Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smetana, Bedřich (Fredrik) - Semterlin, Jan - Smedthwick - Smetona, Antanas - Smid, Henrick - Smidbart järn - Smideskonst - Smidesmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1335
Smeterlin—Smidesmaskiner
1336.
operan i Prag. 1874 tvangs han av
tilltagande dövhet att avgå. Som kompositör hade
han framträtt redan på 1840-talet. Han slöt
sig till nyromantiska skolan och blev en
skicklig
orkesterkompositör i Berlioz’ och
Liszts programstil.
Den särskilt under
Weimar tiden starkt
framträdande kampen
för det nationella i
musiken ledde S. över
till den tjeckiska
folkmusiken. Under
Göte-borgstiden tillkommo
flera symfoniska
dikter med folkton,
däribland »Richard III»,
»Wallensteins Lager»
och »Hakon Jarl»; sin största framgång
som symfoniker vann han genom den av
sex symfoniska dikter bestående cykeln
»Mitt fosterland» (»Mä vlast»), vars oftast
framförda delar i Sverige bekantgjorts under
titlarna »Vysehrad», »Moldau» och »Aus
Böh-mens Hain und Flur». Med framgång odlade
han även kammarmusiken, inom vilket område
hans främsta verk äro en stråkkvartett i e
moll (»Aus meinem Leben») och en pianotrio.
Som ledare av tjeckiska operan i Prag banade
han väg för en nationell operastil, byggd på
nyromantikens idéer. Hans första opera,
»Pro-dana nevèsta» (1866; »Brudköpet», Sthlm
1894), fick en betydande framgång. I samma
anda skrev S. åtta operor, av vilka dock ingen
kunde mäta sig med den första i betydelse.
Till de mera berömda höra »Dalibor» (1868)
och »Libuse» (1871—72). S. skrev i övrigt
pianostycken, solosånger, körer m. m. Genom
den starka anslutningen till folkvisan och
folkdansen får S:s stil ett vekt, svärmiskt
drag. För den nationella bömiska musiken
blev S. epokgörande. -—- Ty. biogr. av B.
Wellek (1895), fr. av W. Ritter (1907) och E.
Rychnowsky (1924), tjeck, av O. Hostinsky
(1901), Z. Nejedly (1924 ff.) m. fl. Om S.
i Sverige se uppsats av T. Norlind i Nutidens
Musikliv, 6—8, 1924, och A. Kraus, »Smetana
v Göteborgu» (1925). T. N.
Smete’rlin, Jan, polsk pianist (f. 1892).
Utbildade sig i Leschetizkys skola och för
Go-dowsky i Wien. S., som numera är engelsk
Bild 1. Smidespress.
undersåte, har vunnit rykte särskilt genoms
utsökt Chopinspel. Ilan har ofta konserterat i
Sverige (i Stockholm f. ggn 1925). H. G-t.
Smethwick [sme’öik], stad i eng. grevsk.
Staffordshire, sedan 1907 eget stadsgrevskap,.
omedelbart v. om Birmingham; 84,354 inv..
(1931). Glasbruk, maskin- och kemisk industri..
Smetona [-tå’-], An t an as, litauisk statsman
(f. 1874). Var redan som gymnasist och
student i Petersburg med i den litauiska rörelsen,,
bosatte sig 1902 i Vilna som tidningsman och
deltog i revolutionen
1905 (se Litauen,
sp. 15). Under tyska
ockupationen av
Litauen från 1915
organiserade han ett
hemligt litauiskt råd och
blev 1917 ordf, i
lantdagen. Efter att i
utlandet ha verkat för
Litauens sak valdes
S. 4 april 1919 till
landets president. Han
avgick juni 1920 och
blev åter publicist.
Efter en militärrevolt nov. 1926 utsågs S. 191
dec. s. å. ånyo till president (senast vald för
tiden 1932—39), med A. Voldemaras som
ministerpresident; sept. 1929 störtade S. denne.
Smid, H e n r i c k, dansk läkare (omkr.
1490—omkr. 1563), f. i Malmö. Var sekr. ho»
borgmästare Hans Mikkelsen och följde
Kristian II i landsflykt, levde sedan som läkare
och vågmästare i sin födelsestad. Han utgav
bl. a. en läkarbok (1557), som omtrycktes
ända in på 1800-talet. P. E-t.
Smidbart järn, se Järn, sp. 22—23.
Smideskonst, konsthantverksmässig och
konstnärlig behandling av oädla metaller, ss.
järn, brons, tenn och bly. Om smedsyrkets
ganska höga ståndpunkt i Sverige under
järnåldern vittna t. ex. fibulor, hjälmar, eldstål,
nycklar och bultlås, sköldbucklor av järn
m. m. Redan de äldsta kyrkorna pryddes med
gallerverk, skrank och genombrutna
dörrbeslag av järn, och de kraftiga järnbeslagen på
kistor fingo ofta en rik, konstnärlig
utformning. Renässansens fantasirikhet och
formbehärskning gjorde sig gällande även inom
s., och då utfördes i synnerhet i Italien en
mängd konstnärligt betydande gravmonument,
gallerverk etc. i brons. Rustningarna
inkrus-terades el. etsades ofta, och metoderna
överfördes på skrin, kistor, konstlås m. m.
Ut-sirningar i gravering och drivet arbete blevo
vanliga. Barock- och rokokotidevarven
upp-rätthöllo s:s traditioner och drevo tekniken
till dess höjd. I början på 1800-talet råkade
s. i förfall, och det kom en period av
materialförvanskning och stilimitation. Omkr. 1900
höjdes s. liksom konsthantverket i övrigt, och
materialet behandlades åter i
överensstämmelse med sin natur. —- Litt.: H. Lüer och M.
Creutz, »Geschichte der Metallkunst», I (1904);.
A. Brüning, »Die Schmiedekunst seit der
Re-naissance» (1902); G. Ferrari, »Il ferro nellr
arte italiana» (1909); Ch. Ffoulkes,
»Decora-tive ironwork» (1913); A. Byne och M. Stapley,
»Spanish ironwork» (1915). (E. L-kJ
Smidesmaskiner, i allm. alla för smidning
(se d. o.) använda maskiner. Till s. höra
ma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
