Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snurra - Snurrbocken - Snurrevad - Snurrverkan - Snus - Snusdosa - Snuspulver - Snuva - Snyders, Frans - Snyftning - Snyltbin - Snyltdjur - Snyltgäster - Snylthumlor - Snyltrotväxter - Snyltväxter - Snytbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Snurra—Snytbaggen
»Räven på gästabud hos hägern.» Målning av Frans Snyders i
Nationalmuseum.
Snurra, en rund kropp med omkring
figuraxeln symmetriskt fördelad massa, som vid
tillräckligt hastig rotation strävar att
bibehålla rotationsaxeln oförändrad. S. är sedan
urminnes tid använd som leksak men har i
nutiden fått flera vetenskapliga och praktiska
tillämpningar. Jfr G y r o s k o p. G. H-r.
Snurrbocken, svensk folkdans, förr vanlig
i Uppland och Hälsingland, dansas efter en
durmelodi i 3/n takt, ung. som hambopolska
men med mellansteg och bugningar. E. Kl.
Snurrevad, se Fiskredskap, sp. 500 och
bild 14.
Snurrverkan, den stabiliserande verkan, som
rotationen utövar på en fast kropps
rotations-axel. JfrGyrokompassen, G y r o s k o p
och Snurra.
Snus (av ty. Schnauze, nos, näsa), ett
njutningsmedel, bestående av finmald tobak, som
fått undergå vissa jäsningsprocesser
(svett-ning) och behandlats med lösningar av
mine-ralsalter, färgämnen, essenser o. dyl. S. upp
fördes urspr. i näsan, och detta tobaksbruk
har från Spanien och Frankrike, där det kom
på modet under senare delen av 1500-talet,
spritt sig över hela världen. Ett för Sverige
tämligen egenartat bruk är snustuggningen
bland allmoge och arbetare. Tillv. sker
numera fabriksmässigt; i Sverige begagnas
huvudsaki. amerikansk bladtobak och stjälk
samt svensk tobak. Råmaterialet males och
blandas i för olika snussorter bestämda
proportioner tills, m. ovannämnda lösningar,
genomgår en svettningsprocess i varmrum m. fl
operationer samt kyles och förpackas. Snus
fabrikationen i Sverige uppgick 1930 till
4,860 ton med ett värde av 18,8 mill. kr. Till
viktmängden är s. den största tobaksartikeln
i Sverige. G. H-r.
Snusdosa kom i bruk med snuset, speciellt
från 1600-talets förra hälft. S. förekommer
i växlande format och material och blev
särskilt under 1700-talet ofta föremål för dyrbar
lyx. Utförda i dyrbart material, ofta guld el.
silver, och prydda med ädla stenar,
emalj-beläggning el. miniatyrmålningar, voro de
omtyckta suvenirer och användes i stor
utsträckning som presenter. Härav förklaras den
otroliga mängd sådana föremål, som ingår i olika
offentliga och privata samlingar. G. Brg.
Snuspulver, farm., pulver till uppdragning
eller inblåsning i näsan, likt snus, för att
nedsätta den abnormt stegrade känsligheten
hos nässlemhinnan, motverka sekretflöde och
verka antiseptiskt. I s. märkas
kokain och mentol, garvsyra
och adrenalin samt salicylsyra,
borsyra, kinosol o. dyl. C. G. S.
Snuva, med., se N ä s
sjukdo m a r, sp. 82.
Snyders [snéP-], Frans,
flamländsk djur- och
stillebens-målare (1579—1657), blev 1593
elev till Pieter Brueghel d. y.,
inskrevs i Antwerpens
målar-gille 1602 och reste 1608 på
ett års studier till Italien.
Efter återkomsten till
Antwer-pen kom han i nära förbindelse
med Cornelis och Paul de Vos,
Rubens och van Dyck, vilket
blev av betydelse för hans
ut
veckling. Han målade i början stilleben med
matvaror, frukt, skjutet vilt o. a.
läckerheter. Sedan han omkr. 1612 börjat samarbeta
med Rubens — han utförde vilda djur,
hundar och frukter i dennes väldiga dukar —,
fick hans pensel en bredd och en fart, som
tävlade med den store figurmålarens. Bland
S:s verk må nämnas »Köksstycke», »Strid
mellan lejoninna och vildsvin» och »Lejon
förföljande en råbock» (i München) samt
»Köksstycke» (i Kasseis museum),
»Frukoststycke» (i Köpenhamn), »Skjutet vilt» (i
Rijksmuseum i Amsterdam), »Stilleben med
svan» (i Bryssel; se Flamländsk konst,
bild på pl. 2), de berömda fyra »stånden»:
»Fruktstånd», »Grönsaksstånd», »Fiskstånd»
och »Viltstånd» (i Leningrad), och i
Nationalmuseum i Stockholm bl. a. »Räven på
gästabud hos hägern». Flera målningar, som
tillskrivas S., äro utförda av Paul de Vos,
Jan Fyt o. a. (E. L-k.)
Snyftning, fysiol., krampaktig, djup
inandning med följande utandning. S., som
framkallas vid vissa emotionella tillstånd, åtföljes
(på grund av förträngd ljudspringa) av
karakteristiskt ljud. Ljd.
Snyltbin, zool., se B i f a m i 1 j e n, sp. 262 ff.
Snyltdjur, zool., dets. som parasiter (se
d. o. 2).
Snyltgäster, dets. som parasiter (se d. o.).
Snylthumlor, zool., se B i f a m i 1 j e n, sp.
263, och Humlor, sp. 121.
Snyltrotväxter, Orobancliäceae, fam. bland
sympetalerna. S. äro klorofyllfria el.
klorofyllfattiga parasiter med fjällika blad och
ensymmetriska blommor i toppställt ax el. klase.
I Sverige finnas 2 släkten representerade:
Lathraea, v ä 11 e r o s (se d. o.), och
Oro-banche, s n y 11 r o t, av vilket 3 arter
anträffats som stora sällsyntheter i Skåne,
Västergötland och på Gotland. Släktet är rikt företrätt
i Gamla världens tempererade och varma
länder, där många arter äro svåra rotparasiter
på kulturväxter, ss. tobak, hampa och lucern.
Fröna gro blott i omedelbar närhet av
värdväxtens rötter och ge upphov till en knöl,
från vilken rötter utgå och en brungul el.
rödaktig stjälk skjuter upp. G. M-e.
Snyltväxter, bot., dets. som parasiter (se
d. o. 3).
Snytbaggen, Uylöbius, ett till fam. vivlar,
Curculionidae, hörande skalbaggssläkte, som
räknas som en av skogens svåraste fiender.
Den vanliga s. (H. abietis) är 9—14 mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
