Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Spada—Spallanzani
150
bereda) en yta, så att den
slutliga behandlingen (målning,
polering o. dyl.) sedan
lämnar en jämn och fläckfri yta.
— Verktyget härför kallas
spackel. G. H-r.
Spa’da, pseud. för J. Chr.
Janzon (se d. o.).
Spade. 1. (Artill.)
Svans-spade, se L a v e 11 a g e, sp.
878, Kanon, bild 8 och 10,
och
Rekylhämningsme-d e 1, sp. 608.
2. (Lantbr.) Handredskap för grävning,
bestående av ett vanl. omkr. 75 cm långt skaft
av segt trä (ask, björk) och ett blad, förr
av trä el. smidesjärn, numera av stålplåt,
vanl. 30—40 cm långt och 20—25 cm brett,
fäst vid skaftet med en omslutande hylsa el.
med skenor (f a 1 a r) och nitar. Den nedre
randen är rätlinig på s., avsedda för arbete
i lös jord, ss. hos trädgårdsspadar, men
tillspetsad på s. för hård jord, ss. dikesspadar.
Täckdi kesspadar ha långt blad med
olika bredd; den smalaste, för bottenrännans
grävning, kallas stickspade. För
torvupptagning begagnas s. k. stickjärn och
s k ä r j ä r n. H. J. Dft.
Spader, se Kortspel.
Spaghetti [spage’ti], it., se Makaroni.
Spagnoletto [spanjåle’tå], Lo, se Ribera,
J. de.
Spähi, rättare S i p a h i, krigare till häst i
turkiska armén under sultantiden. Först
kallades endast de, som tillhörde en viss utvald
kavallerikår, s., men senare övergick namnet
till allt oregelbundet rytteri. G. Rqt.
Spahn [Jpän], Peter, tysk jurist, politiker
(1846—1925). Inträdde 1869 i preussisk
domartjänst och var 1905—10
Oberlandesgerichts-präsident i Kiel, 1910—17 i Frankfurt a. M.
1917—18 var S. preussisk justitieminister.
Han var från 1884 led. av tyska riksdagen
samt 1919—20 av nationalförsamlingen. Ett
par gånger riksdagens vicepresident, var han
1912 dess president. Han var länge en av
centrumpartiets inflytelserikaste män, 1912—
17 dess ordf. — Hans son Martin S. (f.
1875), historiker, sedan 1920 prof, i Köln, har
med förkärlek behandlat ämnen ur nyaste
tidens historia, t. ex. »Leo XIII.» (1905), »Das
deutsche Zentrum» (1907), »Bismarck» (1915;
3:e uppl. 1922), »Die Grossmächte» (1918) och
»Elsass-Lothringen» (1919). Han är ledare av
det 1920 vid Kölns univ. upprättade institutet
för tidningskunskap. V. S-g.*
Spak, se Handspak.
Spak, Fredrik Adolf, militär,
vapenhistoriker (1846—1915), blev underlöjtnant vid
Svea art.-reg:te 1864 och major 1892; tog
avsked 1903. S. var en av sin tids främsta
vapenhistoriker i Sverige. Framför allt är
hans namn förknippat med grundläggandet av
Artillerimuseum (se d. o.). Han
verkade 1902—08 vid Zeughaus i Berlin,
sysselsatt med ordnandet av dess stora samling av
blanka vapen. O. K-a.*
Spaktel, se S p a t e 1.
Spakvatten, stillvatten (se Ebb och flod,
sp. 251).
Spalatln, Georg, tysk präst, Luthers
medarbetare i reformationsverket (1484—1545). S.
Bild 1. Äppelträd i palmettform. — Bild 2. Körsbärsträd i solfjädersform.
prästvigdes 1508 och blev 1509 lärare för
kurprinsen Johan Fredrik samt senare dennes
privatsekr. och hovkaplan. Vid riksdagen i
Worms och i alla de av reformationen
framkallade politiska förvecklingarna var han
kurfurstens rådgivare och fick ofta viktiga
stats-uppdrag. I denna inflytelserika ställning
befordrade han Luthers sak på många vis. 1525
blev S. superintendent i Altenburg. Även
litterärt verkade han genom övers, av Luthers,
Melanchthons och Erasmus’ skrifter. Monogr.
av G. Berbig (1906 och 1908). Hj. II-t.*
Spa’lato, se Split.
Spa’lax, zool., se Blindråtta.
Spalding, Jo hann Joachim, evangelisk
teolog (1714—1804). Var 1745—46 svensk
be-skickningssekr. och från 1764 prost och
över-konsistorialråd i Berlin. En ädel företrädare
för neologien, bidrog han kraftigt att göra
Berlin till en medelpunkt för den
teologiskreligiösa upplysningen, om vilken hans »Die
Bestimmung des Menschen» (1748; många
uppl.; sv. övers. 1800) bär ett tidigt
vittnesbörd. Alla hans senare skrifter variera samma
tema. 1788 nedlade han sitt prästämbete men
kvarstod som konsistorialråd. Hans
självbiografi utgavs av sonen 1804. —■ Biogr. av II.
Nordmann (1929). Hg Pl.
Spaljé (fr. espalier), trä- el. järnställning
till stöd för träd el. klätterväxter.
Fristående s. består av i marken nedslagna
järnek träpålar, på vilka vågräta järntrådar
ut-spänts. Vid dessa trådar fästas i vissa fall
lodräta bambukäppar el. ribbor.
Väggspal-j é e r anbringas vid husväggar, murar el.
plank och bestå av järntrådar, käppar el.
ribbor, fästa lodrätt el. vågrätt, stundom i båda
riktningarna, och anbragta direkt pä väggen
el. på särskilda, från väggen utspringande
stöd. Vill man blott pryda en väggyta med
spaljéväxter, planteras sådana klätterväxter
som klängrosor, kaprifolium, blåregn och
vildvin. Är s. anbragt vid vägg mot söder, kan
man med fördel odla spaljéfruktträd,
i s. Sverige vindruvor, persikor, aprikoser,
mullbär, på enstaka platser t. o. m. fikon och
mandel. Lämpligast är päronträdet, därnäst
vissa äppel- och plommonsorter. På mindre
soliga väggar kan man odla surkörsbär el.
vinbär. Vid sydvägg väljas i synnerhet finare
fruktsorter. Spaljéträd uppdragas i många
olika former, ss. p a 1 m e 11 (bild 1), k o
r-d o n g (se dessa ord), U - f o r m och s o 1 f j
ä-dersform (bild 2). C. G. D.
Spallanzani [-tsa’ni], L a z a r o, italiensk
naturforskare (1729—99), först präst, sedan prof,
i filosofi i Pavia. S. gjorde banbrytande
experiment med regenerationsförmågan hos
polyper, groddjur m. m. samt med befruktnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
