Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialisering—Socialism
35
nad, som fordras för att tillgodogöra sig
hög-skolemässig undervisning. Elevantalet
uppgick höstterminen 1932 till 142.
Socialisering, enskild egendoms överförande
till samhällets ägo och kontroll. S. innesluter
de socialistiska partiernas centrala
ekonomiska krav. Det svenska socialdemokratiska
partiprogrammets socialiseringspunkt kräver,
att i samhällets ägo överföras alla för en
planmässig folkhushållnings genomförande
erforderliga naturrikedomar, industriföretag,
kreditanstalter, transportmedel och
kommunixa-tionsleder. I anslutning därtill uppställas följ,
önskemål: sakkunnig ledning av samhällets
företag under garantier mot byråkratisk
skötsel; arbetare och konsumenter deltaga i
sam-hällsföretagens förvaltning; samhällelig
kontroll över företag, som kvarstå i enskild ägo.
Med samhället menas här icke endast staten
utan även kommunerna och frivilliga
ekonomiska organisationer på kollektivistisk grund.
Enl. den av 1920 års socialdemokratiska
programkommission givna kommentaren till
partiprogrammets socialiseringspunkt får s. icke
ske efter schablon utan efter
nationalekonomiskt hållbara synpunkter. De politiska
åtgärderna för s. skola innebära en fullt
medveten insats i den pågående
utvecklingsprocessen till socialism. Dessa åtgärder måste
taga som sina första utgångspunkter de av
privatkapitalismen uppnådda resultaten av
koncentrationstendenserna. Där
produktionens utveckling redan fört fram till eller nära
uppnått monopolföretagens form, där
föreligger den fulla mognaden för s. Stora delar av
näringslivet äro ännu omogna för s.
Kapitalismen är där alltjämt den viktigaste faktorn
i den ekonomiska omdaningen. Då bör den
ock få göra sin gärning färdig under
samhällets tillsyn och kontroll. Målmedvetet bör
samhället befrämja koncentrationsrörelser,
som innebära ett nationalekonomiskt
framsteg, och sålunda stödja den fria ekonomiens
tendenser till organisation. En sådan politik
leder säkrare, helt visst snabbare till en
varaktig socialistisk produktionsordning än ett
brådstörtat socialiserande av ännu
organisatoriskt efterblivna industrigrenar. Därför bör
socialdemokratiens socialiseringsprogram vara
dubbelt: samhällelig besittning och
samhällelig kontroll. Att förbereda den samhälleliga
besittningen skall därvid vara kontrollens
medvetna syfte: först bringa till mognad,
sedan socialisera. Kommunisterna, som också
eftersträva s., se denna såsom ett resultat av
en våldsam samhällsomstörtning, vilken leder
till proletariatets absoluta diktatur och ett
omedelbart statsövertagande av den enskilda
egendomen. R. L-dm.
Socialiseringsnämnden tillsattes 22 juni
1920. Dess uppdrag var att företaga
utredning av vissa delar av socialiseringsproblemet.
S:s verksamhet upprätthålles icke med
statsmedel efter 1 juli 1932, men dess medlemmar
ha efter denna tid varit sysselsatta med
utarbetandet av nämndens s. k.
industribetänkande och dess slutbetänkande. S. har
publicerat flera utlåtanden och undersökningar, bl. a.
rörande statens affärsdrivande verk (om
Statens järnvägar 1924 och om domänverket
1930). R. L-dm.
Socialksm (fr. socialisme, av lat. socialis,
36
samhällelig, social, av so’cius, kamrat), g
e-m e n s k a p i samlivet såsom
utgångspunkt och mål för samhällssystemet.
Anhängare till Robert Owen (se d. o.) lära redan
1827 ha betecknat sig som socialister, men
namnet slog igenom först med Louis Reybauds
»Les réformateurs ou socialistes mödernes»
(1839) och L. von Steins »Der Sozialismus»
etc. (1844) samt blev vanligt i svenskt
tidningsspråk under revolutionsåret 1848 (jfr
G ö t r e k) med klandrande bimening.
Kritiken av den bestående samhällsordningen i
kulturländerna ledde till en materialistisk
historieuppfattning (se Materialism 3)
och en därpå byggd teori för den fortgående
samhällsutvecklingen. Åskådningen har under
1800-talet lagts till grund för den
organiserade arbetarrörelsen (se
Socialdemokrati och Kommunism).
Rätten till arbete och till
arbetets hela avkastning, vilken det
bestående samhällssystemet icke garanterar
egendomslösa arbetare, realiseras enligt s.
endast genom avskaffandet av enskild
äganderätt till jorden och verktygen
(realkapita-let). Utan tillgång till dessa oumbärliga
produktionsmedel är arbetskraften värdelös för
arbetarens självförsörjning och han blir
beroende av de besittandes godtycke för
anställning och lön samt tvingas att nöja sig med
underbetalning, varpå arbetsgivarna profitera
(se Mervärde och Ränta, sp. 29);
arvsrätten gör inkomst- och
förmögenhetsfördel-ningen allt ojämnare, och ojämnheten
omöjliggör likställdhet mellan
samhällets medlemmar. — Allteftersom kravet
på socialisering begränsas till
produktions-och omsättningsmedlen med inbegrepp av
penningväsendet el. utsträckes jämväl till en för
den stora massan enhetlig
konsumtionsregle-ring, skiljer man mellan s. i trängre och
egentligare bemärkelse el. kollektivism (se d. o.)
och kommunism (se d. o.). Om jorden är i
brukarens ägo och brukas med egen och
familjens arbetskraft, uteslutes jordegendomens
socialisering av moderatare riktningar såsom
icke programenlig, enär arbetskraften då icke
skilts från produktionsmedlen; tvärtom göra
andra och i annan mening moderata s. k.
jordsocialister denna till huvudsak med
bibehållande av privategendom och enskild
företagsamhet i övrigt (se George, H., och
Jordreform). Allteftersom övergången från
privatkapitalism till s. tänkes genomförd
successivt på reformernas väg el. genom
revolution, framträder s. såsom reformistisk (se R
e-v i s i o n i s m) el. revolutionär (se
Kommunism och Ryssland, sp. 1353); och
allteftersom samhällsegendomen tänkes överförd
på staten, kommunerna el. producent- och
konsumentföreningar, skiljer man mellan
statssocialism, kommunalsocialism och kollektivism
(se d. o. samt Gillesocialism och
Syndi k a 1 i s m).
Tendenser till s. i vidsträckt
bemärkelse kunna spåras under olika tidsskeden (se
Platon, sp. 1082, Gracchus, E ss é e r,
L e v e 11 e r s, Münzer, Herrn hutar e.
Kväkare och Kristlig socialism:
jfr även Apg. 2: 44—45 och 4: 32 och 34—37).,
Motsättningarna mellan livets verkliga elände
och mera idealiska samhällsförhållanden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>