Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Spaning—Spann
170
genom en statskupp den konstitutionella
regeringen av ett militärdirektorium under
ledning av P r i m o de R i v e r a (se d. o.).
Al-fonso Xlll lämnade diktatorn sitt stöd, oeh
för en tid såg det ut, som om Primo de Rivera
skulle lyckas sätta en gräns för den anarkiska
utveckling, som så länge karakteriserat S:s
politiska liv. 1 förening med Frankrike
lyckades S. 1926 besegra Abd-el-Krim och
konsolidera sitt välde i Marocko. Oppositionen mot
diktaturen och de separatistiska
strömningarna i Katalonien tilltogo i omfattning.
Anti-dynastisk och republikansk, fick den i jan.
1930 Primo de Rivera avlägsnad, och en
återgång till konstitutionella former bebådades av
konungen. Dä denna ej skedde med önskvärd
snabbhet, spred sig den republikanska rörelsen
hastigt och kulminerade i en revolution 14
april 1931, varvid kungafamiljen lämnade S.
S. åter republik (från 1931). Valen
till den konstituerande nationalförsamlingen
på sommaren 1931 gåvo republikanerna stor
majoritet. Den provisoriska regeringen under
A. Zamoras ledning kämpade frän början
med de många svårigheter, som framkallades
dels av den katalanska separatiströrelsen, dels
av ständigt återkommande socialistiska
kuppförsök. Först på hösten 1931 kunde S:s nya
författning (se sp. 160 ff.) utfärdas, varefter
Zamora i dec. s. å. valdes till S:s president.
Någon verklig politisk avspänning har
emellertid därefter knappast skett. Den nya
författningens upphävande av statskyrkan och
den därmed sammanhängande konfiskeringen
av kyrkogodsen ha skapat allvarliga
motsättningar mellan regeringen och klerikalerna. En
monarkistisk revolt 1932 nedslogs icke utan
svårighet, och ännu (jan. 1933) har man ej
lyckats dämpa den sociala oron. B. E-r.
Litteraturanvisningar. Allmän och geogr.
litt.: F. Schumacher, »Übersicht über die
nutzbaren Bodenschätze S:s» (1926); O.
Jörgens, »Spanische Städte» (s. å.); L. Martin
Echeverrfa, »Geograffa de Espafia» (3 bd,
1928); S. de Madariaga, »Spain» (1930); E. A.
Peers, »Spain» (s. å.); Alma Velander-Philip,
»S.» (1931). S. F.
Förhistoria: »De förhistoriska tiderna i
Europa», II (1927; utg. av K. Friis
Johan-sen); art. »Pyrenäenhalbinsel» (med utförlig
litt.-anv.) i »Reallexikon der Vorgeschichte»,
X (1927—28; utg. av M. Ebert), art.
»Balea-ren», ibid., I (1924), och art. »Iberer», ibid.,
VI (1926). H. R-h.
Historia: U. R. Burke, »A history of Spain
from the earliest time to the death of
Ferdinand the Catholic» (2 bd, 1898); K. Häbler,
»Geschichte Spaniens unter den Habsburgern»
(1907); E. II. Strobel, »The spanish revolution
1868—75» (1898); A. Zimmermann, »Die
Kolonialpolitik Portugals und Spaniens» (1896);
A. Fabricius, »Forbindelserne mellem Norden
og den spanske halfö i ældre tider» (1882);
R. B. Merriman, »The rise of the spanish
em-pire in the old world and in the new» (3 bd,
1918—25); A. F. de Romanones, »Les
respon-sabilités politiques de 1’ancien régime» (1924);
E. Gigas, »S:s stormaktstid» (sv. övers. 1926);
A. Ballesteros y Beretta, »Historia de
Es-pana» (1918 ff.); B. Sänchez Alonso, »Fuentes
de la historia espanola e hispano-americana»
(2:a uppl., 2 bd, 1927). B. E-r.
Spaning el. Rekognoscering utgör
en del av underrättelseväsendet,
som avser att vinna kunskap om fienden, hans
styrka, indelning, gruppering och
förehavanden och som därför även begagnar
upplysningar genom frän fienden tagna
meddelanden, förhör med krigsfångar, överlöpare oeh
ortsbefolkning, genom tidningspressen samt
den hemliga underrättelsetjänsten (se Spion).
I modern tid förekommer utom
markspaning även f 1 y g s p a n i n g, ofta kombinerad
med flygfotografering. M. B-dt.
1 sjökriget förekommer s. med
flygstridskrafter, flygspaning, och med lätta
sjöstridskrafter, sjöspaning. S. äger rum
dels med vissa tidsmellanrum över hela det
havsområde, där krigsoperationerna pågå,
dels i direkt samband med förflyttning av en
större sjöstyrka. I senare fallet framgår s p
a-ningsstyrkan på ett av väderleks- och
övriga omständigheter beroende bestämt
avstånd från huvudstyrkan. Jfr
Skagerak-slaget. ö-g.
Spaniöler (eg. spanjorer), S e f a r d i m (se
Judar, sp. 1228), de judar, som vid
medeltidens slut fördrevos från spanska halvön och
företrädesvis fingo en tillflykt i Turkiet. Deras
ättlingar tala ännu spaniolska
(medeltids-spanska, uppblandad med slaviska, turkiska
och hebreiska lånord). Tack vare den trogna
omvårdnad s. ägnat den gammalspanska
kulturen har forskningen kunnat bringa i dagen
högst betydande, förut okända delar av den
romanska litteraturen. S. på Balkanhalvön,
i Främre Orienten, Egypten och Marocko äro
omkr. 350,000. — Litt.: M. Ehrenpreis,
»Landet mellan öster och väster» (1927). L. F.
Spanjole’ttbeslag (av fr. espagnol, spansk),
vanl. förnicklad stängningsanordning för
fönster, bestående av en järnstång, som i
vardera ändan har ett kloliknande utsprång,
som vid stångens vridning medelst ett
handtag mitt på griper om en tapp upptill och
en nedtill i fönsterkarmen. S. skall pressa
fönsterbågarna mot karmen. (E. L-k.)
Spann. 1. Den del av en bro, som ligger
mellan två stöd. Bro, som vilar på blott två
landfästen, säges vara utförd i ett s., bro med
två landfästen och en mellanliggande
bropelare är utförd i två s. Jfr Bro. G. H-r.
2 . Anspann av flera hästar efter varandra,
se K ö r n i n g.
Spann [/pan], O t h m a r, österrikisk
nationalekonom (f. 1878), prof, vid univ. i Wien 1919.
Företräder en »universalism», som gör
gällande. att samhället är primärt i förhållande
till individerna, icke tvärtom.
Samhällsforskningen måste därför utgå ifrån den historiskt
och faktiskt bestående samhälls- (och stats-)
organisationen för att kunna förstå och
förklara de ekonomiska och sociala förhållandena.
Dessa utöva ett bestämmande inflytande över
individerna och deras många slags
gemenskaper såsom delar i ett helt, i vilket de äro
tvångsvis inordnade genom gällande rätt men
även naturligt förbundna genom familj,
traditioner m. m. och andligen inlevda.
Framstående föreläsare och mycket produktiv som
författare, har S. bildat skola inom den
tyskspråkiga nationalekonomien (se d. o., sp. 748)
och funnit stöd i historiska och sociologiska
riktningar inom vetenskapen (jfr Sociologi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
