Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialförsäkring - Socialinstitutet, Institutet för socialpolitik och kommunal utbildning och forskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Socialinstitutet
34
tränga fram till de befolkningslager, som man
med försäkringen avser att skydda. I några
länder, t. ex. i Danmark och i viss mån även
i Sverige, har dock kraftig anslutning vunnits
till en helt frivillig social sjukförsäkring.
Uppkomsten av s. står i nära samband med
industrialiseringen av de flesta europeiska
staterna under 1800-talet, som framkallade en
alltjämt växande arbetarbefolkning, för vilken
arbetsförmågans förlust måste medföra svåra
följder. Tanken på att genom en försäkring
under statens medverkan bereda skydd mot
dessa följder omsattes först i handling i
Tyskland, som redan på 1880-talet under
Bis-marcks ledning införde lagar om obligatorisk
sjuk-, olycksfalls-, invaliditets- och
ålderdoms-försäkring. F. n. ha de flesta europeiska och
många utomeuropeiska länder åtm. några
bland dessa grenar av s. ordnade. En statlig
arbetslöshetsförsäkring (se d. o.)
infördes f. ggn 1911 i England och har
sedermera införts även i en del andra länder,
bl. a. 1927 i Tyskland.
I Sverige var socialförsäkringsfrågan redan
från början av 1880-talet föremål för livlig
uppmärksamhet från statsmakternas sida.
Sjukförsäkringen utvecklades såsom en
frivillig rörelse, reglerad genom 1891 års
sjuk-kasselag, sedermera ersatt genom nya
författningar 1910 och 1931. En lag om
ersättnings-plikt för arbetsgivare vid olycksfall i arbete,
vilken plikt kunde få fullgöras genom
anslutning till en frivillig försäkring, antogs 1901
och reformerades 1916 genom införande av
en lag om obligatorisk försäkring mot nämnda
risk. Invaliditets- och ålderdomsförsäkringen
ordnades 1913 genom lagen om allmän
pensionsförsäkring. Frågan om införande av
en statlig arbetslöshetsförsäkring står f. n.
(1932) på dagordningen.
S. infördes urspr. med tanke främst på
industriarbetarna. I flertalet länder omfatta
också de obligatoriska
socialförsäkringsgre-narna enbart vissa grupper av lönearbetare,
varvid man dock flerstädes vidgat gränserna
så, att utom industriarbetare även arbetare i
jordbruk, skogsbruk o. s. v. medtagits.
Talrika grupper av samhällsmedlemmar,
ekonomiskt likställda med arbetarna, komma dock
att stå utanför försäkringen, önskvärdheten
att i försäkringen få med även dessa grupper
av s. k. »självständiga» (hantverkare, torpare
m. fl.) var avgörande för att man i
Sverige vid införande av 1913 års lag om allmän
pensionsförsäkring bestämde sig för allmän
obligatorisk folkförsäkring.
Prestationerna inom s. bestå i de
flesta fall i penningunderstöd:
dags-ersättning vid sjukdom el. arbetslöshet,
livräntor vid invaliditet el. hög ålder ävensom
till efterlevande efter avlidna försäkrade.
Även naturaprestationer (sjukvård,
läkemedel) förekomma, varjämte ofta
förebyggande verksamhet bedrives av
försäkringsanstalterna (arbetarskydd, vård till
förebyggande av invaliditet).
Medel till prestationernas fullgörande
erhållas dels genom försäkringsavgifter,
dels genom bidrag från det allmänna (stat,
kommuner o. s. v.). Vid lönearbetarförsäkring
erläggas vanl. försäkringsavgifter såväl av de
försäkrade själva som av deras arbetsgivare,
utom i fråga om försäkringen mot olycksfall
i arbete, där kostnaden helt bäres av
arbetsgivarna. Svårigheten att vid en försäkring,
som även omfattar grupper av
»självständiga», uttaga tillräckliga
försäkringsavgifter har på vissa håll lett till övergivande
av försäkringsprincipen och anordnande av
ett försörjningssystem med hela kostnaden
lagd på det allmänna. Inom den svenska
pensionsförsäkringen enl. 1913 års lag ökas de
jämförelsevis små pensioner, vartill erlagda
försäkringsavgifter berättiga, genom av
allmänna medel lämnade tillskott.
Organisationen av s. växlar i hög
grad mellan olika länder. I de stater, där
obligatorisk s. infördes redan före
världskriget, organiserades de olika huvudgrenarna i
allm. efter tyskt föredöme fullt fristående
från varandra. Försäkringens administration
blev härigenom täml. invecklad, varjämte
vissa missbruk kunde förekomma. Betydande
arbete har under senare år nedlagts på att
införa ökad enkelhet och enhetlighet i s. samt
undvika onödig fördyring av försäkringen. I
Sverige har arbetet härmed pågått alltsedan
världskrigets slut, och vissa viktiga
resultat ha redan uppnåtts, särskilt genom 1931
års sjukkasselagstiftning. Reformarbetet inom
svensk s. torde dock ännu icke på långt när
ha nått sin avslutning. — Se vidare I n v
a-liditetsförsäkring, Olycksfalls
försäkring, Pensionsförsäkring
och Sjukförsäkring. — Litt.: A. Manes,
»Versicherungswesen», III (1932). H. Cr.
Socialinstitutet, Institutet för
socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning i Stockholm.
Initiativet till S. togs 1920 av Centralförbundet för
socialt arbete (jfr d. o.). Stockholms
stadsfullmäktige beslöto s. å. understödja
institutets igångsättande och verksamhet. Sedan K.
m:t dec. 1920 fastställt institutets
grundstadgar, kunde verksamheten börja i jan.
1921. Nu gällande grundstadgar fastställdes
av K. m:t mars 1932. S:s styrelse består av
en ordf., förordnad av K. m. t, 20 led., som
väljas för 4 år i sänder (7 av dessa utses av
Centralförbundet för socialt arbete, 5 av
Stockholms stadsfullmäktige, de övriga av Svenska
stadsförbundet m. fl. liknande
organisationer), samt institutets föreståndare som
självskriven led. (från början G. A. Bagge, se d. o.).
Institutet har till ändamål att meddela
undervisning och sprida kunskap i
socialpolitiska och kommunala ämnen samt främja
samhällsvetenskapernas utveckling.
Undervisningen är av högskolenatur samt bedrives i
form av föreläsningar, seminarieövningar och
arbete på de sociala och kommunala praktiska
kurserna. Lärarkåren består dels av
lärar-krafter från univ. och högskolor, dels av
sakkunniga inom den socialpolitiska och
kommunala förvaltningen. Undervisningen är
fördelad på tre linjer, en socialpolitisk, en
kommunal och en samhällsvetenskaplig, med
särskild examen för varje linje. Utbildningstiden
är på den förstnämnda linjen minst U/2 läsår,
på övriga linjer minst 1 läsår. För inträde
som elev äro inga särskilda
kvalifikationsvillkor uppställda utöver den allmänna mog-
XVIII. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
