Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Sorex—Sorma
134
kallet skall s. fullgöra en notaries plikter,
varjämte en del administrativa göromål, förr
tillhöriga de 1894 upphävda
(krono-)fogdeäm-betena (jfr Fogde, sp. 684), överflyttats på
s. •— F. n. finnas 86 s. K. V. H. (W-t K.)
Sörex, zool., se Näbbmöss.
Sorge [zå’rgo], R e i n h a r d, tysk
författare (1892—1916; stupade vid Ablaincourt), en
av den tyska expressionismens förelöpare,
skrev, påverkad av Strindberg, dramat »Der
Bettler» (1912). S. övergick 1913 till
katolicismen. Hans extatiska skådespel »Guntwar»
(1914), »Metanoeite» (1915) och »König
David» (1916), de postuma sångerna »Mutter
der Himmel» (1918), »Gericht über
Zara-thustra» (1921) m. m. äro nykatolskt
mystiska och romantiska. — Monogr. av M.
Rocken-bach (1923) och Susanne Sorge (1927). R-n B.
Sorgenfri, slott vid Lyngby i Nordsjälland,
uppf. 1705, ombyggt 1742—43 av L. Thurah.
Från mitten av 1700-talet tillhörde S. nästan
oavbrutet kungahuset, övergick 1855 till
staten och är från 1898 sommarbostad åt
konung Kristian X. P. E-t.
Sorgespel, se Skådespel.
Sorgetid, jur., i lag fastställd tid efter
makes död, vars utgång den efterlevande
måste avvakta före ingående av nytt gifte.
Redan i romersk rätt var s. föreskriven för
änka; föreskriften eftergavs av den
kanoniska rätten men återupptogs i flera
protestantiska länder. Här möta också, efter förebild
från mosaisk rätt, påbud om s. för änkling.
Så fanns i 1686 års svenska kyrkolag och
likaså i 1734 års lags giftermålsbalk (12: 3) stadgad
en s. av ett år för änka och ett halvt år för
änkling. 1 nutidens civilrätt förekommer
institutet s. ej mera; gemenligen måste dock
änka liksom frånskild hustru vänta att ingå
nytt äktenskap, tills hon ej längre kan vara
havande från förra giftet. En sådan
bestämmelse återfinnes också i den nya svenska
gif-termålsbalken (2: 11), liksom i övrig nordisk
nutida äktenskapslagstiftning. C. G. Bj.
Sorgfluga, zool., se Svävflugor.
Sorghum [så’rgum], bot., se D u r r a.
Sorgmantel, zool., se V a n e s s a.
Sorgmyggor, zool., se O r m d r a g.
Söri (plur. av nlat. sorus), bot., se
Ormbunkar, sp. 358 och bild 8 och 9.
Soria [så’ria], stad i Gamla Kastilien,
Spanien, vid översta Duero; 8,020 inv. (1931);
huvudstad i prov. S. (8,164 kvkm, 162,640
inv.). Ålderdomlig stad med märkliga
kyrkor; 6 km n. n. ö. om S. lämningar efter N
u-m a n t i a (se d. o.).
SorFcidae, zool., se Näbbmöss.
Sorlt (grek. sorei’tes, hop, hög), log., en
sammandragen sammansatt
slutledning, i vilken ur flera än två
premisser, bestående var för sig
av självständiga omdömen,
utdrages en gemensam slutsats.
De olika omdömena äga två och
två en gemensam term. Ex.: se
vidst. formel. G. O-a.
Sorksläktet, Arvi’cola, tillhör fam. råttdjur
bland gnagarna. Hithörande former äro små,
klumpigt byggda djur med korta öron,
måttligt lång, hårig svans och kraftigt kranium.
De flesta sorkar gräva gångar i jorden och
bygga underjordiska bon. De leva framför allt
S är Mt
Mt är M2
M2 är Mg
Mn_i är Mn
Mn är P
S är P
Vattensork, Arvicola terrestris.
av växtföda och anställa ofta stor skada
genom att förtära säd och växtrötter. Bland de
talrika arterna, som äro spridda över hela
jorden, finnas i Sverige sex, tillhörande släktena
Arvicola, Evotomys och Microtus. Den största
arten är vattensorken el. m u 11 s o
r-k e n, Arvicola terrestris, med en längd av
intill 20 cm, varav hälften kommer på svansen;
färgen växlar från brunt till svart. Den
simmar och dyker väl. På land gräver den gångar
och kastar upp stora jordhögar, varför den
ofta förväxlas med mullvaden. Den lever också
av rov men är på odlad mark ett svårt
skadedjur. Den förekommer över hela Sverige. Till
släktet Microtus, utmärkt bl. a. av kortare
svans, hör å k e r s o r k e n, M. agrestis, den
allmännaste svenska sorken, spridd över hela
landet. Längden är 11—12 cm, varav svansen
upptager mindre än 1I3. Den är ovan gråbrun,
under askgrå till vitgrå. Fältsorken, M.
arvalis, med en längd av 14 cm, därav 3 på
svansen, är allmän i mell. Europa, där den
jämte föreg. art hör till de svåraste
skadedjuren av s. I Sverige saknas den.
Mellan-sorken, M. ratticeps, med en längd av 13 cm,
därav något mer än 1/3 på svansen, är ovan
mörkt gråbrun med ljusare sidor, under rent
grå med skarp färggräns. Den förekommer dels
i Lappland, dels på några enstaka platser
söderut. Rödsorksläktet, Evotomys, igenkännes
på att rödbrunt ingår i färgtonen och att
öronen synas något över pälsen. Den 1 å n
g-svansade skogssorken el. ä n g
s-sorken, E. glareolus, blir 9—10 cm lång,
vartill kommer den 4—5 cm långa svansen.
Färgen är ovan rödbrun, under vitgrå med
brungul skiftning. Den förekommer över hela
Sverige. Den gråsidiga skogssorken,
E. rufocanus, är ovan rödbrun, under och på
sidorna blygrå och blir 11—13 cm lång,
vartill kommer den 3—4 cm långa svansen. Den
förekommer i Lappland liksom rödsorken,:
E. rutilus, som ovan är rödbrun, under vitgul
och är 10—11 cm lång, vartill kommer
svansen med 3 cm. T. P.
Sorma [zå’rma] (eg.
Z a r e m b a), Agnes,
tysk skådespelerska (f.
1865), sedan 1890
grevinna M i n o 11 o. S.
var 1883—90 och 1893
—96 anställd vid
Deut-sches Theater, 1890—
93 vid Berliner
Theater, båda i Berlin.
Hon ägnade sig från
1896 med stor
framgång åt gästspel i
och utom Tyskland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
