Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solovetskijöarna - Solovjev, Sergej Michajlovitj - Solovjev, Vladimir Sergejevitj - Solring, Solgård - Solros - Solroskakor (Solrosfrökakor) - Solrosolja - Solrök - Solskifte - Solskivan - Solspektrum - Solstadström - Solsten - Solsting - Solstitier - Solstrålning - Solstånd el. Solstitier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Solovjev—Solstånd
106
vilken ögruppen fått sitt namn, ligger det
forna Solovetskijklostret (gr. på
1400-talet), som haft stort inflytande på
nordligaste Rysslands kultur, förvärvat väldiga
rikedomar och årl. besökts av stora skaror
pilgrimer. I slutet av 1500-talet befästes
klostret och var under Johan III:s, Karl
IX :s och Karl X Gustavs ryska krig ett
strategiskt centrum i n. Ryssland. Det var
även kyrklig och politisk förvisningsort.
Klostret upphävdes efter
bolsjevikrevolutio-nen 1917 och är nu koncentrationsläger.
Solovjev [salavjå’f], Sergej
Michajlo-v i t j, rysk historiker (1820—79), prof, i
Moskva 1847. S:s huvudverk är en fyllig, på
ingående arkivforskningar byggd
Rysslands-historia, »Istorija Rossii» (29 dir, 1851—79),
som skildrar den ryska nationens utveckling
från stammar till statsenhet; går till 1774.
Solovjev [salavjå’f], Vladimir Se r
ge-j e v i t j, rysk filosof och författare (1853—
1900), son till S. M. S. Blev docent i Moskva
1874, måste 1881 uppge sin
universitetsverksamhet, sedan han i en
föreläsning i
Petersburg uppfordrat
tsaren att benåda
Alexander II :s mördare. —
S. är den förste
självständige ryske
filosofen. Till sin
kunskapsteori var han
in-tuitionist, lärde, att
verklighetens väsen
meddelade sig i
förnimmandet och vore
intuitivt fattbart ur
detta. S. framställde
ett teosofiskt system av kristologisk-plotinsk
art. Av märkligt intresse är hans estetik, enl.
vilken det sköna har en idé- el.
väsensförverk-ligande betydelse i världsprocessen och den
historiska utvecklingen. För Rysslands
»intel-ligentsija» en kristendomens missionär,
drömde och siade han om en slutlig enhet av de
kristna kyrkorna. ■— S. var en glänsande
författare och även framstående lyriker. Han
utövade inflytande på den följ,
mystisk-symboliska skolan av ryska skalder och gav
upphov till en andlig strömning i nationalrysk
religionsfilosofi, som ännu fortsättes.
Personligen gjorde S. ett djupt intryck på flera av
sina samtida, t. ex. Dostojevskij, och skall ha
varit förebild till den unge Aljosja i
»Bröderna Karamazov». Mystiker och visionär, var
han en ädel representant för det verksamma,
världshängivna slaget av denna människotyp.
Sami. uppl. av S:s skrifter, 10 bd, 1911—14;
ty. övers., »Ausgewählte Werke», 4 bd, 1914
—22; i sv. övers., »Tre samtal» (1911), hans
sista arbete och ett av dialogdiktningens
yppersta verk i senare tid. — Ry. monogr. av
E. Trubetskoj (1914), ty. av H. Prager (1925)
och G. Sacke (1929). L. Dal.
Solring, Solgård, meteor., se H a 1 o f
e-n o m e n, sp. 353.
Solros, Helia’nthus a’nnuus, en till fam.
korgblommiga hörande, upp till 2 m hög
en-årig ört med ända till 3 dm breda blomkorgar
och könlösa, tunglika, gula kantblommor. Den
härstammar sannolikt från Mexiko och odlas
allmänt som prydnadsväxt, mångenstädes,
t. ex. i Sydryssland och Ungern, även som
oljeväxt. De plattryckta frukterna
(solrosfrön) äro näml, rika på fet olja, som utvinnes
genom pressning och nyttjas som matolja och
i tvålfabrikationen. — Se även
Solros-kakor och Solrosolja. G. M-e.
Solroskakor (Solrosfrökakor),
återstoden efter utpressningen av fett ur frön av
solros (Helianthus anmus), nyttjas för alla
slags husdjur utom svin men mest för
mjölkkor. Normala, skalfria och mindre väl
skalade kakor innehålla omkr. 30 % smältbart
protein och omkr. 10 % fett, men fodervärdet är
något lägre, 0,9 kg till en foderenhet, till följd
av större halt av osmältbar växttråd.
Oskalade s. ha betydligt lägre fodervärde. II. J. Dft.
Solrosolja (0’leum papäveris), en blekgul,
tunnflytande, i luften torkande olja med
behaglig smak och lukt. Den erhålles genom
pressning av solrosfrön samt är löslig i eter
och alkohol. Kallpressad nyttjas den till
matolja, varmpressad i tvål- och
fernissfabrika-tionen. I. B.
Solrök, meteor., se D i s och
Meteorologiska tecken.
Solskifte, kam., se Skifte.
Solskivan, sjöv., se P e 1 o r u s.
Solspektrum, astron., se Solen, sp. 85 ff.
Solstadström, lastageplats i Misterhults
socken, Kalmar län, 22 km s. om Västervik.
Om S:s sågverk och glasbruk se II j o r t e d.
Solsten, miner., se Fältspat, sp. 120.
Solsting, med., har två former,
värmeslag och det egentliga s. Lindrigare
värmeslag förekommer rätt ofta hos
personer, som vistas i lokaler med hög lufttemp.,
t. ex. eldare på båtar, särskilt om luften även
är mycket fuktig, men kan även drabba
personer utomhus, om luftvärmen är mycket hög.
Det egentliga s. framkallas av alltför
intensiv solstrålning; det uppkommer lättare, om
vederbörande är tjockt klädd och sitter el.
står stilla. Symtomen äro i båda fallen ung.
desamma: yrsel, allmänt illamående,
kräk-ningar, svårighet att hålla balansen. Den
sjuke blir blek, pulsen svag, andningen
hastig, och feber inträder. I svårare fall förlorar
den sjuke medvetandet och får ofta kramper.
Mest utsatta äro klena och förut sjuka men
även feta och »blodfulla» individer samt
alkoholister. S. kan sätta in mycket hastigt,
men i regel utveckla sig symtomen mer
långsamt. Ibland kan medvetslösheten räcka ett
dygn el. mer. Flertalet fall går till hälsa,
åtm. i vårt klimat. Symtomen uppstå genom
en excessiv blodöverfyllnad i hjärnhinnorna,
hjärnan och lungorna. Den sjuke bör först
och främst föras till en så sval plats som
möjligt; mot s. brukas kallt bad, isblåsa på
huvudet och åderlåtning, vid värmeslag
hjärt-stimulerande medel. G. Kr.
Solsti’tier (lat. solsti’tium, solstånd), astron.,
se Solstånd.
Solstrålning, astron., se Strålning.
Solstånd el. Solstitier kallas de tidpunkter
av året, då solen har sin största och minsta
middagshöjd eller, annorlunda uttryckt, när
den befinner sig i endera av de båda punkter
av sin bana (ekliptikan), i vilka dess
deklination, d. v. s. avstånd från ekvatorn åt n. eller
s., är störst (jfr Jorden, sp. 1168). Den
förra tidpunkten inträffar 23 juni och kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
