Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spansk-amerikanska kriget—Spanska språket
177
och den uppburna romanförfattarinnan C.
Espina de la Serna (f. 1873) m. fl.
En författare, vars verk utövat ett
mycket stort inflytande på yngre generationer, är
A. Ganivet y G a r c i a (d. 1898), som
sammanställts med Nietzsche. Bland nu levande
tänkare märkas den berömde filosofen J. O
r-tega y Gasset (f. 1883) och den spanska
intelligensens kanske främste i nutiden, M.
de U n a m u no (f. 1864).
Den nyare spanska lyriken har tallösa
representanter. Från 1800-talet må utom den
redan omnämnde A. Trueba särskilt tre
framstående skalder framhållas, »den spanske
Heine» G. A. Bécquer (d. 1870i, den klassiske
G. Nunez de Arce (d. 1903) och den för
sina »Doloras» (1846) och »Humoradas» (1886)
mycket beundrade R. de Campoam6r(d.
1901). Den moderna spanska lyriken har
starkt påverkats av den spansk-amerikanska
modernismens skalder (se
Spansk-amerikanska litteraturen, i suppl.), främst
Rubén Darfo (d. 1916), som i åtskilliga
avseenden reformerat spansk lyrik. En spansk
föregångare till Darfo var den på sin tid
mycket hyllade, för lyrisk färgprakt berömde S.
R u e d a (f. 1861). Bland de mest framstående
nutida spanska modernistiska skalderna må
nämnas J. R. J i m é n e z (f. 1881), en modern
Bécquer, A. Machado (f. 1875) och ultraisten
R. Gömez de la Serna (f. 1891). Genom
»modernismen» begynte det latinska
Amerika, som dittills varit den mottagande
parten, att i sin tur påverka det spanska
moderlandets litteratur. Spaniens strävan att efter
förlusten av den sista resten av
kolonialväldet kompensera sig genom att stärka det
andliga sambandet med de forna dotterländerna
är ett av de drag, som karakterisera tiden
kring sekelskiftet. Med namnet la generation
del 9S (Kubakrigets år) betecknar man en
grupp författare, som framträdde 1901; till
denna grupp räknas bl. a. Azorin och Baroja,
Unamuno och Pérez de Ayala. De utmärka
sig ofta för pessimistisk, kritisk anda,
sorg och grubbel över Spaniens förfall men
även för kärlek till hembygden, främst
Kasti-liens karga stäpper.
Inom dramat var på 1800-talet A. Löpez
de Ayala (d. 1879) till en början starkt
påverkad av romantiken; samtida med honom
var M. Tamayo y Baus (d. 1898). Den
spanska scenen behärskades en tid av J.
Echegaray (d. 1916), vars stjärna dock snart
dalade. Jämte Echegaray och Galdös kunna
nämnas E. S e 11 é s (d. 1926) och J. D
i-centa (d. 1917). Mycket populärt är det
sevillanska brödraparet S. och J. Ä 1 v a r e z
Quintero (f. resp. 1871 och 1873) genom
sina många av andalusisk grace präglade
skådespel. Inom den komiska genren må nämnas
R. de la Vega (d. 1910), Vital Aza (d.
1912) och C. Arniches (f. 1866) samt inom
den s. k. genero chico P. Munoz-Seca (f.
1881). Spaniens mest representative
dramatiker i nutiden är dock J. B e n a v e n t e (f.
1866). Framstående nutida dramatiker äro
vidare M. Linares Rivas (f. 1867) och G.
Marti nez Sierra (f. 1881). Ett slags
nyromantiskt drama har framträtt med
katala-nen E. Mar q ui na (f. 1879).
Litt.: A. Gonzäles-Blanco, »Historia de la
178
novela en Espana» (1909) och »Los
dramaturgos espanoles contemporäneos» (1917); J.
Ce-jador y Frauca, »Historia de la lengua y
lite-ratura castellana» (14 bd, 1915—22); R.
Can-sinos-Assens, »La nueva literatura» (4 bd,
1917—27); J. Ilurtado och A.
Gonzålez-Palen-cia, »Historia de la literatura espanola» (1921
—22); H. Petriconi, »Die spanische Literatur der
Gegenwart» (1926); J. Fitzmaurice-Kelly, »A
history of spanish literature» (1898; sp., fr.
och ty. uppl.); L. A. Warren, »Modern
spanish literature» (2 vol., 1929); E. Mérimée,
»Précis dhistoire de la littérature espagnole»
(1908); F. Vézinet, »Les maftres du roman
espagnol contemporain» (1907). K. A. H.
Spansk-amerikanska kriget. Om krigets
orsaker och utbrott efter U. S. A:s
krigsförklaring 25 april 1898 se Kuba, sp. 239.
Natten till 1 maj inlöpte i inloppet till
Manila-bukten (vid Filippinerna) en amerikansk
eskader under commodore Deweys befäl. Den
tillintetgjorde med lätthet den spanska
flottstyrkan vid C a v i t e, ej långt från Manila,
som inneslöts. I Atlanten samlades de spanska
sjöstridskrafterna under amiral Cervera y
To-petas vid Kap-Verdeöarna. Ehuru
otillräckligt utrustade, skickades de till Kuba. Då
Cervera 19 maj gått in i hamnen Santiago de
Cuba, koncentrerade amerikanerna sina
krafter mot denna stad. Sampsons (se d. o.)
eskader inneslöt den spanska flottan från 29 maj
och besköt försvarsforten åt sjösidan.
Amerikanska trupper, 800 officerare och
omkr. 15,000 man, därav en del frivilliga,
kommenderade av general Shafter, landstego
22—25 juni ö. om Santiago Av de spanska
trupperna på Kuba, i sin helhet omkr. 150,000
man under marskalk Blanco och spridda över
hela ön för att bekämpa de upproriska
kubanerna, funnos vid Santiago endast omkr.
10,000 man. Huvudstriderna vid anfallet mot
Santiago stodo 1 juli vid El C a n e y, 6
km ö. om Santiago, och San Juan, 2 km
s. därom; i dessa hårdnackade strider
utmärkte sig särskilt överstelöjtnant Roosevelt
(sedermera president) med sina »rough riders».
Cervera lyckades 3 juli med ett
utbrytnings-försök ur hamnen, men slutet blev, att den
spanska eskadern förintades; Cervera och
1,700 man blevo fångar. Santiago
kapitulerade 14 juli 1898. Amerikanerna landstego
26 juli även på Portorico, varpå
preliminärfred slöts 12 aug. 1898. — På Filippinerna hade
Manila tappert försvarats, och staden
kapitulerade till amerikanerna först 13 aug.
Slutfreden undertecknades i Paris 10 dec. 1898; om
fredsvillkoren se Amerikas förenta
stater, sp. 830. — Litt.: R. H. Da vis, »The cuban
and Porto Rico campaigns» (1898); monogr.
av P. Dahlgren (1899); A. M. T. E. Wester,
»Santiagofälttåget 1898» (1901). M. B-dt.
Spansk-amerikanska litteraturen, se suppl.
Spanska Nederländerna, se Belgien, sp.
1141.
Spanska nötter, bot., se Hassel, sp. 608.
Spanska ryttare, se Stormhinder.
Spanska sjukan, med., se Influensa.
Spanska sjön, numera ovanlig benämning på
Biscayabukten och Atlanten närmast utanför
Pyreneiska halvön.
Spanska språket el. Kastilianskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
