Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1337
Smidning—Smirke
1338
skinhammare, hejare samt hydrauliska o. a.
pressar (se Hammare, Hydraulisk
smidespress och Excenter). Vanliga
vev- och excenterpressar användas mindre för
egentligt smidesarbete men däremot ofta för
därmed besläktade arbetsmetoder (se B 1 e c
k-varutillverkning, sp. 487, B o c
k-nin g smaskin, Pressning och
Prägling). De egentliga smidespressarna
(bild 1) ha stor användning inom det grövre
manufaktursmidet för tillv. av hammare,
korpar, yxor etc. Stukmaskiner användas
för tillv. av maskindelar i större antal
genom hopstukning av ett klenare material till
större sektionsmått och önskad form. De läippa
sig även för bockningsarbeten. Bland
maskindelar, som kunna framställas på detta sätt,
kunna nämnas spakar och hävarmar, gafflar,
axlar och stänger med flänsar el. flänsringar,
ögelbultar och tvärhuvuden m. fl. En särskild
art av stukmaskiner äro
bultsmidesma-s ki n e r n a, där stukningen av det framför
backarna överskjutande stycket av
materialstången sker med tillhjälp av en medelst
vevaxel rörlig stukslid. — Till s. i allm. höra
även s. k. hammarsmidesmaskiner för
smidning av bultar med fyrkant- el. sexkanthuvud
samt roterande sänksmidesmaskiner (jfr
Hammare, sp. 407 ff.). O. B-n.
Smidning, Smide, bearbetning av
metaller genom slag el. tryck, särskilt i upphettat
(röd- el. vitglödande) tillstånd. Man skiljer
mellan klensmid e, enklare handsmide vid
smideshärd, och maskinsmid e, med
tillhjälp av smidesmaskiner (se d. o.). En del
metaller, t. ex. zink, tenn och bly, smälta redan
vid inträdande rödglödgningstemp. och kunna
därför smidas endast i kallt tillstånd, medan
vissa legeringar, ss. mässing, rödmetall och
nysilver, bli spröda vid upphettning och av
denna orsak ej lämpa sig för varmsmidning.
övriga metaller kunna även smidas i kallt
tillstånd (kallhamring) men bli härigenom
hårdare och förlora i tänjbarhet. Genom
ut-glödgning kunna de dock återfå sina
ursprungliga egenskaper. O. B-n
Smidth [smit], Hans Ludvig, dansk må
lare (1839—1917). S. målade natur och folkliv
i Jylland; han upptog och förde vidare det
äldre danska bondelivsmåleriet, som han
idkade med största omedelbarhet i uppfattning,
karaktär och stämning. Typiska motiv äro
»En främling frågar om vägen i en bondgård
på heden» (1877), »Marknadsscen i
Kjertemin-de» och »Kreatursmarknad». G-g N.*
Smilacoldeae, bot., se Liljeväxter, sp. 1162.
Smllax, ett släkte av 200 buskar och
halvbuskar av fam. liljeväxter (se d. o., sp. 1162).
De flesta arterna leva i tropiska Amerika
och Asien. Några arters birötter lämna
drogen sarsaparillrot (sassaparill). I Sverige är
den stärkelserika (»feta»)
Hondurassar-sap ar i 1 len officinell. C. G. S.
Smiles [småilz], Samuel, skotsk läkare
och skriftställare (1812—1904), känd genom
en mängd mycket spridda arbeten med
prak-tisk-moralisk tendens, bland vilka främst
märkes »Self-help» (1859; utg. i en mängd
uppl. och övers.; »Menniskans egna kraft,
rätta vägen till utmärkelse och rikedom»,
1867; många uppl.). Hans »Autobiography»
utgavs av Th. Mackay 1905.
Bild 2. Mindre stukmaskin.
Smink, med färgämne tillsatt kosmetiskt
medel till hyns bevarande el. förskönande.
Bruket att sminka sig spåras i äldsta tider
och hos de primitivaste folkslag. Ur behovet
att till skydd mot sol och insekter ingnida
huden med lämpliga salvor och begäret att
till egen prydnad tillsätta färger framgick
såväl vildarnas skrämmande krigsmålning som
de forntida förnäma egyptiskornas från
Assy-rien importerade sminklyx. Bruket av s.
upptogs av det antika Greklands och än mer av
det gamla Roms damer. Under renässansen var
det täml. allmänt i högre kretsar och
utsträcktes en tid under 1500-talet även till
männen. Under 1600-talets första år blev s.
på modet i förening med »mouche» och
förekom redan före 1650 till pudrat hår. Då
detta bruk under barocken och rokokon blev
allmänt, även inom borgerliga kretsar,
stegrades efterfrågan på s. bland båda könen. Då
det pudrade håret försvann, blev s. mot
1700-talets slut mindre vanligt och försvann med
franska revolutionen fullständigt bland
männen. S. var under 1800-talet aldrig modesak
men har under 1900-talet som sådan
återupp-blomstrat.
Yrkesmässigt har s. kommit till
användning inom teatern, alltsedan omkr. 1600
bruket att uppträda i mask småningom upphörde.
S. begagnas därvid dels för att balansera
belysningen, dels för att åstadkomma önskad
förändring i utseendet (maskering). Den
moderna sminkfabrikationen begagnar som
bind-ämne huvudsaki. feta kosmetika och rör sig
vanl. med ofarliga organiska färgämnen och
naturliga jordfärger, varigenom risken för
hudsprickor och eksem nästan fullständigt
borteliminerats. G. K-g.
Sminkbär, Bärmoll a, Bli’tum,
mållväxt-släkte, avvikande från Chenopodium endast
genom att nötterna jämte de köttiga
hylle-bladen bilda mullbärsliknande skenfrukter.
B. capitatum och B. foliosum förekomma här
och där som enåriga ogräs vid gårdar. G. M-e.
Sminkrot, bot., se Lithospermum.
Smirke [smök], sir Robert, engelsk
arkitekt (1780—1867), son till målaren Robert
S. (1752—1845) och bror till arkitekten Sid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
