- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 18. Snellman - Tatra /
195-196

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

Sparre, F.—Sparre, G. A. V.

196

Johans sida, samtidigt som han var
förespråkare för en aristokratiskt färgad
konstitu-tionalism. Viktigast av S:s skrifter från
denna tid är den 1585 författade »Pro lege, rege
et grege» (tr. 1924 i
Hist. Handl., bd • 27,
av J. E. Almquist).
Som talare och
diplomat vann han vackra
ehuru vanskliga
lagrar, när han 1587 i
Warschau genomdrev
Sigismunds val till
polsk konung. S:s
medverkan vid
tillkomsten av Kalmar
stadgar (se d. o.)
ökade den ogunst han
ådragit sig hos
her

tigen. Vid Revalmötet 1589 bidrog S.
kraftigt att omintetgöra Johans planer;
dennes vrede vändes nu mot S. och de
likasinnade riksråd, som vilkas ledare S. framstod.
De avsattes och ställdes 1590 till ansvar på en
riksdag, dock utan att dom fälldes, och
vun-no senare skenbar förlikning med Karl men
förblevo i Johans onåd till hans sista dagar.
Johans död 1592 medförde en hastig, dock ej
uppriktig utjämning i förhållandet mellan
riksråden och Karl, vilka nu gemensamt
övertogo regeringen i väntan på Sigismunds
ankomst. S. deltog i Uppsala möte och
underskrev dess beslut. Vid kröningsriksdagen 1594
spelade han en mycket betydande roll. Från
denna och närmast följande tid stamma två
av S:s yppersta statsskrifter, näml, en till
konungen riktad »oration» i rådets och adelns
namn samt ett förslag till regeringsordning
med grundritning till en genomförd
ämbetsförvaltning. Från S. härrör även väsentligen
Postulata nobilium (se d. o.). De
förhoppningar S. och hans krets fäst vid denna stort
anlagda aktion gäckades av Sigismund, delvis
i samförstånd med Karl. Under samregeringen
mellan Karl och rådet från hösten 1594
befin-nes S. jämförelsevis länge ha sökt bevara
känningen med Karl och gick härvid längre än
de flesta riksråden. S. uppsatte 1595
riksdagsbeslutet i Söderköping och författade 1596 ett
uttrycksfullt försvar mot de anklagelser, som
Sigismund lät framföra genom polska
sändebud. Karls avsikt att utan konungens
hörande sammankalla ny riksdag vållade hösten s. å.
en slutlig brytning mellan honom och S., som
1597 begav sig till Polen. Han sökte förmå
Sigismund att med härsmakt taga sitt
arvrike i besittning, följde 1598 konungen till
Sverige och blev efter slaget vid Stångebro
jämte de andra flyktade herrarna utlämnad
till Karl. Från de löften, som denne då avgav
ang. formen för ett stundande rättsligt
efterspel, ansåg han sig senare fritagen med
hänsyn till Sigismunds handlingssätt. På
riksdagen i Linköping 1600 anklagades S. med
sina fångna ståndsbröder för högförräderi.
Han försvarade sig glänsande, vägrade att
köpa livet genom att erkänna sig skyldig och
protesterade mot ständerdomstolens
befogenhet. Dömd till döden, lade S. med stor
värdighet huvudet under bilan 20 mars s. å. —
S. är den svenska högadelns mest lysande
personlighet under senrenässansens skede. Vid

sidan av Olaus Petri kan han anses som
1500-talets främste stilist på modersmålet. Hans
litterära och historiska intressen voro
omfattande. Den statsåskådning han hyllade
företer tydlig dragning till den medeltida
unionstidens aristokratiska ideal men också
påverkan av monarkomakernas (se d. o.)
folksuve-ränitetslära. S:s hävdande av adeln som de
offentliga plikternas stånd pekar fram mot
Axel Oxenstierna och dennes generation. Av
S:s statsskrifter äro flera tryckta i »Svenska
riksdagsakter». Någon verklig biogr. över S.
finnes ej (minnesteckning av W. E. Svedelius
i Sv. Akad:s Handl., 46, 1871). Om S:s
samlingar se V. Gödel i Nord. Tidskr. för
Bok-och Biblioteksväsen 1914. Om S:s politiska
idéer se K. Nordlund, »Den svenska
reformationstidens allmänna statsrättsliga idéer»
(1900), F. Lagerroth, »Frihetstidens
författning» (1915), och E. Hjärne, »Från Vasatiden
till frihetstiden» (1929). N. A.

Sparre, Fredrik, greve, rikskansler (1731
—1803), halvbror till frih. Carl S. (d. 1791);
jfr släktövers. S., som var systerson till C.
G. Tessin, ingick i kanslitjänst och blev 1773
hovkansler samt var 1781—88 guvernör för
kronprinsen (sedan Gustav IV Adolf) och 1781
—89 riksråd. Efter rådets upplösning led. av
Högsta domstolen (1789), utsågs S., som stod
G. A. Reuterholm nära, 1792 till
förmyndarregeringens högste ämbetsman med den
återupplivade titeln rikskansler. Uppgiften att
maskera den Reuterholmska
gunstlingsregi-men kunde han trots stor undfallenhet ej utan
många slitningar och förödmjukelser bemästra.
Hans brist på smidighet bragte ofta honom
själv och regeringen i trångmål, utan att S.
lyckades i sina strävanden att dämpa de bryska
metoderna i Reuterholms utrikespolitik. 1796
skulle S. officiellt föra en motsatt politik mot
den Reuterholm samtidigt hemligen företrädde
men lyckades ej bevara skenet och förvisades
då i juni till sitt lantgods, det Tessinska
Åkerö. S., som 1797 blivit greve, nedlade
formligen rikskanslersämbetet dec. s. å. —
Litt.: Monogr. av M. Nylund om G. A.
Reuterholm (1917) och av C. Forsstrand om S. (1927);
Sigrid Leijonhufvud, »Carl Gustaf Tessin och
hans Åkerökrets», I (1931). T. S-g.

Sparre (af Söfdeborg), Gustaf Adolf
Vive, greve, ämbetsman, politiker
(1802—-86); jfr släktövers. Om S:s släktgren se Sigrid
Leijonhufvud, »Två människoöden» (1927). S.
blev redan 1840
justi-tieråd och 1847
president i
Kammarkollegium. Vid 1847—48
års riksdag var S.
lantmarskalk och
inträdde vid riksdagens
slut som
justitiestats-minister i en
konservativ-liberal koalitions-ministär, där han
representerade det rent
reaktionära elementet.

1856 lämnade S.
regeringen, var därefter

till 1867 president i Svea hovrätt samt
universitetskansler 1859—71. Han deltog i alla
ståndsriksdagar 1834—66, vid 1859—60 års
riksdag åter som lantmarskalk, och var 1867

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 10 00:57:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdr/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free