Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Somnolens - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Somnolens—Sondén, C. U.
122
Somnole’ns (av lat. so’mnus, sömn), se M e
d-vetälöshet.
So’mnus, lat., sömn, sömnguden. Jfr
Hypnos och M o r f e u s.
Somorrostro [såmårå’strå], bergverksdistrikt
i sp. prov. Vizcaya, n. v. om Bilbao, omfattar
de rika järnmalmslagren vid Monte Triano
och Monte Matamoros.
Somov [så’m3f], Konstantin, rysk
målare (f. 1869), studerade för Repin och i Paris.
S. är en raffinerad skildrare av figurscener i
en oftast förkonstlad stil. Han har målat
herdeidyller och budoarmiljö under tydlig
påverkan av fransk rokoko och engelsk
pre-rafaelism, ss. »Galant konversation»,
»Kär-leksön» och »Sovande ung dam», men även
moderna typ- och belysningsmotiv som »I
fri-luftsrestaurangen». Hans porträtt stå högt,
bl. a. porträtt av fadern och »Dam i blått».
S. har även utfört bokillustrationer, affischer
och konstindustriella föremål. E. L-k.
Sonät (it. sona’ta), mus-, »klangstycke»,
urspr. instrumentalstycke i motsats till ett
vokalstycke (cantata), under 1500-talet ett
kort, vanl. fugerat stycke för
soloinstrument, under 1600-talet oftast för två violiner
och bas (»triosonat»). Före 1700 betecknade
s. mestadels ett stycke i en svit el. annan
cyklisk sats, men småningom övergick
namnet på en hel cykel i 3—4 satser. Den
klassiska s. på Mozarts och Beethovens tid har
mestadels tre huvudsatser: allegro—andante
—allegro. Framför det sista allegrot insköts
gärna en menuett el. ett scherzo. Denna form
blev dominerande för såväl
kammarmusikensemble som orkester (symfoni). Den första
allegrosatsen hade den största betydelsen och
fick en särskild tematisk behandling
(»sonatform») med två grundtema, genomföring och
repetition (med slutcoda). — S:s glansperiod
är Wienklassicismens tid (1780—1820). De
ledande namnen äro Haydn, Mozart,
Beetho-ven, Clementi, Schubert och Weber. Sedan
upptogs formen i delvis ny gestalt av
Schu-mann, Chopin, Brahms, Saint-Saens och C.
Franck m. fl. och förekommer ännu, dock e j som
dominerande huvudform. — Litt.: J. S.
Shed-lock, »The pianoforte-sonata» (1895); O.
Klau-well, »Geschichte der Sonate» (1899). T. N.
Sonatln (fr. sonatine), mus-, en mindre
sonat i färre antal satser (vanl. tre) och mera
lättspelt; ofta ett övningsstycke (t. ex.
Kuh-laus s.). T. N.
So’nchus, släkte av fam. korgblommiga, med
vanl. parflikiga blad och tunglika, gula
blommor. I Sverige finnas fyra arter. Den
fleråriga, omkr. 1 m höga S. arvensis, f e 11 i
s-tel, förökar sig genom knoppar på rötterna
och är ett svårt åkerogräs. Den enåriga S.
oleraceus, mjölktistel, är allmän i
trädgårdsland och potatisåkrar. Alla
Sonchus-arter äro rika på mjölksaft. G. M-e.
Sonck, Lars E 1 i e 1, finländsk arkitekt,
honorärprof. (f. 1870 10/8). S:s verk präglas av
hans starka och originella
konstnärsperson-lighet. Särskilt gäller detta hans
monumentalbyggnader, främst hans kyrkor, bl. a.
Jo-hanneskyrkan i Tammerfors (1904) och
Berg-hällskyrkan i Helsingfors (1910), båda utförda
i granit, ett material, som synnerligen väl
lämpar sig för S:s arkitektur. Av betydande
konstnärligt värde äro även Hypoteksför-
eningens hus (1910) och börshuset (1911) i
Helsingfors, båda i granit, Kristinestads svenska
samskola, Helsingfors stora hamnmagasin
m. fl. I sina villor och
lanthus har S. visat
vilket konstnärligt
verkningsfullt
byggnadsmaterial den
obilade stocken kan vara.
S. var en av de första
arkitekter i Finland,
som intresserade sig
för stadsplaneproblem,
och han bidrog genom
utförda projekt och
temperamentsfulla
tidskriftsartiklar till
att detta
verksamhets
fält helt erövrades av arkitekterna. B. J.
Sond [sånd] (fr. sonde, urspr. sänklod), tunt,
rörformigt instrument, som i diagnostiskt el
terapeutiskt syfte införes i för ögat icke
direkt synliga kroppshålor. — Jfr
Magson-d e r i n g. E. L-g.
Sondén, svensk släkt, urspr. från Södra
Sonderängen i Flisby (Småland).
Apologisten i Linköping Sven Sondenius (1701
—65) var fader till prosten i Regna Johan
Adolph S. (1755—1838). Om dennes söner
P. A. S. och C. U. S. se nedan. Deras bror
domprosten i Skara teol. dr Anders F r e
d-r i k S. (1807—85) var riksdagsman i
prästeståndet. Han bidrog vid 1856 års riksdag
kraftigt till omorganisationen av Gymnastiska
centralinstitutet och var 1866 avgjord
anhängare av representationsreformen. Han
skrev i kyrkliga frågor, om fattigvård,
bränn-vinslagstiftning m. m. Om hans söner C. M.
S., P. II. S. S. och K. G. A. S. se nedan. —
Litt.: »Ur Sondénsläktens historia och arkiv»
(2 dir, 1921—22). B. H-d.
Sondén, Carl Mårten, läkare, botanist,
konstsamlare (1846—1913); jfr släktövers.
Blev 1874 med. dr i Uppsala, var 1875—78
t. f. ombudsman och fiskal i
Sundhetskollegium, 1878—81
distriktsläkare och t. f.
sundhetsinspektör i
Stockholm, 1881—96
biträdande lärare och
sedan 1896 prof, vid [-barnmorskeundervis-ningsanstalten-]
{+barnmorskeundervis-
ningsanstalten+} i
Stockholm. S. var
1880—-95 Svenska
läkaresällskapets sekr. Han
lämnade en mängd
bidrag till Hygiea samt
Svenska
Läkaresällskapets och Uppsala
Läkarförenings Förhandlingar. S. var ivrig
botanist samt betydande samlare och kännare
av grafisk konst. Hans samling av svenska
gravyrer och porträtt, omfattande över 50,000
blad, inköptes för svenska statens räkning och
fördelades mellan Kungl. bibi.,
Nationalmuseum och univ.-bibl. i Uppsala. R. T-dt.*
Sondén, Carl Ulrik, läkare (1802—75);
jfr släktövers. Blev 1832 läkare vid
Danviks hospital, gjorde 1833—34 en utländsk
resa för studier i psykiatri och blev 1835
med. dr. 1847-—62 var han överläkare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
