Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Spezia—Spicheren
244
Utsikt över Speyer med domkyrkan.
ett 55 m högt porttorn från 1200-talet, förbi
rådhuset (från omkr. 1725) till domen,
medel-tidskejsarnas begravningskyrka och
Tysklands största romanska katedral, uppf. i
början av 1000-talet och restaur. under tidigare
1800-talet. N. v. om domen ligger den
evangeliska Trefaldighetskyrkan, uppf. 1701—17,
restaur. 1929—30. Andra märkliga kyrkor
äro den 1912—14 byggda katolska S:t
Josefs-kyrkan och Gedächtniskirche, uppf. 1893—1904
till minne av de evangeliska ständernas
protest 1529. S. om domen ligger Pfalz’ hist.
museum. — S. erövrades 30 f. Kr. av romarna,
blev på 1200-talet fri riksstad, var 1513—
1689 säte för rikskammarrätten. Det besattes
dec. 1631 av svenskarna. Om riksdagen i S.
1529 se Protestantism. — Litt.: P. W.
Hartwein, »Der Kaiserdom zu S.» (2:a uppl.
1927); F. Sprater, »Die Pfalz unter den
Rö-mern», bd 1 (1929). E. L-r;Å.S-n.
Spezia [speTsia], huvudstad i it. prov. S.
(894 kvkm, 221,003 inv. 1931), s. ö. Ligurien,
på Riviera di Levantes östligaste utsprång,
vid innersta hörnet av Speziabukten
(romarnas Portus Lunae, rik på förträffliga
naturliga hamnar); 107,215 inv. (1931), därav omkr.
10,000 man militär. S. är ett livligt
industricentrum, har stor handelshamn och är
örlogs-bas av första ordningen med stora varv.
Sommartid besökes S. mycket för sina havsbad,
vintertid som luftkurort. Museo Civico har
märkliga kulturhist. samlingar. Krigshamnen
upptar omkr. 900,000 kvm och omfattar bl. a.
åtta stora dockor. Staden är starkt befäst
åt såväl land- som sjösidan. Nära S. de
förnäma havsbaden San Terenzo och Lerici.
Sphaerechlnus, sjöborresläkte, se Bastard,
sp. 989.
Sphaeriäles, bot., se B 1 å y t a och
Kärn-svampar.
Sphaeroga’stres, zool., se Spindeldjur.
Sphaeropsidäles, avd. av Fungi imperfecti
(se d. o.), vars konidier alstras i pyknider,
som vanl. öppna sig med en por el.
längdspricka. Ä. leva parasitiskt el. saprofytiskt
och alstra många sjukdomar på kulturväxter.
Viktiga släkten äro Phoma, Septoria (se dessa
ord), Phyllosticta, Ascochyta m. fl. Th. Lfs.
Sphaerothèca, bot., se Mjöldagg.
Sphagnäceae, bot., se Vitmossa.
Sphagnäles, bot., se B 1 a d m o s s o r.
Spha’gnum, bot., se B 1 a d m o s s o r, sp.
464 ff. och bild 1—3 på pl., samt Vitmossa.
Sphalerlt, miner., se Zinkblände.
Sphècidae, zool., se Rovsteklar.
Sphecödes, zool., se B i f a m i 1 j e n, sp. 261.
Sphégidae, zool., se Rovsteklar.
Sphèn, miner., se T i t a n i t.
SphenFscidae, zool., se Pingviner.
Sphènodon (H a 11 e r i a), kräldjurssläkte
med en art, S. punctatus, bryggödla, den
enda företrädaren för den ålderdomliga
gruppen Rhynchocephalia. Hjässögat är väl
utvecklat och kotorna trattlikt urholkade i båda
ändar, varjämte bukrevben
(abdominalster-num) förekomma i bukväggen från bröstbenet
ända till bäckenet, ett förhållande, som hade
sin motsvarighet endast hos de äldsta
kräldjuren. Se f. ö. H a 11 e r i a. T. P.
Sphenophylläles, utdöd klass av
kärlkryptogamer från den paleozoiska eran; omfattar
i huvudsak blott ett släkte, Sphenophyllum.
Stammarna voro ledade, bladen kransställda,
6—18 (alltid en multipel av 3) vid varje led,
vanl. kilformiga, oftast dikotomiskt delade,
stundom (särskilt hos geologiskt yngre
former) hela. Stammarna, som vanl. voro högst
1 cm i diam., hade en i tvärsnitt triangulär
vedcylinder utan märg och utbildade även
sekundär ledningsvävnad och bark. Man har
ansett, att S. möjl. voro klängväxter.
Kottarna, som påminna om calamiternas, voro av
växlande byggnad; i regel hade deras
kransställda sporofyll på övre sidan s. k.
sporangio-forer, som buro sporangierna. Klassen förenar
karaktärer från flera andra grupper
kärlkryptogamer. Th. H-e.
Spheno’pteris, provisoriskt släktnamn för
sådana fossila ormbunkar och pteridospermer
med sammansatta blad, vilkas småblad voro
avsmalnande mot basen el. rundade, oftast
flikade, och hade en tydlig medelnerv. Th. H-e.
Sphkngidae, Sphinx, zool., se S v ä r m a r
e-fjärilar.
Sphinx, se Sfinx.
Sphyraè’na, Sphyraenldae, zool., se
Pilgäddor.
Sphy’rnidae, zool., se II a j a r, sp. 285 och
bild 4 på plansch.
Sphärosiderlt, miner., se Järnspat.
Splca, lat., »ax», astron., se Jungfrun.
Spiccato [spika’tå], it., mus., staccato vid
stråkinstrument (med hoppande stråke).
Spicheren [spikrä’n; ty. uttal JpF^oron], fr.
även Spicheren, by i fr. dep. Moselle
(Loth-ringen), invid gränsen mot Saarområdet. Vid
S. segrade tyskarna 6 aug. 1870 över
fransmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
