Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Spintariskop—Spiralkärl
256
Biografiskt material är samlat i J.
Freuden-thals »Die Lebensgeschichte S:s in
Quellen-schriften» etc. (1899; 2:a uppl. 1927).
»Biblio-theca Spinozana» utges av Societas Spinozana
i Amsterdam (1922 ff.; hittills 5 bd). Ur den
omfattande litt. må anföras H. Höffding, »S:s
Ethica» (1918), och H. Larsson, »S.» (1931). —
S :s porträtt återges på pl. vid sp. 252. G. O-a.
Spintariskop [-skå’p], apparat för att
påvisa och bestämma styrkan av a-strålningen
vid radioaktiva ämnen. S. består av en
mäs-singscylinder, på vars botten finns en liten
skärm, bestruken med zinksulfid (sidotblände).
På spetsen av en över skärmen befintlig liten
visare är anbragt en ytterst ringa mängd av
ett radiumsalt. På skärmen kan man genom
en lupp i cylinderns övre del iakttaga, att
i närheten av radiumpreparatet synes en massa
lysande punkter, som oupphörligen ändra
plats, s. k. scintillationer (av lat.
scintilla, gnista). Fenomenet förklaras
därigenom, att de från radiumpreparatet utslungade
a-partiklarna (jfr Radioaktivitet, sp.
393), då de träffa skärmen, bringa den att
lysa. Genom att räkna antalet scintillationer
kan man bestämma antalet a-partiklar, som
utkastas från preparatet. T. E. A.*
Spiön (it. spione, fnhty. speha; jfr sv.
spe-jare), enl. Haagkonventionen av 1907 »den,
som hemligen och under falsk förevändning i
en krigförandes operationsområde insamlar el.
söker insamla underrättelser i avsikt att
meddela dem åt motparten». Under krig kan
således ett från spioneri artskilt kunskapande
äga rum bakom fiendens front; så är t. ex.
en soldat, som ej är förklädd, icke att anse
som s., även om han påträffas inom området
för den fientliga armén. Förr blev en s.,
er-tappad under rörligt fältkrig, oftast
omedelbart och utan rannsakning avrättad. Enl.
ovanstående konvention må en s. icke straffas utan
dom och rannsakning. — I Sverige behandlas
spioneriet under krig i gällande förslag till
fälttjänstregl. under rubriken »Den hemliga
underrättelsetjänsten», och i st. f. spion
brukas benämningen underrättelseagent.
— För militärt spioneri, som även förekommer
i fred och då åsyftar uppdagande av främmande
makters rustningsåtgärder, ha staterna sökt
skydda sig genom särskilda spionerilagar;
för Sverige se Spionerilagen. — Under
världskriget förekom även
handelsspio-n e r i, d. v. s. införskaffandet i hemlighet av
upplysningar om utländska medborgares
affärshemligheter, särskilt försök från ena
krigförande parten att uppdaga neutrala
affärsmäns förbindelser med motparten. — Av
litteraturen må anföras: V. N. Klembovskij, »Det
militära spioneriet» (1912; övers, från ry.); W.
Nicolai, »Geheime Mächte» (1923; sv. övers.
1925); R. Menevée, »L’espionnage
internatio-nal en temps de paix» (2 dir, 1929); M. Ronge,
»Kriegs- und Industrie-Spionage» (1930); H.
R. Berndorff, »Spionage» (1930); G. Aston,
»Secret service» (1930); H. O. Yardley, »The
american black chamber» (1931). M. B-dt.
Spionage [-nä’/], spionerande.
Spionerllagen, gemensam benämning för
lagen av 9 maj 1913 ang. ändring av vissa §§
i strafflagen kap. 8 samt lagen av s. d.,
innefattande vissa bestämmelser till skydd för
hemligheter av betydelse för rikets försvar.
Genom förstnämnda lag infördes huvudsaki.
dels ett allmänt straffbud för
»uppenbarande för obehörig av sådana handlingar,
avbildningar el. andra föremål el. sådana
sakförhållanden, vilkas uppenbarande för
främmande makt kan skada rikets försvar och som
man vet böra hemliga hållas» samt för försök
därtill, dels ock straff för den, »som med
vetskap om, att ett dylikt föremål el.
sakförhållande bör hållas hemligt, obehörigen
sätter sig i besittning av sådan hemlighet» el.
i visst fall gör försök därtill. Genom den
senare av de båda lagarna infördes härutöver
särskilda lägre straff för olovligt beträdande
av militära anläggningar el. fartyg,
överträdande av förbud att övervara manövrer,
avbildande (fotografering) el. beskrivande av
fasta försvarsanläggningar utan vederbörligt
tillstånd i vissa fall samt sjömätning el.
lödning i sv. farvatten utan tillstånd m. m. N. S-g.*
Spion kop [holl. uttal spiå’nkåp, eng. späTen
el. spi’en kå’p], höjdparti i Natal, där en av
de blodigaste striderna under boerkriget (se
d. o., sp. 644) utkämpades.
Spira. 1. (Byggnk.) Hög, smal
toppavslutning på byggnad; ex.: kyrktornsspira.
2. (Skogsv.) Avkvistat, jämnsmalt timmer
av furu el. helst gran. S. användes till master,
stänger, rår, ställningsvirke o. dyl.
3. S. el. S c e’p t e r (Sk e’p ter; lat.
sce’p-trum), kort stav, utmärkande befälsvärdighet.
Ang. svenska konungaspiran se Regalier,
sp. 556 och bild 2. JfrKursor (med bild).
4. (Bot.) Se Spiresläktet.
Spiräculum, Spiräkler, zool., se Trakéer.
Spiraè’a, S p i r é a, släkte inom fam.
rosväxter, omkr. 60 arter, buskar med
kapselfrukter och enkla, hela blad utan stipler.
Många vitblommiga arter, de flesta från
Sibirien och Japan, och talrika bastarder odlas
som prydnadsväxter i trädgårdar och parker.
S. salicifolia (från Nordamerika), h ä c k s p
i-r e a, med ljusröda blommor har ofta
förvildats. Flera trädgårdsspireor föras numera
till andra, närstående släkten, t. ex. S.
opulifolia (från Nordamerika), med enkla
blad och tunnväggiga, uppblåsta kapslar, till
släktet Physocarpus, S. sorbifolia (från
Sibirien), med parbladiga blad, till släktet
Sor-baria, den örtartade S. aruncus till släktet
Aruncus (se d. o.). Den i kruka odlade
»spi-rean» hör till Saxifragaceae-släktet AstHbe (se
d. o.). — De i elementarfloror ofta under
Spi-raea upptagna älggräs och brudbröd,
båda fleråriga örter med parbladiga blad och
nötfrukter, föras numera till släktet
Hlipen-dula (se d. o.). G. M-e.
Spiräkler, zool., se Trakéer.
Spiral, i matematiken benämning på ett
slags kroklinjer, som beskriva ett oändligt
antal vindlingar omkring en fast punkt, den
s. k. polen. Den enklaste
s. (»Arkimedes’ s.»)
uppstår, då en punkt
förflyttar sig med likformig
hastighet på en rät linje,
samtidigt som denna linje
vrider sig med likformig
hastighet omkring en av sina
punkter. T. B.
Spiralkärl, bot., se L e d-
ningsvävnad, bild 1. Arkimedes’ spi ral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>