Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Slceping partner—Slesvig
1304
Sleeping partner [slFpin pä’tne], eng.,
»sovande kompanjon», person, som tillskjutit
kapital men ej deltar i affärens ledning.
Sleidänus, Johannes, tysk
historieskrivare (omkr. 1507—56). Blev 1537 sekr. hos
Frans I:s minister kardinal Du Bellay men
återflyttade 1542 till Tyskland. För att
rättfärdiga Tysklands protestantiska ständers
politik skrev S. på deras uppdrag
»Commen-tarii de statu religionis et rei publicæ
Ca-rolo V Cæsare» (1555; sv. övers. 1675), som
med stöd av off. aktstycken, som han
skickligt begagnade, tecknade det yttre
händelseförloppet. G. J-n.
Sleipner (isl. Sleipnir), Odens grå,
åttafo-tade häst. Om hur S. kom till världen se
L o k e. S. betyder kanske »springare».
Slejf (ty. Schleife), förbindelselänk mellan
två punkter på en dräkt, t. ex. i ryggen på
en rock el. kappa och på skor (slejfskor).
Slejftygel, hjälptygel vid ridning med
uppgift att få hästen att sänka huvudet. Jfr
Martingal 1.
Sleke, se Saltsleke.
Slembin, zool., se Bifamiljen, sp. 260.
Slemdal, villastad strax n. om Oslo, vid
Holmenkolbanen; 2,783 inv. (1930).
Slemfiskar, Blenniidae, fam. bland
taggfe-niga benfiskarna, omfattande täml.
långsträckta, nakna el. med små fjäll täckta
former. Ryggfenan är lång, och bukfenorna sitta
långt fram. S. äro rovfiskar, som vanl. leva
på ringa djup i havet. Skyggfisken,
Blennius pholis, 15—18 cm lång, är allmän i
Medelhavet och Atlanten. Tångsnärtan,
Chirolophis (Carelophus) ascanii, förekommer
vid Bohuslän. Långbarnsläktet,
Lum-pcnus, har mycket långsträckt kropp,
saknar hudbihang och är hemmahörande i n.
Atlanten. I Sverige finnas det t r u b
b-stjärtade långbarnet, L. maculatus,
som blir 18 cm långt, och det intill 42 cm
långa spetsstjärtade långbarnet,
L. lampretaeformis, vilken art även finnes i
Östersjön och Bottniska viken. Ekonomisk
betydelse har havskatten (se d. o.). S.
närstående är tejstefisken, Centronotus
(Pholis) gunellus, med lång ryggfena och
rundad stjärtfena. Den är allmän vid Sveriges
västkust och går i Östersjön upp till
Ålands-hav. T. P.
Slemhinna (lat. membräna mucösa), den
epi-telbelagda bindvävshinna, som kläder inre
väggen i de kropps- el. inälvshålor, vilka
kommunicera med kroppsytan. S:s yta överdras
vanl. med ett skyddande, klibbigt, i vatten
svällande mucinhaltigt slem, varav s. fått sitt
namn. En s:s byggnad liknar hudens.
Yttersta delen utgöres av en fintrådig, föga elastisk
bindväv. Detta s:s corium (se Hud) el. tunica
propria täckes av det varje s. utmärkande
ytepitelet. Ofta finnes under s. submukös
bindväv. På gränsen mellan båda uppträder
ej sällan glatt muskulatur, som ger s. lokal
rörlighet, och därjämte finnas i s. blod- och
lymfkärl samt nerver. Slutligen träffas i el.
under hinnan små säckrör el. druvformiga
körtlar, vilka på dess fria yta tömma
avsöndringar av olika art, somliga specifika, andra
slem. — Alla s. ha uppkommit som en
sammanhängande instjälpning av den yttre
huden, digestionsröret, med dess övre-främre
tudelade mun-näsöppning, dess nedre-bakre
kloaken-stolgången. Frän detta rör öppna sig
de andra kroppshålorna och fortsätter dess
beklädnad. — S. i organen, ehuru typiskt
densamma, företer stora olikheter på skilda
ställen (se art. om de särskilda organen). Ett
ytligt inflammatoriskt tillstånd i s. kallas
katarr (se d. o.). Jfr Magsjukdomar och
bilder till Epitelvävnad. (Ljd.)
Slemhinnepolyp, se Nässjukdomar, sp. 83.
Slemkanaler, hos fiskarna ett i huden
beläget kanalsystem, innehållande
knoppliknan-de sinnesorgan, vilka retas av strömningar i
vattnet. S. utgöres dels av sidolinjen, som
löper längs vardera kroppssidan, dels av
kanaler på huvudet. Tidigare ansågs s:s uppgift
vara att avsöndra slem, därav namnet. T. P.
Slemmögel, svampsläktet Fusarium (se d. o.
och F u s a r i o s).
Slemsjuka, bot., se B a k t e r i o s, sp. 747.
Slemskivling, Gomphidius, släkte av fam.
Agaricaceac bland hymenomyceterna, tjocka,
köttiga, i väta slemmiga el. klibbiga svampar
med slemmigt hylle, på den uppåt vidgade
foten långt nedlöpande, lätt lösbara, ofta
gre-niga skivor och svart sporpulver. S. äro
ätliga, numera allmänt uppskattade. Th. Lfs.
Slemsvampar, Myxomycèter,
Myxomy-cétes, Mycetozöa, Phytosarcodvna, avd. av
klorofyllfria organismer, som vanl. räknas till
växtriket men som synes vara närmast släkt
med rhizopoderna bland djuren. Förökningen
sker genom sporer, som oftast bildas i
spo-rangier (fruktkroppar). Vid sporernas
gro-ning i vatten bildas amöboida svärmceller,
som föröka sig genom delning. Svärmcellerna
övergå sedan till amöbor, s. k. m y x a m
ö-b o r, som likaledes föröka sig genom delning
och slutligen kopulera två och två, varvid
cellkärnorna sammansmälta. De kopulerade
myxamöborna sammansmälta därefter med
varandra, så att slutligen större
protoplasma-massor, plasmodier, uppkomma. Dessa
upptaga näringsämnen. Plasmodierna
omdanas till ofta skaftade fruktkroppar, som bestå
av en vägg (peridium), som omsluter sporerna,
och ofta även kapillitietrådar. Hos ett fåtal
s. bildas sporerna på utsidan av
fruktkroppen. S. äro saprofyter och framkomma i
synnerhet på hösten på gamla stubbar, multnande
blad, pinnar o. dyl. De stora gula plasmodierna
av Fuligo septica, trollsmör, ses ofta på
multnande stubbar, garvarbark o. s. v.
Allmänt förekommande på murken ved äro även
de korallröda plasmodierna, vargmjölk,
och de ärtstora, bruna fruktkropparna av
Ly-cogala epidendrum. Parasitiska former, som
tidigare räknats till s. och sammanförts i fam.
Plasmodiophoraceae, föras numera till
Chytri-d/ineae av fykomyceterna. (Th. Lfs.)
Slemsäck, säcklika hål i bindväven, under
el. kring senor, i samband med ledgångar,
under huden m. fl. ställen. Fyllda av vätska, ha
hålen den betydelsen att mildra tryck el.
underlätta glidning. G. v. D.*
Slemämnen, se M u c i n e r.
Slentrian (ty. Schlendrian), gammal vana,
mekaniskt, vanemässigt förfarande.
Slesvig, före 1864 danskt hertigdöme,
numera delat på Danmark (Sönderjylland) och
preuss. prov. Schleswig-Holstein (se vidare d. o.
och Slesvig-holsteinska frågan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
