Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Soter—Soto Major
142
SOTHOLMS H2
Skala 1:750 OOO
Malmön, Tången, Gravarne och Bäckevik,
Smögen, Hasselösund, Vajern, Hogenäs Näs,
Bovallstrand, Ulebergshamn och
Hunnebo-strand. Mest besökta som badorter äro
Smögen och Bovallstrand. Tillhör Sunnervikens
fögderi och domsaga.
Soter, grek., »räddare», »frälsare» (fem.
Sötelra), tillnamn till åtskilliga grekiska
gudar, särskilt sådana, som frälsade staten
ur faror (t. ex. Zeus, Athena) och människan
ur sjukdom och nöd (t. ex. Asklepios). Under
den hellenistiska tiden, då härskarkulten blev
vanlig i de grekiska monarkierna i östern,
gavs det åt vissa konungar, t. ex.
Ptole-maios I och Antiochos I (se d. o.). Mest
bekant och utbrett är det som tillnamn åt
kej-sar Augustus, som gjorde slut på
borgarkrigen och inledde en fredens tid. Samma ord
tillägges fridsfursten Kristus, och detta
öppnar ett djupt perspektiv över en härskande
tidsströmning. M. Pn N-n.
Sotholm, härad i Stockholms län,
omfattande s. ö. delen av halvön Södertörn och s.
delen av Stockholms skärgård; 925,66 kvkm,
17,855 inv. (1932). Socknar: Sorunda,
Västerhaninge, österhaninge, Tyresö, Dalarö, Nämdö,
Ornö, Utö, Muskö, ösmo och Torö. Köping:
Nynäshamn. Fastlandsdelen består i n. v.
av Hanvedens vilda och bergiga
skogsområden med Södertörns högsta berg, Tornberget
(111 m), mäktiga rullstensåsar och -platåer,
ss. i Pålamalm och vid Handen, men övergår
s. därom i kulturbygder med urgammal
odling och starkt inslag av skogs- och
bergpartier. Fem socknar utgöras av skärgårdsöar
(se kartan). Här märkes även den som
flottstation bekanta Hårsfjärden. 16,349 har åker,
44,469 har skogsmark. Jordbruk, i
Nynäshamn industri, vid Tungelsta (omkr. 900 inv.
1932) handelsträdgårdar och i skärgården även
fiske. Kring sjön Drevviken och Stockholm—
Nynäs järnväg
förortsbebyg-gelse, vid Dalarö
(municipal-samhälle), Utö, Ärsta och
Nynäshamn sommarvillor och
havsbad. Många större
herresäten. S. är delat på
Södertörns och Värmdö fögderi och
tillhör Södertörns domsaga.
Jfr karta vid
Södermanland.
Sothönssläktet, Fu’lica,
tillhör fam. rallar av
tranfåg-larnas ordn. Näbben är
kraftig och bakåt förlängd till
en pannplåt. Framtårna äro
försedda med en flikig
sim-hudsfåll. Sothönan, F.
atra, är övervägande svart
med vit näbb och
pann
plåt, 36—44 cm lång, simmar och dyker väl
samt lever av växtämnen, snäckor o. dyl. Det
flytande boet bygges av vass. Den är
allmän i s. och mell. Sverige och sprider sig
mot n. T. P.
Sotie [såti’], fr., se S o 11 i e.
Sotisperioden, se Kronologi, sp. 168.
Sotji [så’tfi], stad i Nordkaukasiska
området, Sovjetryssland, på Svarta havets n. ö.
kust; 10,434 inv. (1926). S. med sitt milda
klimat är en av Rysslands främsta kurorter.
Sotkamo [så’tkamå], socken i s. ö. delen av
Uleåborgs län, Finland, vid järnvägen
Uleå-borg—Nurmes(—Viborg); 2,628 kvkm, 12,974
inv. (1931), finskspråkiga. Känd för sin
storslagna naturskönhet; här ligger bl. a. berget
Vuokatti. O. Brn.
Sotmossor, bot., se Andreaeaceae.
Sotning, rengöring av rökkanaler, sker i
bostadshusens vanliga, trånga murade
rökpipor i regel med hjälp av s. k. s o t a r k u 1 a,
en vid en lina fäst järnkula, samt en vid
denna fastsatt riskvast. Större, »stigbara»
rökkanaler befrias från sot med hjälp av
sotarskrapa och borste. Ångpannetuber
rensas med tubrensare av ståltråd el. elastiska
stålband och tubborstar. Fmn.*
Sotnja [så’-], ry., kosackskvadron. —
Svarta sotnja n, namn på reaktionära
hemliga organisationer, som efter 1905 med
myndigheternas goda minne anstiftade
po-gromer, politiska mord etc.
Soto [så’tå], Dominico de, spansk
tomis-tisk teolog (d. 1560), var prof. 1549—55 i
Dillingen, 1555—59 i Oxford och deltog verksamt
i Tridentinska mötet.
Soto [så’tå], Ferdinando (Hernando),
spansk sjöfarare (omkr. 1496—1542). Deltog
i expeditioner till Sydamerika 1519, 1528 och
1532 samt tog verksam del i inkarikets
erövring. 1538 avseglade S. till Amerika för
att söka guld. 1538—42 genomströvade S:s
expedition s. ö. delen av Nordamerika, varvid
han nådde Mississippi (1541) men dog på
återvägen utför floden. En berättelse om
expeditionen av en portugis, som uppgav sig
vara deltagare däri, är utg. i eng. övers. 1851
i Hakluyt societys publikationer, bd 10. ö-g.
Soto Major [så’to mejå’r], Antonio da
C u n h a, vicomte d e, portugisisk diplomat
(1812—94). Skickades efter en livlig politisk
verksamhet i sitt hemland 1856 till
Skandinavien som ministerresident vid svensk-norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
