Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smörjmedel - Smörjning - Smörjoljerening - Smörjoljeundersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smörjning—Smörjoljeundersökning
13G9
utom torde biandoljor tack vare bättre
vid-häftningsegenskaper till metallytor vid stark
påfrestning smörja något bättre än rena
mineraloljor, men dessa senare äro mera
temperatur- och oxidationsbeständiga.
Om konsistensfett se d. o.
Grafitsmörjmedel. Finmalen grafit
brukas som s., särskilt i kolloidal form,
inblandad i olja el. konsistensfett. Den kan
vid nya maskiners inslitning och inkörning
göra god nytta genom att fylla ut små
ojämnheter på metallytor och tjänstgöra som ett
svagt slipmedel. Åsikterna om ständig
användning av grafitsmörjmedel äro delade.
Sannolikt överväga nackdelarna. Grafiten
sätter näml, lätt igen smörjkanaler och har
benägenhet att öka förslitningen, särskilt om
grafiten ej är ren utan innehåller hårda
mineralbeståndsdelar. E-t N-n.
Smörjning avser att minska friktionen
mellan glidande metallytor hos maskindelar och
maskiner. Smörjoljan bildar ett skikt el. en
film mellan metallytorna. Allteftersom detta
skikt förblir helt el. metallytorna delvis
beröra varandra under glidningen, uppkommer
ren vätskefriktion el. halvtorr friktion.
Saknas oljeskikt, inträffar torrfriktion. Torr- el.
metallfriktionen bör vara så liten som
möjligt, ty förluster genom friktionsarbete äro
mycket större vid metallfriktion än vid ren
vätskefriktion. Metallfriktion torde i
praktiken i de flesta fall ej kunna helt undvikas.
Om den blir för stor, kunna varmgång och
hopskärning uppkomma.
Smörjningsförloppet är beroende av
smörjoljans vidhäftningsförmåga till metallytor och
av dess inre friktion, varpå viskositeten el.
tjockflutenheten är ett mått: ju högre
visko-sitet, desto större inre friktion. Vidhäftning
av smörjolja på metallytor sker med stor
kraft, och den synes vara i viss mån av
kemisk natur, i det att smörjmedlets molekyler
orienteras och bindas av metallmolekylerna,
så att ett »sammetsliknande» överdrag bildas
på metallen. Därtill inverka yt- och
kapillärkrafter till att driva in olja i tunna
mellanrum mellan metallytorna.
Vidhäftningsför-mågan synes vara större hos feta oljor och
biandoljor än hos rena mineraloljor.
Viskositet och oljefriktion äro i hög grad
beroende av temp., enär oljor vid högre temp.
bli tunnflytande, varvid viskositet och
oljefriktion minskas. S. och därmed friktionen
äro bl. a. beroende av viskositet,
metallytornas relativa glidhastighet och trycket av
ytorna mot varandra. Sambandet mellan dessa
faktorer kan uttryckas sålunda: vid stor
hastighet och lågt tryck bör man använda
tunnare olja, vid stor hastighet och måttligt
tryck bör oljan ha medelstor viskositet, och
vid liten el. medelstor hastighet och högt
tryck bör oljan vara mera tjockflytande. Vid
svårartade smörjningsförhållanden, ss. vid
stora hastigheter och höga tryck, underlättas
s. genom vattenkylning av lagret, då det av
friktionsarbetet alstrade värmet bortledes, så
att lagrets temp. och därmed oljans viskositet
kunna hållas på lämplig nivå.
I allm. bör man smörja med så tunna oljor,
som förhållandena tillåta, ty då bli
frik-tionsförlusterna minst, men man kan ej gå
under ett visst gränsvärde på viskositeten, ty
1370
då kan metallfriktion uppkomma el. ökas, så
att varmgång kan inträffa. E-t N-n.
Smörjoljerening. Smörjoljor från
anordningar för central- och cirkulationssmörjning
liksom annan använd smörjolja och spillolja
kunna med fördel renas och ånyo användas.
Större delen vatten och fasta föroreningar
kan avlägsnas genom avsättning, helst i
värme. Återstoden borttages genom
centri-fugering el. filtrering genom filterpress. Vid
större anläggningar kan reningen drivas längre
genom användning av kemikalier el. s. k.
filter-el. blekjord. Enbart centrifugerad el. filtrerad
olja är visserligen något mörkare och mera
tjockflytande än den ursprungliga och har
något högre halt asfaltämnen och organiska
syror, men den är flera gånger användbar, där ej
högsta kvalitet kräves hos oljan. Enl.
överslagsberäkning tappas i Sverige årl. omkr. 4,000,000
kg använd olja ur bensinmotorer (motsv. ett
importvärde av omkr. 1,700,000 kr.). E-t N-n.
Smörjoljeundersökning utföres i syfte att
kunna bedöma oljor och välja ut för visst
ändamål lämplig olja. Inköp av smörjoljor
ske ofta på grundval av leveransföreskrifter,
vilka förutsätta utförande av vissa
provningar på oljorna. Bland viktigare bestämningar,
som bruka utföras, märkas följ.: 1)
Specifik vikt bestämmes med areometer och är
ett för olika oljeslag rätt karakteristiskt
egenskapstal, vilket möjliggör omräkningar
från vikt till volym och tvärtom. 2)
Viskositet är ett mått på oljors inre friktion.
Bestämmes genom att man vid viss temp.
mäter utflytningstiden genom ett kapillärrör av
viss vätskevolym. I Sverige brukas vanl.
Englers viskosimeter, varvid viskositeten
anges i Englergrader, betecknade E°. I Vogels
el. Ubbelohdes viskosimetrar kan den s. k.
absoluta viskositeten, angiven i centipoises,
bestämmas. Enär viskositeten avtager starkt
med stigande temp., böra bestämningar
utföras vid t. ex. 20°, 50°, 80° och 100° C och
ett temperaturviskositetsdiagram uppritas.
3) Flampunkt är den temp., vid vilken
en vätska avger ångor, som med luften över
dess yta bilda explosiv el. flammande
gasblandning. Bestämmes vid smörjoljor antingen
i Pensky-Martens apparat med sluten degel
el. i Marcussons apparat med öppen degel.
Den senare ger 20°—30° högre värden än
den förra. Flampunkten, som vid fotogen,
bensin o. a. flyktiga brännbara oljor är ett mått
på deras eldfarlighet, är för smörjoljor med
nära lika viskositet under vissa
förutsättningar ett ungefärligt mått på
raffinerings-grad och mera enhetlig sammansättning.
4) Förhållande i köld. Oljor liksom
kolloidala ämnen i allm. sakna skarpt
fixerad stelningspunkt och övergå under ett
längre temperaturintervall så småningom från
flytande till fast form. Förhållandet i köld
utröner man genom att bestämma
konsistensen hos oljeprov, som hållas konstant vid en
serie olika låga temp., t. ex. 0°, —5°, —10°,
—15° och —20° C, och anges med följ,
ungefärliga skala: a) tunn och b) tjock
oljekon-sistens, c) tunn och d) tjock vaselinkonsistens
och e) talgkonsistens. Emellanåt definieras en
stelningspunkt som den temp., då oljan i ett
provrör av givna dimensioner upphör att
rinna vid dess lutande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
