Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Sorbiska språket—Sorenskriver
132
derna anses Jakub Bart (1856—1909), pseud.
Öisinski (se d. o.), samt Mato Kösyk (f. 1853),
författare till patriotiska och religiösa dikter.
Folkvisor och sagor ha samlats av Schmaler och
E. Mucke m. fl. En sorbisk litteraturförening,
Macica serbska, gr. 1847, finns i Budusin
(Baut-zen), sorbernas kulturella medelpunkt. -—-Jfr
J. Jatzwauk, »Wendische (Sorbische)
Bibliographie» (1929). A-d J. (C. T-t.)
So’rbiska språket (även kallat V e n d i s k a
el. Lausi t z iska) tillhör jämte tjeckiska
och polska den västslaviska språkgruppen. S:s
kännetecken äro följ. Urslaviskt tj blir ts (c),
dj blir dz el. z (d. v. s. tonande s), t. ex. sweca
[svetsa], ljus, hospoza, fru; or, ol mellan två
konsonanter ger ro, lo, t. ex. broda, skägg,
glos (hlos), röst; nasalt e ger (j)a el. (j)e,
nasalt o ger u, t. ex. vjazac, binda, ruka, hand.
Tonvikten ligger alltid på ordets första
stavelse; ortografien är en efterbildning av den
tjeckiska. Dialekterna fördela sig på två större
grupper: låg- och högsorbiska. De skiljas
lättast därigenom, att i lågsorbiskan gammalt
g behåller sin valör, i högsorbiskan ersättes
av frikativa (g, skrives h). — Jämförande
hög-och lågsorbisk grammatik av G. Schwela
(1926); högsorbisk ordbok av Rezak (1920),
lågsorbisk av E. Mucke (1911—28). Lll. (C. T-t.)
Sorbonne [sårbå’n], i dagligt tal namn på
Paris univ., eg. blott den del därav, som
motsvarar våra äldre filosofiska fakulteter, d. v. s.
faculté des lettres (för humaniora) och
facul-té des Sciences (för naturvetenskap) med
tillhörande fackinstitutioner; även den byggnad,
vari dessa två fakulteters föreläsningssalar
och bibliotek jämte rektoratet för hela den
s. k. Académie de Paris inrymts. Utanför S.
finnas tre fakulteter, juridisk, medicinsk och
farmaceutisk. Från S. administreras även
Cité universitaire. Antalet studenter var 1931
nära 30,000, därav 8,275 utlänningar och 8,250
kvinnor. Störst är juridiska fakulteten (8,500
inskrivna, i den humanistiska 7,100).
Sitt namn har S. av ett litet teologiskt
kollegium, gr. 1257 av Ludvig den heliges
biktfader Robert de Sorbon. Det organiserades
omkr. 1300 som teologisk fakultet, under
senmedeltiden huvudsäte för skolastisk
spekulation och kanonisk rättsvetenskap. Richelieu
gav S. nya statuter och rika donationer.
Upplöst under revolutionen (1792), återupprättades
S. 1808 som fullständigt univ. med fem
fria fakulteter, varav den teologiska utbröts
i samband med kyrkans skiljande från staten.
S:s nuv. huvudbyggnad uppfördes 1885—1901
av arkitekten H. P. Nénot. — Litt.: L. Liard,
»L’université de Paris» (2 bd, 1909), P. Leguay,
»La S.» (1910), och E. Durkheim m. fl., »La
vie universitaire a Paris» (1918). Kj. S-g.
So’rbus, bot., se Oxelsläktet och Rönn.
Sorby [så’bi], Henry Clifton, engelsk
naturforskare (1826—1908). Utmärkte sig
tidigt på geologiens och mikroskopiens
områden och gav särskilt genom sitt arbete »On
the microscopical structure of crystals,
indica-ting the origin of minerals and rocks» (i
Quar-terly Journal of the Geological Society 1858)
anledning till det systematiska användandet
av mikroskopiska undersökningsmetoder inom
mineralogien och petrografien. N. Zn.
Sordavala [så’r-], fi. So’rtavala, stad i
Viborgs län, Finland, på båda sidorna om en
från n. Ladoga inskjutande vik; 1 kvkm,
4,741 inv. (1931), finskspräkiga. Anlagt 1643.
S. ligger vid Karelska järnvägen från Viborg
norrut. Jfr D i a k o n i s s a, sp. 850.
Sordin, mus., se D ä m m a r e.
Soredier, bot-, se Lavar, sp. 873.
Sorel [sårä’1], Agnès, Karl VII:s av
Frankrike älskarinna (d. 1450). Berömd för sin
skönhet och intelligens, hade S. såväl på
konungen personligen som på rikets styrelse ett
välgörande inflytande. Med dauphin (sedan
Ludvig XI) åter stod hon på spänd fot. —
Fr. monogr. av R. Duquesne (1909). B. H-d.
Sorel [sårä’1], Albert, fransk historiker
(1842 13/s—19 0 6 22/6). Efter anställning i
utrikesministeriet blev han 1872 prof, i
diplomatisk historia vid Ecole libre des Sciences
politiques. Hans
förnämsta, flera gånger
prisbelönta, arbete är
»L’Europe et la
revolution frangaise» (8 bd,
1885—1904;
register-bd 1911). På grundval
av djupgående
arkivforskningar har han i
detta verk, ett av de
förnämsta i fransk
historieskrivning,
givit en mästerlig
analys av revolutionens
och Napoleons
utrikes
politik, vilken får sin förklaring såsom ett
fullföljande av det gamla konungadömets
traditionella strävan efter »de naturliga
gränserna». S. kom härvid att betrakta Napoleons
erövringspolitik ur en starkt betonad
deterministisk synpunkt. Bland S:s övriga
produktion märkas »Histoire diplomatique de la
guerre franco-allemande» (2 bd, 1875), »La
question d"Orient au 18c siècle» (1877), monogr.
över Montesquieu (1887), madame de Stael
(1890), »Bonaparte et Hoche en 1797» (1896)
samt flera saml. »Essais d’histoire et de
cri-tique». Led. av Franska akad. (1894). Litt.:
A. E. Sorel (son till S.), »Notes et portraits
d’A. S.» etc. (1909); P. Muret, »Une conception
nouvelle de la politique étrangère de Napoléon
Ier» (i Revue d’Histoire Möderne et
Contem-poraine 1913); nekrolog av G. Monod i Revue
Historique 1906. A. G-de.
Sorel [sårä’1], Georges, fransk filosof
(1847—1922). S., som utgick från marxismen,
kom sedan under inflytande av Nietzsche och
Bergson att utarbeta en antidemokratisk
stats-lära, grundad på våldet som yttersta
maktfaktor och rättsinstans, framlagd på ett
glänsande, aforistiskt språk i »Réflexions sur
la violence» (1908) och »Illusions du progrès»
(1908), från vilka å ena sidan Mussolini och
den italienska fascismen, å andra sidan
Le-nin och den ryska bolsjevismen hämtat
viktiga impulser. — Monogr. av P. Perrin (1925)
och P. Lasserre (1928). Kj. S-g.
Sorels cement [sårä’ls-], se
Magnesia-cement.
Sorels kitt [såräTs-], se Z i n k c e m e n t.
Sorenskriver, no., »edsvuren skrivare», i
Kristian V:s »norske lov» (1687) fastslagen
titel för underdomaren (domaren i 1 :a instans)
i Norges förvaltningsområden. Jämte
domar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
