Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Sopdelning—Sorbiska litteraturen
130
senare arbeten märkes »Paviljongen» (1903;
Stockholms slott). — S:s porträtt av Jonas
Lie avbildas vid L i e, sp. 1123. (E. L-k.)
Sopdelning, dets. som separationstvång vid
renhållning (se d. o.).
Sophlahemmet, stiftelse i Stockholm för
utbildning av sjuksköterskor och ett därmed
förbundet sjukhem, tillkom på drottning
Sofias initiativ. Dess ursprung är Hemmet för
sjuksköterskor, som började sin
verksamhet 1884 med fyra elever ur bildade
samhällsklasser; de undervisades vid
Sabbats-bergs sjukhus. Med hemmet förenades 1885
några sjukrum för betalande patienter,
Drottningens sjukhem, och elevantalet växte
hastigt. För att utvidga elevskolan och
samtidigt upprätta ett sjukhus, där patienten
fritt kunde välja sin läkare, skänkte konung
Oskar och drottning Sofia 160,000 kr., vilken
summa tills, m. insamlade medel möjliggjorde
uppförandet efter arkitekten A. Kumliens
ritning av det vid Valhallavägen, på
Djurgårdens mark belägna S. 1889. Det bestod då
av sjukhemmet, med omkr. 60
sjukplatser, och sköterskehemmet, med
bostäder för sjuksköterskor och elever. Det
ursprungliga sjukhemmet har genom upprepade
om- och tillbyggnader utvidgats till 7
kirurgiska avd. med sammanlagt 75 sängplatser
och 2 medicinska avd. med 20 platser. Till
sjukhemmet höra även en operationsavd.,
poliklinik, laboratorium samt en röntgenavd.
(1926). Sköterskehemmet har undergått
fler-faldiga om- och tillbyggnader, den senaste
1931. Bland de byggnader, som infogats i
S:s stora komplex, märkas Solhemmet,
Sophia-systrarnas ålderdomshem, och
boställsbyggna-den för pastor och kamrer. Elevernas
praktiska utbildning försiggår dels på S., dels på
Serafimerlasarettet o. a. sjukhus i Stockholm.
S:s angelägenheter handhavas av en
styrelse, som är ansvarig inför S:s råd. Styrelsen
består av sju led., av vilka K. m:t
förordnar en. De övriga utses av kronprinsessan,
som är styrelsens hedersordf. och ordf, i rådet.
S:s insats i svensk sjukvård har varit
banbrytande främst genom den utbildning av
sjuksköterskor, som där äger rum.
Sophie [såfi’], se Sofia.
Sopor, se Renhållning.
So’por, med., se Medvetslöshet.
Sopp, bot., se Rörsopp och färgpl. vid
art. Svampar.
Sopra [så’pra], it., mus., ovan, över. —
C o m e s. [kå’me-], som förut.
Soprän, mus., högsta kvinnliga stämman el.
gossrösten. »Hög sopran» har vanl. omfånget
c1—c3, »mezzo-sopran» a1—f2. T. N.
Sopranklav, mus., se C - k 1 a v.
Sopron [Jå’prån], ty. ödenburg el.
Oeden-burg, stad i v. Ungern, vid Donau, nära
österrik. gränsen; 35,887 inv. (1930), därav omkr.
48 % tysktalande. Staden har bl. a.
högskola för bergs- och forstvetenskap och
evang.-lutersk fakultet under univ. i Pécs. — S. var
fordom ett viktigt ungerskt fäste mot v. Se
vidare Burgenland.
Sora’cte (nu Monte Soratte, Monte
Sant’ O r e s t e), berg i Etrurien, 37 km n.
om Rom, nära 700 m högt, ej långt från
Ti-ber. S. var i forntiden förbundet med kulten
av underjordens makter, sedan av Apollon.
På S:s östsida en varm källa (Acqua Forte).
Soränus (grek. Sorano’s), grekisk läkare
från Efesos under 2:a årh. e. Kr., tillhörde
den metodiska skolan och var framstående
obstetriker, gynekolog och pediatriker. (Ljd.)
Sorata [såra’ta], N e vad o de, berggrupp
i Anderna, Bolivia, ö. om Titicacasjön; når i
Illampu 6,650 m ö. h.
Sorauer [zå’råuor], Paul, tysk botanist,
växtpatolog (1839—1916). Var 1872—93
föreståndare för växtfysiologiska försöksstationen
i Proskau och samtidigt (till 1880) lärare vid
lantbruksakad. där;
erhöll 1892 professors
titel. 1893 flyttade S.
till Berlin, där han
blev docent vid univ.
och sakkunnigt råd
vid biologiska
riks-anstalten för lantbruk
och skogsvetenskap.
S. författade ett stort
antal växtpatologiska
arbeten, bl. a. flera
handböcker;
»Hand-buch der
Pflanzen-krankheiten» (1874;
3:e uppl., 3 bd, 1908—13) är alltjämt den mest
omfattande på området. Han grundade 1891
och redigerade under 25 år Zeitschrift für
Pflanzenkrankheiten. För det internationella
samarbetet på växtsjukdomarnas område var
S. ivrigt verksam, särskilt som sekr. i en 1890
tillsatt internationell växtpatologisk
kommission. Th. Lfs.
Sorber [så’r-] (sorb. serbja, lat. surbi), urspr.
västslavisk folkstam mellan Saale och Mulde,
dit de antagas ha invandrat på 400-talet från
n. (jfr Slaver). Omkring s. bodde med dem
besläktade stammar, till vilka namnet senare
utsträcktes. I slutet på 700-talet
underkuvades s. av Karl den store och ha sedan
tillhört Tyskland med undantag för korta
perioder: slutet på 800-talet, då de voro under
stor-märiskt välde, och början på 1000-talet, då de
lydde under Polen. På 1000-talet började en
tysk kolonisation av s:s område, och därmed
lades grunden till s:s germanisering. Numera
finnas sorbiska folkspillror, ofta kallade v e
n-d e r, huvudsaki. i kretsarna Kottbus,
Sprem-berg och Kalau i Niederlausitz samt i
kretsarna Hoyerswerda och Bautzen i Oberlausitz.
1925 utgjorde antalet s. omkr. 120,000. — Jfr
O. E. Schmidt, »Die Wenden» (1926). C. T-t.
Sorbét (it. sorbe’tto), en glassartad dryck
av snö (is) och grädde med tillsats av vin.
So’rbiska litteraturen. Det äldsta litterära
minnesmärket på lågsorbiska är N. T. från
1548; den äldsta tryckta boken är en
sångbok med Luthers lilla katekes (1574). Den
första högsorbiska boken är Luthers lilla
katekes (1597). Sorberna utvecklade tidigt en
rik folkdiktning. Nationallitteratur uppstod
först i mitten av 1800-talet i samband med
den nationella rörelse, som då började.
Förgrundsfigurerna voro Handrej Seiler (Zejlef;
1804—72), som utgav en sorbisk tidskrift, där
han meddelade sorbiska folkvisor i original
och omdiktning, samt Johann Ernst Schmaler
(Smolef; 1816—84). Som de förnämsta
skal
XVIII. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
