Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialism - Socialist - Socialistiska arbetareinternationalen - Socialistiska sovjetrepublikernas union - Socialistrevolutionärer, Socialrevolutionärer (S. R.) - Socialminister - Socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Socialist—Socialpolitik
38
tänkas dels i enlighet med samhällsfilosofers
idéer (se Platon) och dels i anslutning till
drömmen om ett tusenårigt rike (se Kil
i-a s m), kommo från nyare tidens början till
uttryck i statsromaner, vilkas rad öppnades
av Th. More (se d. o.) med »Utopia» (1516),
efter vilket arbete s. i sina tidigare skeden
ofta betecknas som utopisk s. (se C a
m-p a n e 11 a, Cabet, B e 11 a m y, H e r t z k a,
Morris, W., och Wells). Till denna s.
hänföras vanl. författare från 1700-talets
senare och 1800-talets förra hälft, så
engelsmännen W. Godwin, Robert Owen, Th. Paine
och Th. Spence, liksom J. G. Fichte i
Tyskland, F. M. C. Fourier och hans verksamme
lärjunge Considérant samt C. H. de
Saint-Simon och hans lärjungar B. P. Enfantin, A.
Bazard och P. Leroux i Frankrike. Deras
förkunnelser och verksamhet ha påverkat
efterföljare, vilket främst gäller om Owen, Fourier
och Saint-Simon (se även Götrek). Ur den
synpunkten betydelsefull för s. var även
naturrätten (se d. o.), liksom idéer från
upplysningstidevarvet (se M a b 1 y, M e r c i e r, L. S.,
och Rousseau) och franska revolutionen
(se B r i s s o t, J. P., C h a u m e 11 e, C 1 o o t s,
Condorcet, Desmoulins, H é b e r t,
J. R., S a i n t - J u s t och framför allt
B a b e u f och Buonarroti, F.). — Om en
senare svensk utopist se Q u i d i n g, N. H. —
De hemliga revolutionära sällskapens roll
personifierades i fransk s. av L. A. Blanqui och
A. Barbès. — Tysklands unga socialister
uppträdde tidigast, om man frånser enskilda
föregångare (L. Gall, G. Büchner), i Schweiz och
Paris (se Heine, sp. 761). Ur
unghegelianer-nas verksamma krets i hemlandet (se H
e-g e 1 s k a skolorna) utgingo K. Marx och
F. Engels, liksom anarkismens förkunnare M.
Stirner. — Anarkismens våldsamma protester
mot tvångssamhällen i alla former börjades
av P. J. Proudhon (se d. o.), medan L. Blanc
(se d. o.) sökte realisera rätten till arbete
genom nationalverkstäder och statskredit.
Med anspråk på full vetenskaplighet och
organiserad aktion framträdde s. med Lassalle
(se d. o.) och framför allt K. Marx (se d. o.);
till skillnad från utopisk s. talar man efter
dem om vetenskaplig s. och socialdemokrati
(se d. o.). »Ricardoska socialister», som W.
Thompson, hade visserligen före dem gjort
arbetskostnaden såsom grund för varuvärdet
(se Nationalekonomi, sp. 743) till
underlag för s., men detta blev i mera utpräglad
och verkningsfullare form fallet med Marx’
lära om mervärde (se d. o.). I anslutning
till den materialistiska historieuppfattningen
byggde han på mervärdet sina teorier om
industrialismens (se d. o.) koncentration av
kapitalförmögenheten, industriarbetarnas
utarmning och samhällsutvecklingens utmynnande i
en katastrof, vid vilken arbetarnas
expropria-törer exproprieras och det kapitalistiska
samhällssystemet omvandlas i s. Kommunistiska
manifestet (se d. o.) propagerade denna
åskådning och samlade arbetarmassorna i s:s
organisationer under den genom manifestet
utgångna lösen till klasskamp: »Proletärer i
alla länder, förenen er!». Med inslag av
Lassalle och Bakunin (se d. o. och
Interna-t i on a 1 e n) ställde programmet i skuggan
samtida och senare lärobyggnader (se W i n-
kelblech, K., Rodbertus, D ii h r i n g
och Oppenheimer; oegentligt ingick
benämningen s. även i katedersocialism,
se Katedersocialister) och vann
spridning genom socialdemokratien (se d. o.). Den
vetenskapliga kritiken och förbättringen av
arbetarnas ställning (se Arbetarfrågan)
samt ett visst stelnande inom s:s idévärld
syntes i början av 1900-talet mycket försvaga
marxismens auktoritet, tills ryska
revolutionerna 1917 åstadkommo dess renässans inom
vida kretsar (se Ryssland, sp. 1356 ff.).
Litt.: »Bibliographie des Socialismus und
Communismus», utg. av J. Stammhammer (3 bd,
1893—1909); »Bibliographie des
wissenschaft-lichen Sozialismus 1914—22», utg. av E. Drahn
(1923); Sozialwissenschaftliches
Litteratur-blatt 1922 ff.; Archiv für die Geschichte des
Sozialismus und der Arbeiterbewegung 1911—
30, fortsatt fr. o. m. 1932 med Zeitschrift für
Sozialforschung. — Utom litt. under art., till
vilka hänvisning skett i texten, erinras om:
R. v. Pöhlmann, »Geschichte der sozialen Frage
und des Sozialismus in der antiken Welt»
(3:e uppl., 2 bd, 1925); A. Lichtenberger, »Le
socialisme au XVIII:e siècle (1895); K.
Vor-länder, »Geschichte der sozialistischen Idéen»
(1924; översiktligt arbete); A. Menger, »Das
Recht auf den vollen Arbeitsertrag» (3:e uppl.
1904); E. Rignano, »Un socialisme en
harmo-nie avec la doctrine économique libérale»
(1903); J. R. MacDonald, »Socialism: critical
and constructive» (1921 och senare); W.
Som-bart, »Der proletarische Sozialismus» (1924);
E. Heimann, »Sozialistische Wirtschafts- und
Arbeitsordnung» (1932); Hj. Branting,
»Socialismen» (i Verdandis Småskrifter, 45, 3:e
uppl. 1908); Z. Höglund, »Socialismens
historia i dess huvuddrag» (1907); K. Diehl,
»Socialismen, kommunismen och anarkismen» (med
tillägg, »Den svenska socialdemokratien», av
K. Hildebrand; 1913; med bibliogr.); E. Böhm
von Bawerk, »Zum Abschluss des Marx’schen
Systems» (1896; kritisk). E. F. K. S-n.
Sociali’st, anhängare av socialismen (se d.
o.). — Adj.: S o c i a 1 i’s t i s k.
Socialistiska arbetareinternationalen, se I
n-tern ationalen, sp. 670.
Socialistiska sovjetrepublikernas union, se
Ryssland, sp. 1310 och 1329.
Socialistrevolutionärer,
Socialrevolutionärer, förk. S. R., ryskt politiskt parti,
bildat omkr. 1900 av olika revolutionära
grupper, avsåg att samla »det arbetande
folket». S. verkade genom propaganda, främst
bland bönderna, och terrorism, bl. a.
attentaten mot Pleve och storfurst Sergej. S. togo
verksam del i marsrevolutionen 1917; deras
vänstra flygel, »maximalisterna», understödde
en tid bolsjevikerna. S. kommo snart i
konflikt med bolsjevikerna och verkade sedan
mest bland emigrerade ryssar. I en stor
process 1922 fördömdes partiets verksamhet, och
några av ledarna dömdes till döden. (A. A-t.)
Socialminister, den vanliga ehuru ej i
grundlag förekommande titeln på statsrådet
och chefen för Socialdepartementet.
Socialpolitik (efter ty. Sozialpolitik),
sammanfattningen av de åtgärder inom
lagstiftning, förvaltning och beskattning, genom
vilka staten och dess organ själva och i
samverkan med enskilda organisationer söka
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
