Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slovakien - Slovakiska litteraturen - Slovener - Slovenska språket och litteraturen - Slovensko - Slovinziska - Slubb, Slubbgarn - Slum - Slunga - Slungboll - Slungbollkastning - Slungmögelsvamp - Slungning - Slungtermometer - Slup - Sluring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1317
Slovakiska litteraturen—Sluring
1318
(Handlovå), petroleum (Gbely) och salt äro
huvudprodukterna. Industrien bearbetar främst
jordbruksprodukter (sockerbruk,
kvarnar,bryggerier, brännerier); Karpaternas
skogrikedom har framkallat en livlig träindustri.
Höga Tatra och de talrika brunns- och
kurorterna (Piesfany, Trencianské Teplice, Sliac
m. fl.) besökas av turister. Se vidare
Tjeckoslovakien. Litt.: »Slovakia then and now»,
utg. av R. W. Seton-Watson (1931). S. F.
Slovakiska litteraturen, se
Tjeckoslovakiska litteraturen.
Slovéner, ett sydslaviskt, med kroaterna
närbesläktat folk, bilda huvuddelen av
befolkningen i Slovenien och dessutom betydande
minoriteter i angränsande delar av Italien
(Venezia Giulia). — Slovenien, sloven.
Slo-venija, utgör nordvästligaste delen av
Jugoslavien, ung. det nuv. Dravabanatet (15,936
kvkm, 1,120,549 inv. 1931; huvudstad:
Ljub-Ijana), och var före världskriget en del av
Österrike, motsv. största delen av Krain och
s. Steiermark.
Slovenska språket och litteraturen. S1
o-venska språket talas av nära 2 mill.
slovener (se d. o.). Slovenskan skiljer sig föga
från serbokroatiskan och kan anses höra till
detta språks fcaj-kaviska dialekt (se S e r b
o-kroatiska språket och
litteraturen). I slovenskan har emellertid urspr.
tj övergått till c (liksom i ryskan; i
serbokroatiskan till d), och dj har utvecklats till j.
De båda från indoeuropeiskan ärvda
accentarterna avvika från de för serbokroatiskan
betecknande. R. E-m.
Slovenska litteraturens äldsta
minnesmärke är de s. k. Freisingska
fragmenten, religiösa texter från omkr. år 1000
(utg. av V. Vondräk 1896). Liksom i
övriga länder under Habsburgs spira förbands
reformationen även hos slovenerna med en
nationell rörelse. Dess främste målsman var
Primus Trubar (1508—86), som från ett
slovenskt tryckeri i Tübingen bl. a. utgav en
övers, av N. T. och en slovensk kalender;
Juraj Dalmatin (omkr. 1546—89)
översatte hela bibeln. Efter livaktighet även
under motreformationen ebbade den
slovensk-språkiga litteraturen ut men vällde åter fram
efter nationalitetsidéernas uppsving omkr.
1800; särskilt det franska väldet i de
illyriska provinserna 1809—15 gav en stöt till
nationell väckelse. Banbrytare voro prästen
och poeten Valentin Vodnik (1768—
1819) och framför allt skalden
FrancePre-seren (se d. o.; 1800—49). Till yngre
generationer hörde den ädle skalden och
berättaren Frane Levstik (1831—87), den av
Walter Scott påverkade Josip Jurcic
(1844—81), den pessimistiske prästen Simon
Gregorcic (1844—1906) och
balladförfattaren Anton A sker c (1856—1912). På
senaste tid ha två språkkonstnärer övat
stort inflytande: den elegiske realisten Ivan
C an kar (1876—1918), vars rika produktion
återspeglade tidens litterära strömningar och
händelser t. o. m. världskriget, och lyrikern
Oton Zupancic (f. 1877), som i sköna
vers bl. a. besjunger hemmet och även vunnit
framgång som dramatiker och
Shakespeare-översättare. Efter världskriget och den
politiska frigörelsen har litteraturen skjutit
kraf
tiga skott, bl. a. inom dramatiken (Anton
Novacan, f. 1887, m. fl.). — Litt.:
Slovenska arbeten av K. Glaser, I. Grafenauer m. fl.;
översikt i Slavonic Review mars 1928. A. A-t.
Slovensko [slå’vänskå], se Slovakien.
Slovi’nziska, se K as j ube r.
Slubb, Slubbgarn, se K ar d n i n g, sp. 329.
Slugger [sla’ge], eng., boxare utan teknik,
som endast går på och slår blint.
Slum [eng. uttal slam], eng., eg. »gränd»,
frälsningsarméns arbete i de större städernas
fattigkvarter. Det utföres av två el. flera
»systrar» (slumsystrar), helt anställda i
arméns tjänst, vilka slå sig ned i dessa
fattigkvarter och på olika sätt hjälpa fattiga, vårda
sjuka, taga hand om försummade barn m. m.
Slunga, krigsv., ett hos de flesta
forntids-folk använt kastvapen, bestående av en lång,
i mitten för kastkroppens kvarhållande något
bredare rem av läder, tågvirke, senor el. dyl.,
vilken, sammanlagd i en slinga, försättes i
en snabb kretsformig rörelse med den påföljd,
att kastkroppen, i det ögonblick den släppes,
erhåller den för uppnående av önskad kastvidd
erforderliga initialhastigheten. G. af W-dt.
Slungboll, en kastlek (jfr K a s 11 e k a r),
spelas av två lag, där vartdera lagets
uppgift är dels att genom slungkast (jfr S 1 u n
g-bollkastning) driva bollen genom
motsatta lagets målport, dels att
förhindra motspelarna att göra mål.
Bollen, som är stoppad med nöthår och
väger 0,7—1,5 kg (se bild), slungas
växelvis av båda lagen (av den
spelare, som först tar upp den el. stöter
bollen tillbaka el. slutligen stannar
den) och från den plats, där bollen
stannar. Den, som »tagit lyra» (d. v. s.
fångat bollen i luften), får taga tre steg
framåt före kastet. — Jfr J. G. Thulin, »Lekar»
(3:e uppl. 1930), och A. Karlsson, »Större
friluftslekar» (3:e uppl. 1931). Å. S-n.
Slungbollkastning. 1. Kastlek (se S 1 u n
g-b o 11, ovan). — 2. Idrottsligt längdkast.
Svenska idrottsförbundet har upptagit s. i sitt
program för kvinnlig idrott och fastställt följ,
tävlingsbestämmelser: slungbollens vikt skall
vara minst 1 kg, för flickor (den, som under
året fyller högst 15 år) minst 0,7 kg, omkretsen
minst 52 cm, remmens bredd 2.5 cm och dess
fria längd 31 cm (jfr Slungboll).
Ansatsens längd är obegränsad. Rekord, gällande
1 nov. 1932: svenskt rekord, bästa hand,
41,75 m, Ruth Svedberg, 1931. Världsrekord
noteras ej. Å. S-n.
Slungmögelsvamp, bot., se F y k o m y c
e-t e r, sp. 43.
Slungning, se Biskötsel, sp. 371; jfr
H o n u n g, sp. 1254.
Slungtermometer, se
Meteorologiska
instrument, sp. 1249.
Slup. 1.
Kustsegelfartyg (se bild) av 20—
90 tons dräktighet,
en-mastat med
stor-,topp-och försegel, liknande
kutter (se d. o.). —
2. Större fartygs
liv-el. arbetsbåt. jfr B å t.
Sluring, ett slags
enklare tisdagssoppa.
Slup.
[-Slung-boll.-]
{+Slung-
boll.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
