Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Slöjskivling - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331 Slöjskivling—Smalt 1332
land infördes genom U. Cygnæus (se d. o.) s.
ännu tidigare än i Sverige och kom att i vissa
avseenden stå som föredöme för den svenska
(liksom för den danska) s. För Tyskland har
s. fått särskild betydelse genom sin
anknytning till det främst av G. Kerschensteiner (se
d. o.) omfattade programmet »arbetsskola».
Om de flesta främmande länder gäller, att
den svenska s., som flitigt studerats av
utländska pedagoger, verkat befruktande och
utvecklande på slöjdundervisningen där. —
Litt.: O. Salomons skrifter, S. Belfrage, »Den
svenska slöjden» (1913), och E. Bjerke, »Om
Nääs, Otto Salomon och slöjden» (1916; med
litt.-anv.). Fr. Sg.
Slöjskivling, Hypholöma, släkte av fam.
Agaricaceae bland hymenomyceterna,
kännetecknat av svartbrunt sporpulver med
dragning åt purpur och av lätt förgängliga
slöj-rester i hattens kant; ring saknas. Många
arter äro bittra och oätliga, andra kunna
användas men ha ringa värde. De flesta växa
på stubbar. Th. Lfs.
Slökorn, se S 1 ö s ä d.
Slökorn fly, zool., se Nattflyn och plansch
Lantbrukets skadedjur 2, bild 10.
Slökornsflugan, zool., se F r i t f 1 u g a n.
Slör, vind, som träffar fartyg från en
akter-ligare riktning än tvärs ut. Ett fartyg, som
seglar för s., säges s 1 ö r a.
Slör, zool., hos vissa hönsfåglar från
undernäbben nedhängande, nakna, slappa hudveck.
Slösäd, S 1 ö k o r n, sädeskorn med föga el.
ej utvecklade kärnor. Dylik säd säges vara
dåligt matad.
Slöta, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, inom Falbygden, s. ö. om Falköping;
34,06 kvkm, 1,052 inv. (1932). Omfattar större
delen av Alleberg (334 m ö. h.) och Varkullen
(ändmoränhöjd) samt mellanliggande
slättbygd, grus- och mossmarker kring Slafsans
källor. 2,275 har åker, 80 har skogsmark.
Ingår i S., Karleby, Äsle, Mularps och Tiarps
pastorat i Skara stift, Vartofta kontrakt.
Sm, kem. tecken för en atom samarium.
S. M., förk. för fr. Sa Majesté, hans (hennes)
majestät.
S. M., idrottst., se
Mästerskapstäv-lingar.
s. m., mus., förk. av it. sini’stra ma’no, med
vänster hand.
Smaalenene [smäT-] kallades i Norge
under senare hälften av 1600-talet »de smaa lene
under Akershus» och senare det amt, som
numera utgör östfold fylke.
Smack, fartyg med en större mast och en
gäckmast, brukas för fiske på utsjöbankar,
särskilt i England och Holland.
S. M. adj., förk. av Sacri Ministerii
adjunc-tus, pastorsadjunkt.
Smak (lat. gu’stus). 1. (Fysiol.) S. betecknar
dels smakförnimmelse, dels egenskapen
hos vissa ämnen att utlösa smakförnimmelser
och förmågan att reagera för dylika ämnen, dels
den mekanism, smaksinnet, som
förmedlar dessa förnimmelser. Smaksinnets
retnings-mottagare utgöras av de av Lovén och
Schwal-be samtidigt 1867 upptäckta
smaklökar-n a, mikroskopiska bildningar, bestående av
långsträckta, i ena ändan spetsiga celler,
mellan vilka ändförgreningarna av
smaknerverna utbreda sig. Smaklökarna ligga
in
bäddade i slemhinna. Fina öppningar i denna,
smakporer, lämna lösningar av
smakande ämnen tillträde till spetsarna av
smaklökarna. Tungans yta är besatt med
pa-piller av olika slag (se Tung a). En del av
dessa tjänstgöra som bärare av smaklökar.
Vallpapillerna (papillae circumvallatae) på
tungryggens bakre del hysa på sidoytorna
hundratals dylika. Av de särskilt på
tungspetsen lätt iakttagbara klubbformiga
papil-lerna (papillae fungiformes) äro endast en del
försedda med smaklökar. S:s (smakförmågans)
utbredning är begränsad till de delar, där
smaklökar förekomma: tungspetsen, bakre
delen av tungryggen, tungans sidodelar samt
mjuka gommen. Ett stort område mitt på
tungryggen saknar såväl s. som smaklökar.
— Ledningsbanorna, smaknerverna, från
smaklökarna på tungans främre del förlöpa i
nervus lingualis, från de bakre delarna i
nervus glossopharyngeus- En del av banorna
i nervus lingualis övergå i en nervgren,
chorda tympani, som passerar genom
trum-hålan. Smakcentrum i hjärnan anses ligga
i gyrus fornicatus på hemisfärernas insida.
Man urskiljer 4 enkla smakarter:
sött, surt, salt och beskt. Lösningar
av olika sockerarter, t. ex. rörsocker,
mjölksocker, druvsocker, smaka alla sött på samma
sätt, och väljer man lämplig koncentration på
lösningarna, kan man ej skilja dem åt på
smaken. På samma sätt förhåller det sig
med olika (ej flyktiga) syror och med beskt
smakande ämnen, t. ex. kinin, stryknin,
morfin. De anförda smakarterna kunna ej vidare
uppdelas, och mellan dem finnas inga
övergångar. öhrvall har visat, att de olika enkla
smakarterna motsvaras av särskilda
smaklökar. Vid samtidig inverkan av ämnen,
tillhörande de anförda olika grupperna, erhålles
en biandsmak, i vilken de enskilda
komponenterna kunna urskiljas. Våra vanliga
smakförnimmelser äro i regel sammansatta,
och i dem kunna ingå jämväl andra
komponenter än de enkla smakarterna. I s. av
viner, ost, kryddor ingå komponenter från
lukten. Svårare att analysera äro t. ex.
lutsmaken och den sammandragande
s., i vilka komponenter ingå från tryck-,
temperatur- och smärtsinnena, som jämväl äro
representerade i munhålan. J. E. J-n.*
2. (Estet.) Förmågan att fälla ett omdöme
om vad som är el. kan anses vara skönt el.
fult. Se vidare Konst. E. L-k.
Smakcentrum, Smaklökar, Smaknerver,
fysiol., se S m a k 1.
Smakorgan, fysiol., organ för smaken, se
Smak 1.
Smakporer, Smaksinne, fysiol., se Smak 1.
Smalben, smalaste området av underbenet,
omedelbart ovanför fotknölarna.
Smale [sméll], J., se Pingströrelsen.
Smalfilm, se Film och Kinematograf.
Smalnäsiga apor el. ö s t a p o r, Catarrhlni,
de apor, som tillhöra Gamla världen. S. ha
smal skiljevägg i näsan, varigenom
näsöppningen riktas nedåt, och samma antal tänder
som människan. De indelas i fam.
människo-apor, gibboner och markattor (se dessa ord). T. P.
Smalspårig, järnv., se Järnväg, sp. 46
och 52—53.
Smalt, kem. tekn., se Koboltfärger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
