Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sofia Magdalena - Sofielund - Sofiero - Sofism - Sofisterna - Sofistik - Sofokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Sofia Magdalena—Sofokles
66
Sofia Magdalena, svensk drottning
(1746—-1813), doiter till konung Fredrik V av
Danmark och Lovisa av England, äktade 1 okt.
1766 i Köpenhamn kronprins Gustav,
sedermera Gustav 111. Om deras inbördes
förhällande se Gustav, sp. 47. S. eftersträvade
aldrig politiskt inflytande. Som änka levde
hon tillbakadraget och stilla, utövande
mycken välgörenhet. Jfr avh. av O. Nilsson i
Hist. Bibi. 1877, 1879 och 1880. B. H-d.
Sofielund. 1. Herrgård i Forssa sucken,
Södermanlands län, 10 km s. ö. om Flen, vid
sjön Uren; tills, m. Skedevi i samma socken
1,591 har, darav 435 har åker; tax.-värde
635,500 kr. (1931). S., förr St. Sundby,
donerades jämte andra gods (bl. a. Skedevi) 1573
till Lars Västgöte. Det reducerades 1683 men
blev snart åter enskild egendom. Köptes på
1880-talet av konsul O. Ekman och tillhör nu
jämte Skedevi hans dotter friherrinnan Louise
Falkenberg. — Skedevi el. Schedewij,
känt sedan 1200-talet, lydde under biskopen
i Strängnäs, reducerades vid reformationen och
hade 1573-—1640-talet samma ägare som S.
2. Säteri i Ludgo socken, Södermanlands
län, vid Båven, 28 km n. om Nyköping; 517
har, därav 210 har åker; tax.-värde 180,400
kr. (1931). S., som förr hette Buddebol, ägdes
på 1600-talet av Johan Skytte och hans
arvingar. Nuv. ägare: greve II. Wachtmeister.
Sofierö, kronprinsens sommarresidens, i
Malmöhus län, i n. delen av Hälsingborgs
stads ytterområde, vackert beläget på en
höjd vid Öresund; 104 har, därav 47 har
åker; tax.-värde för jordbruket 300,000
kr. (1931). S. sammanköptes av drottning
Sofia. Slottet, uppf. i holländsk renässansstil
1864—65, var ofta Oskar 11 :s och hennes
sommarresidens. Drottning Sofia skänkte det
1905 till dåv. prins Gustav Adolf och hans
gemål. Vackra trädgårdsanläggningar,
utförda genom kronprinsessan Margaretas
försorg. — Litt.: »Vår trädgård på S.» (1915).
Sofi’sm (grek. so’fisma), log., avsiktligt
felslut (jfr Par alogi sm). S. anses särskilt
ha odlats av de grekiska sofisterna (se d. o.),
därav namnet.
Sofi’sterna (grek, sofistal’, vishetslärare), en
grupp grekiska filosofer under senare hälften
av 400-talet f. Kr. Mest betydande voro
Pro-tagoras och Gorgias (se dessa ord), vidare
märkas Hippias från Elis, Prodikos,
Trasy-machos, Euthydemos och Dionysodoros. S.
uppträdde som lärare och förklarare av
vetenskapen och sysslade ej blott med filosofi i
ordets nuv. betydelse utan med snart sagt
alla vetenskaper. Särskilt eftersökt var deras
undervisning i disputations- och talarkonst.
Medan tidigare filosofer övervägande sysslat
med naturfilosofiska spekulationer, upptogo s.
särskilt kunskapsteoretiska och etiska
problem. I det förra hänseendet kommo de vanl.
till skeptiska resultat och lärde kunskapens
omöjlighet, i det senare betecknade de av
olika grunder moralen som något
konventionellt utan motsvarighet i naturens ordning.
Därigenom och genom sin kritik av de
religiösa föreställningarna verkade de kulturellt
upplösande. Sokrates, som dock i vissa
hänseenden stod dem nära, Platon, Aristoteles,
Aristofanes m. fl. riktade också bittra före-
Sofiero.
bråelser mot deras verksamhet. För
grekernas åskådning var det även mindervärdigt,
att de togo betalt för sin undervisning.
Denna negativa värdering av s. bestämde
länge eftervärldens dom. En reaktion däremot
har numera inträtt. Både som självständiga
tänkare och som spridare av upplysning anses
s. ha haft stora förtjänster. Särskilt voro
Protagoras och Gorgias betydande tänkare.
Däremot torde den senare sofistiken verkligen
ofta ha urartat till ett snärjande av
motståndaren med fångslut och skenargument (jfr
E ristik), ett disputerande för
disputeran-dets skull utan allvarlig övertygelse. Vanl.
betyder sofist en person, som i dåligt syfte
medvetet använder skenargument. ■—- Litt.: H.
Diels, »Fragmente der Vorsokratiker» (2 bd,
3:e uppl. 1912); W. Nestle, »Die Vorsokratiker
in Auswahl» (1908) ; E. Liljekvist, »Antik och
modern sofistik» (1896) ; P. Helms, »Sofisterne,
Sokrates og de ensidige sokratiske retninger»
(1929). G. O-a.
Sofistik, sofisternas (se d. o., med litt.-anv.)
verksamhet. — S. el. Sofisteri,
resonemang, som stödes på skenargament. — Adj.:
S o f i’s t i s k.
So’fokles (grek. Sofokles), till åldern den
mellerste av de tre stora grekiska tragikerna
och enl. mångas mening den främste (f. i en
välbärgad, borgerlig familj omkr. 496 f. Kr.,
d. 406). S. fick en vårdad uppfostran, särskilt
i musik, och deltog i det politiska livet, där
han nådde höga poster, var strateg i det
samiska kriget och blev 411, efter katastrofen
på Sicilien, probulos (led. av ett
tiomanna-råd, som förberedde alla statsärenden). S.
uppförde sin första tragedi 468 i tävlan med
Aischylos (se d. o.) och segrade över denne.
Under sin livstid förblev han den mest
upp-burne av tragikerna och vann 18
tävlings-segrar. Han författade ett mycket stort antal
skådespel (111 titlar äro kända), av vilka sju
bevarats. Dessa äro, ordnade efter ålder,
vilken dock i flera fall är oviss och mycket
omstridd: »Aias», »Antigone» (441), »Elektra»,
»Konung Oidipus» (före 425), »Trachinskorna»,
»Filoktetes» (409) och »Oidipus på Kolonos»
(uppf. efter hans död av hans sonson med
samma namn). Dessutom ha talrika fragment
bevarats. Nyligen har man funnit ung.
hälften av ett satyrdrama, »Spårhundarna»
(»Ich-neutai»). S:s verksamhet betyder den drama-
XVIII. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
