Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solvisare - Solvkäppar - Solvända - Solvärme - Solår - Solöga - Solör - Soma - Somalier - Somaliland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Solvisare—Somaliland
112
Solvisare, astron., se Solur.
Solvkäppar, text., se Vävning.
Solvända, llelia’nthemum, släkte av fam.
Cistaceae bland koripetalerna. Blommorna,
som på ett påfallande sätt vända sig mot
ljuset, ha femtalig, strålformigt byggd krona
och talrika ståndare. Frukten är kapsel. I
Sverige finnas 5 el. 4 arter, dvärgbuskar med
gul krona och åtm. de nedre bladen motsatta.
II. vulgäre, som har avlånga blad, växer på
ängsbackar, flerstädes allmän upp till s.
Norrland. H. fumana (Fumana nudifolia),
med barrlika blad, förekommer på kalkhällar
på Gotland och (sällsynt) på Öland. G. M-e.
Solvärme, den värmeenergi, som solen
innehåller och av vilken den från solen
utgående strålningen underhålles. Då den åt alla
håll utgående strålningens energi kan
beräknas till i runt tal 4X1023 kw och då solen av
allt att döma bibehållit sin temp. nära
oförändrad under mycket lång tid, måste denna
förlust av energi antagas bli ständigt täckt
av en motsv. energiproduktion. Länge
accepterades den förklaring härtill, som givits av
Helmholtz och lord Kelvin, näml, att
energien alstras genom en gradvis skeende
sammandragning av solens massa. Räkningar
med hänsyn till astronomiska och geologiska
fakta ha emellertid visat, att denna hypotes
är ohållbar. Senare har man tillgripit en
föiklaring, som grundar sig på
värmeutvecklingen vid det radioaktiva sönderfallet. Även
denna teori har emellertid visat sig ur stånd
att, förklara den enorma energialstringen.
Den f. n. mest omfattade teorien, för vilken
A. S. Eddington (se d. o.) är en framstående
representant, hyllar den åsikten, att
stjärnornas och även solens strålning underhålles
genom en direkt övergång av materia i
strålande energi, en övergång, vars existens på
vissa grunder förutsagts av den Einsteinska
relativitetMeorien. För mätning av solens
värmestrålning ha Herschel, K. Ångström,
Abbot m. fl. konstruerat pyrheliometrar (se
A k t i n o m e t e r). A. Å.
Solår, se Kronologi.
Solöga, bot., namn på gulblommiga
Ranun-culus-arter.
Solör, Glommens breda dal i Hedmark fylke,
ö. Norge, mellan Elverum och Kongsvinger.
Har jordbruk i huvuddalen, där Solörbanan
följer Glommens ö. strand, samt betydande
skogsbruk i det 400—600 m ö. h. belägna
området i ö. framemot Sverigegränsen, där urspr.
finnar brutit bygd (Finskogen). Ax. S.
Soma, skt, »saft», »somadryck», i Indien
namn på en växt och en av denna pressad
dryck, som spelade en central roll i den
vediska ritualen, och den med växt och dryck
identifierade månen. Att bruket av somadrycken
är redan förindiskt (ariskt) kultbruk
framgår av hos iranernas i Avesta och
annorstädes betygade bruk av en helig växt och därav
beredd dryck, haoma (se d. o.). Vilken den
utsprungliga somaplantan varit är alldeles
oklart; senare nyttjades i Indien olika
askle-piadacéer (Sarcostemma o. s. v.). S.
pressades under ytterst invecklade riter, och
drycken, som tycks ha varit bitter och rusande,
blandades med mjölk, vatten m. m. och
offrades åt flera gudar, främst Indra (se d. o.).
— Jfr W. Caland och V. Henry,
»L’agnisto-ma» (2_bd, 1906—07). J. Ch—r.
Somalier (sing. somali, plur. somal],
hamit-folk i n. ö. Afrika- Brittiska och Italienska
Somaliland samt angränsande delar av
Abessinien, hörande till samma ö. grupp av
hami-terna som galla och de flesta abessinier. Deras
sydgräns ligger ung. vid Jubas mynning. S.
äro smärta och ganska resliga, ha brun
hudfärg och rik hårväxt (se pl. Afrikanska
f o 1 k, bd I, vid sp. 224). De äro, utom i
kuststäderna, nomader. Kamelen är det viktigaste
husdjuret. S. insamla gummi arabicum och
rökelse, som de sälja i kuststäderna. S. äro
krigiska och synnerligen fanatiska
muhammedaner, men en del gamla hamitiska
föreställningar lever ännu kvar. — Litt.: P.
Pau-litschke, »Ethnographie Nordostafrikas» (1893);
D. Ferrand, »Les gomälis» (1903). K. G. L.
Somaliland, östligaste delen av Afrikas
fastland, bildar den breda, triangulära
Somali-halvön, som begränsas av Indiska havet
och Adenviken och i ö. avslutas av Kap
Guar-dafui. S. är ett svagt rågigt platåland, som
från s. ö. sakta höjer sig mot n. v.; mot Rift
valley (se d. o.), som kan anses begränsa S.
i v., och Adenviken stupar platån brant. Juba
(Giuba) och Webi Schebeli (Uebi Scebeli) äro
de enda större, ständigt vattenförande
floderna. Klimatet är mycket hett och torrt;
blott de nogst belägna v. randområdena få nog
nederbörd; i kusttrakterna framkalla ej ens
monsunvindarna större regnmängder. Största
delen av S. är buskstäpp, som mot v. övergår
till savann men mot kusten har ökenkaraktär.
Galleriskogar följa floddalarna. Inv. utgöras
mest av hamitiska folkslag, de flesta
muhammedaner. I kusttrakterna bo somalier, längst
i n. danakil, i det inre överväga galla; i
kuststäderna finnas många araber. Flertalet är
nomader, som livnära sig genom jakt,
boskapsskötsel (får, kameler) och plundringståg.
Europeisk kolonisation har hittills gjort ringa
framsteg. Politiskt delas S. mellan
Abessinien, som åtm. nominellt behärskar större
delen av det inre (bl. a. landskapet Ogaden),
England, Frankrike och Italien.
Brittiska S., off. Somaliland p r
o-tectorate, omfattar större delen av kusten
vid Adenviken; 176,000 kvkm, omkr. 344,000
inv.; huvudstad: Berbera. Det har huvud
sakl. strategiskt värde genom sitt läge vid
sjövägen till Indien. 1930 exporterades för
255,807 pd st. (hudar och skinn, boskan m. m.)
och importerades för 371,502 pd st.
(födoämnen). Brittiska S. är ett protektorat, styrt av
en guvernör.
Franska S., off. Cöte f r an 5 ais e
des Somali s, utgöres av det politiskt
viktiga området kring Tadjouraviken vid
sundet Bab el-mandeb; 22,000 kvkm, 85,232 inv.
(1926). Djibouti är guvernörens säte; från
dess hamn går järnväg till Addis Abbeba;
kolonien har främst betydelse som
transito-land. Exporten värderades 1930 till 278,1 mill.
frcs, importen till 301,9 mill frcs, till största
delen abessinsk transitohandel.
Italienska S., off. Somalia i
tali a n a, omfattar hela östkusten från
Adenviken till Ras Kiambone; 490,000 kvkm,
1,028,895 inv. (1930). Vissa delar torde vara
de för europeisk kolonisering minst olämpliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
