Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Sparbanksinspektionen—Sparganium
188
dock må även mindre belopp användas till
uppmuntran av sparsamhet, t. ex. genom
skol-sparverksamhet.
För enskilda s. kom särskild lagstiftning
till stånd först med 1875 års förordn. om
s., i vilken 1888 infördes bestämmelse om
åliggande för K. B. att årl. förrätta
inspektion. — Se även Sparbanksinspektionen.
Ursprungliga syitet med s. var socialt: att
bereda man, Kvinnor och barn av arbets- och
tjänstehjonsklassen tillfällen att göra
besparingar. Stiftarna sammansköto grundfond
utan anspråk på återbetalning el. ränta och
skötte vanl. förvaltningen utan ersättning.
S. stiftades tidigast i städerna, Göteborg 1820,
Stockholm 1821. Kundkretsen vidgades
hastigt, och s. började bildas på bredare bas,
t. ex. för härad el. län. I denna riktning
medverkade hushållningssällskap kring
1800-talets mitt. Med näringslivets uppsving från
1870-talet och det därmed växande behovet av
penninginrättningar för tillgodoseende av
småfolkets lånebehov återupplivades
sparbanks-bildningen. Utlåningsrörelsen fick ökad
betydelse. Skärpt konkurrens om insättarmedel,
sedan 1920-talet även med postsparbanken,
torde ha bidragit att göra rörelsen i s. mera
bankmässig. Verksamheten är emellertid
lokalt begränsad; ortens sparmedel tillgodose i
huvudsak lokala lånebehov, för vilka
säkerheterna kunna bedömas med ingående
kännedom om låntagarnas kreditvärdighet. Anslag
för allmännyttiga behov avse också lokala
intressen. Räntepolitiken beror i viss mån av
ortsförhållandena, vilkas skiljaktigheter i
tillgång på insättarmedel och efterfrågan på
lånemedel alltmer utjämnas; räntesatserna i
s. tendera mot större enhetlighet mellan s.
inbördes, emellertid med viss olikhet för s. i
större städer och s. på landsbygden;
ränte-sättningen i s. är mindre känslig för
tillfälliga växlingar på penning- och lånemarknaden
än i privatbankerna och följer mera
obligationsmarknaden, på vilken s. numera räknas
till de mera betydande köparna i Sverige.
Fr. o. m. 1916 startades ett 20-tal
allmänna sparbanker under gemensam
ledning från huvudstaden; i organisation och
arbetssätt avveko de från de sunda principer, som
från början legat till grund för enskilda s.,
delvis med kringgående och åsidosättande av
lag. En sparbankskrasch 1929 avslöjade
svindeln inom detta säregna företag, vars ledare
ådömdes straffarbete; av insatta omkr. 46
mill. kr. befanns mera än hälften förbrukad;
insättarna gottgjordes delvis med statsmedel.
Statistisk redogörelse enl. fastställda
formulär avges av s. senast en månad efter
års-sammanträdet till länsstyrelsen för vidare
befordran till Statistiska centralbyrån, som
offentliggör Allmän Sparbanksstatistik, det
senast utkomna bandet för 1930 (tr. 1932).
Antalet s. uppgick då till 482, därav 135 i
städer och 347 på landsbygden, bland de senare ett
40-tal s. för härad el. för andra större områden
och 300 sockensparbanker. På annan plats,
än där huvudkontoret är beläget, kan
verksamhet bedrivas med avdelningskontor efter
K. m:ts tillstånd el. genom
sparbankskommit-téer; antalet kontor var 1,087. —
Sparbanks-böckerna voro vid 1930 års slut 2,987,221 el.
486 per 1,000 inv. med ett medelvärde för hela
riket om 482 kr. Insättarbehållningen utgjorde
vid årets slut 2,961,405,100 kr. Med egna
fonder vid årets slut om 247,811,018 kr.
förvaltade s. tills. 3,223,781,458 kr.,
representerande en betydande del av
nationalförmögenheten, vilken i årets penningvärde föga
torde ha överstigit 20 milliarder. — Sverige
intar ett av de främsta rummen i den
internationella sparbanksstatistiken.
En organiseiad sparbanksrörelse
propagerades i slutet av 1700-talet. S. i Hamburg 1778
betraktas vanl. som det äldsta resultatet av
en propaganda, som stöddes av flera bemärkta
författare, ss. J. B e n t h a m, T h. R. M a
1-t h u s och V. de R. Mirabeau.
Samverkan mellan s. i samma land har organiserats,
t. ex. i Svenska sparbanksföreningen (se d. o.)
och Sparbankernas centralbank i Finland. På
initiativ av s. i Milano tillkom Internationella
institutet för s. 1924, vars off. organ utges
på världsspråk, bl. a. på engelska under titeln
World Thrift. Dess senare årgångar, liks m
Svensk Sparbankstidskrift 1917 ff., innehålla
redogörelser för sparbanksväsen och
spar-bankslitteratur i olika länder. E. F. K. S-n.
Sparbanksinspektionen (Kung 1.). Statens
tillsyn över svenska sparbanker utövas dels
i de län, där sparbanksstyrelse har sitt säte,
av K. B., som bl. a. förordnar allmänna ombud
för varje sparbank, vilka enl. k. instr. av 14
febr. 1930 ha att uppmärksamt följa
verksamheten, dels av den centrala s. Denna åligger
att utöva tillsyn över sparbankerna i riket,
att tillhandagå med råd och upplysningar ang.
inrättande och bedrivande av sparbanks
verksamhet samt hos K. m:t föreslå åtgärder, som
därmed äga samband (k. instr. 13 sept. 1929).
S. utgöres av en sparbanksinspektör och chef,
en biträdande led. och en byråinspektör jämte
behövlig personal. O. Ä.
Spardäckat fartyg, se Däck 1 och
Fartygstyper.
Sparfvenfeldt (Sparwenfeld), Johan
Gabriel, lärd, språkkännare (1655—1727).
Företog efter studier i Uppsala vidlyftiga
forskningsresor (till 1694) genom hela Europa och
förvärvade
handskrifter av intresse för
svenska historien. En
mängd av dessa finns
i Kungl. bibi.;
förnämst är Codex aureus
(se d. o.), över en del
av S:s förvärv utgav
G. Peringer Lillieblad
1706 en katalog. •— S.
åtnjöt stort anseende
för sin lärdom,
särskilt för sin ovanliga
språkkunnighet. Han
talade och skrev ej
mindre än fjorton olika språk. S. var
ceremonimästare 1694—1712. Han efterlämnade
flera lexikaliska arbeten i slaviska och
orientaliska språk. I Linköpings stiftsbibl.
förvaras S:s korrespondens, bl. a. nio brev från
Leibniz (utg. av H. Wieselgren i
Antiqva-risk Tidskr., d. 7, 1883). Jfr C. V. Jacobowsky,
»J. G. Sparwenfeld» (1932; akad. avh.). O. W-n.
Sparga’nium, I g e 1 k n op p, släkte bland
monokotyledonerna. Hithörande arter äro i
sött vatten (sjöar, kärr el. åar) växande fler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
