Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socknare—Soddy
56
ker: polariserande mer än 98 % 10 öre, mindre
7 öre per kg.
Litt.: P. Klason, »Sveriges sockerhandel
och sockerindustri» (i Lantbruksakad:s Ilandl.
1892); »Kartell- och trustutredningen», I
(1913); »Tull- och traktatkommittén», bd 25
(1924). E. F. K. S-n.
Socknare, medeltida tjänsteman, verksam
som offentlig åklagare el. indrivare av böter,
utskylder o. s. v. Det fanns konungssocknare
och biskopssocknare.
Soda, natriumkarbonat, kolsyrans
natriumsalt, kolsyrat natron, Na2CO3, förekommer dels
vattenfritt, s. k. k a 1 c i n e r a d s., dels
kristalliserat med 10 molekyler kristallvatten,
kristallsoda. Under 1700-talet
framställdes s. ur askan efter havs- och
strandväxter. Vid sodabrist i Frankrike 1793
ut-fäste välfärdsutskottet en belöning för det
bästa förslaget att framställa s. Den förste,
som angav en framkomlig metod att utvinna
s. ur salt, var Nicolas Leblanc (1742—1806).
Under mer än 100 år var hans metod den
mest använda. Särskilt glasindustrien tog
tack vare Leblancs metod ett storartat
uppsving, och man kan utan överdrift tillskriva
Leblanc äran av att glas mera allmänt kom
till användning. På 1860-talet fick Leblancs
sodametod i Solvays ammoniaksodametod en
svår konkurrent, som småningom till stor del
undanträngde densamma. Numera framställer
man s. enklast genom att inleda koldioxid i
natronlut, som i sin tur erhålles genom
elek-trolys av koksalt. Som biprodukt erhålles
härvid klor, och metoden brukas i den mån
kloren kan finna användning.
Vid Leblancs sodametod omsättes först
koksalt med svavelsyra, varvid erhållas
natriumsulfat, Na2SO4, och som biprodukt klorväte.
Natriumsulfatet reduceras med kol till
svavelnatrium, som sedan omsätter sig med
kal-ciumkarbonat till s. och svavelkalcium:
Na,SO4 + 40 = NaS + 4CO,
Na2S + CaCO3 = Na2CO3 + CaS.
Dessa två reaktioner utföras samtidigt i en
roterande ugn. Massan urlakas med vatten,
produkten är kristallsoda. Ur kalciumsulfiden
kan svavel el. svaveldioxid utvinnas.
Vid Solvays (se d. o.) metod inledas först
ammoniak och koldioxid i en mättad
koksaltlösning; härvid bildas surt ammoniumkarbonat,
varefter detta omsätter sig med
natriumklo-riden till surt natriumkarbonat och salmiak:
nh3 + co2 + h2o = nh4hco3,
NH4HCO3 + NaCl = NaHCO3 + NH4C1.
Det sura natriumkarbonatet är svårlösligt i
vatten och avskiljes i fast form. Genom
upphettning övergår det till neutralt
natriumkarbonat el. s.:
2NaHCO3 = Na2CO3 + CO2 + H2O.
Ur salmiaklösningen återvinnes ammoniak
med tillhjälp av släckt kalk:
2NH4C1 + Ca(OH)2 = CaCl2 + 2NH3 + 2H2O.
Produkten vid ammoniaksodametoden är
kalcinerad soda. — S. nyttjas i den kemiska
storindustrien bl. a. till framställning av tvål
och glas. Vattenlösningen har alkalisk
reaktion på grund av hydrolys (se d. o.). S. är ett
svagare lutämne än natriumhydroxid och
brukas till tvättning av bomullskläder och
hus-gerådssaker m. m. Siden och ylle, ämnen,
innehållande linolja, samt aluminiumkärl få
aldrig rengöras med sodalut, enär de frätas
därav.
Om natriumbikarbonat se
Natriumföreningar. I. B.
Sodäles, lat., kamrater, fornromersk
beteckning för medlemmar av gillen el. klubbar,
även skrån (sodalicia, sodalitates, collegia),
ofta mot republikens slut politiskt
verksamma (röstvärvning) och förbjudna. Några
sodalitates hade prästerlig karaktär, ss. det
prästerskap, som inrättats för Divus lulius’ och
Divus Augustus’ kult, sodales Augustales.
Sodalltgruppen, sammanfattande benämning
för de isomorfa, i regel i alkalibergarter,
ibland i kontaktmetamorf kalksten
uppträdande mineralen
sodalit (3 Na20. 3 Al2 O3.6 Si O2.2 Na Cl),
nosean (3 Na2 O . 3 Al2 O3 6 SiO2 . Na2SO4),
haüyn (3 Na2 O . 3 Al2 O3.6 Si O2.2 Ca SO4)
och 1 a s u r i t (se L a p i s) och deras
blandningar. Alla kristallisera reguljärt (se
Kris-tallsyste m), ha glasglans och hårdheten
5—6 (se H å r d h e t s s k a 1 a). Spec. v. ligger
mellan 2,1 och 2,5. Färgen, som starkt varierar
(färglös, grå, gulaktig, grön, blå el. svart),
visar ofta oregelbundet fläckig el. flammig
fördelning. N. Zn.
Sodalktiehemman, se Kalendegillen.
Sodankylä [såMapky-], lappmarkssocken i
Uleåborgs län, Finland; 19,951 kvkm (inkl.
Pelkosenniemi och Savukoski), 5,992 inv. (1931),
finskspråkiga. Finska vet.-akad. har i S. ett
meteorologisk-magnetiskt observatorium
(Täh-telä). O. Brn.
Sodavatten, kolsyrad läskedryck, beredd på
en svag lösning av natriumbikarbonat, ev.
försatt med något koksalt.
Sodaört, Sa/lsola, släkte inom fam.
måll-växter. I Sverige finns en art, S. kali, en
1—3 dm hög, enårig ört med syllika,
skarp-spetsade blad och små, rödaktiga blommor.
Den växer på havsstränder upp till Bohuslän
och Stockholmstrakten och har använts till
sodaberedning. G. M-e.
Soddy [så’di], Frederick, engelsk kemist
och Nobelpristagare (f. 1877 2/B). Började sina
för radioaktivitetslärans utveckling
utomordentligt betydelsefulla a beten hos E.
Ruther-ford (se d. o.) i
Montreal 1901 och hos W.
Ramsay (se d. o.) i
London 1903, blev
docent i fysikalisk kemi
och radioaktivitet i
Glasgow 1904, prof, i
kemi i Aberdeen 1914
och i Oxford 1919. S.
uppställde tills, m.
Rutherford 1902 den
s. k.
desintegrations-teorien (se
Radioaktivitet, sp. 394)
samt påvisade tills, m.
Ramsay 1903, att helium spontant bildas ur
radiumemanation (se Radioaktivitet,
sp. 395). Det var till stor del de under S:s
ledning företagna systematiska
undersökningarna av de radioaktiva ämnenas kemiska
egenskaper, som fastställde dels förekomsten av
isotoper (se d. o. och Atom, sp. 440) bland
radioaktiva ämnen, dels den s. k.
Soddy-Fajans’ förskjutningslag (se Fajans, K.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
