Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Sofia Albertina - Sofia Charlotta - Sofiahemmet - Sofiakyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Sofia—Sofiakyrkan
64
Längdsektion och plan av Sofiakyrkan i Konstantinopel.
England, Jakob I:s dotter. S. äktade 1658
sedermera kurfurst Ernst August av
Hannover. Deras son Georg I besteg Storbritanniens
tron. Ty. biogr. av R. Fester (1893). S:s brev
till preuss. konungahuset utgåvos 1927 av G.
Schnath.
2. S. D o r o t e a, kurprinsessa (1666—1726j,
den föreg:s sonhustru, dotter till hertig
Georg Vilhelm av Lüneburg-Celle och förmäld
1682 med dåv. prins Georg Ludvig (sedermera
kurfurste och som Georg I konung av
England). Om S:s förhållande till Ph. Chr. von
Königsmarck se d. o.
Sofia (ry. Sofja), ryska furstinnor. — 1. S.
av Palaiologernas ätt, förmäld med Ivan III
1472 (d. 1503), se Ryssland, sp. 1340. —
2. S., Aleksej Michajlovitjs dotter (1657—
1704), regentinna 1682—89, sedan inspärrad
i kloster, se Ryssland, sp. 1343.
Sofia Albertina, prinsessa (1753—1829),
dotter till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Hon
erhöll genom morbrodern Fredrik II av
Preussen vid 14 år chargen som koadjutorinna i
abbedisstiftet
Qued-linburg och var från
1787 och till stiftets
sekularisering 1803
dess abbedissa men
avlade endast
kortvariga besök på orten.
S. A., som led av
sjuklighet och retligt
lynne, gjorde sig föga
bemärkt i det
gustavianska hovlivet. Vid
schismen mellan
Gustav III och
änkedrottningen var S. A. den
av syskonen, som visade sin moder mest
ömhet. S. A. blev den sista medlemmen av den
holstein-gottorpska dynastien i Sverige. För
henne byggdes det palats i Stockholm, som
sedan enl. hennes testamente var äldste
arvfurstens residens, därav namnet
Arvfurstens palats (se d. o.). T. S-g.
Sofia Charlo’tta (ty. Sophie Charlotte),
drottning av Preussen (1668—1705),
dotter till Ernst August av Hannover,
förmäld 1684 med Fredrik av Brandenburg,
kurfurste 1688 och konung av Preussen
1701 (som sådan resp. Fredrik III och I).
Hon var tilldragande, mångintresserad
och högtsträvande. Hon bidrog starkt till
Danckelmanns störtande 1697. S. C. gjorde
hovet till en härd för estetiska,
filosofiska och religiösa
tidsriktningar (såväl katolska som
pietistiska); särskilt
intresserade hon sig för Leibniz och
kallades därför »den filosofiska
drottningen». T. S-g.
Sofiahemmet, se
Sophia-hemmet.
Sofiakyrkan. 1. (Grek.
Ha-gi’a Sofi’a, Aja Sofia, »heliga
visheten».) Kyrka i
Konstantinopel, den kristna världens
förnämsta kyrka under ett
årtusende (se
Konstantinopel, bild 2 och 7), efter
Kon-stantinopels fall 1453 moské.
Kejsar lustinianus lät uppföra
S. i st. f. en av Konstantin den store uppbyggd
och under Nikaupproret 532 förstörd basilika
genom arkitekterna Anthemios och Isidoros
från Miletos; den senare var en framstående
matematiker, som teoretiskt behandlat
valvkonstruktionen. S. invigdes 27 dec. 537. Den
betecknar lösningen av uppgiften att förena
centralkyrkan med basilikan. Kyrkorummets
plan (se bild) är nära men ej fullt
kvadratisk (77X71,7 m). Kupolen (diam. 32 m) vilar
på hjässorna av fyra mäktiga valvbågar —
övergången mellan kupolens och
valvbågarnas rundningar förmedlas av sfäriska
trianglar, s. k. pendentiv —, valvbågarna uppbäras
av fyra massiva, i kvadrat ställda murpelare.
Mellanrummet mellan dessa är på långsidorna
slutet av kolonnader i två våningar, vilka
bilda sidoskepp med kvinnoläktare. Ett
mittskepp bildas därigenom, att valvbågarna på
ingångs- och korsidorna inrama väldiga
absider, övervälvda av halvkupoler, korsidans
absid är i sin ordning upplöst i tre mindre
nischer av samma form, med högaltaret i den
mellersta. På ingångssidan motsvarar
dörrpartiet den mellersta nischen. Så erhåller
rummet den disposition, som var övlig i de
kristna kyrkorna, men på samma gång
domineras det av centralbyggnadsidén: kupolen
släpper in ljusflödet genom en krans av
fönster. Tekniskt och arkitektoniskt är S. ett
mästerverk, som innerrum ännu oöverträffat
(se Bysantinsk konst, bild 1). Det inre
smyckades mycket rikt, bl. a. med kolonner
från äldre byggnader och med mosaiker.
Kyrkans yttre är vanställt genom tillbyggnader
och stödjemurar. S. har upprepade gånger lidit
av jordbävningar; 558 instörtade korpartiet
jämte kupolen, i slutet av 900-talet förnyades
av samma anledning kupolen och den
dekorativa utsmyckningen. M. Pn N-n.
2. S. i Stockholm, se Sofia, sp. 60.
3. Svensk kyrka i Paris (se d. o., sp. 671).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
