Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Spjutrockor—Splintborrar
266
Utsikt över Split. — Från peristylen till Diocletianus’ palats.
dito; 1920 62,67 m, G. Lindström; 1921 63,98 m,
dito; 1924 66,62 m, dito; 192 8 6 6,98 m, E. Lundqvist;
192 8 6 7,77 m, G. Lindström; 1928 71,oi m, E.
Lundqvist. — Båda händer sammanlagt: 19 0 3 91,26 m, E.
Lemming; 1908 95,97 m, dito; 19 0 9 9 8,53 m, dito;
19 1 2 1 06,47 m, dito; 1916 106,61 m, Y. Häckner;
1917 109,17 m, dito; 1917 114,28 m, dito. —
Världsrekord. Bästa hand: 19 0 3 5 3,79 m, E. Lemming,
Sverige; 1907 54,15 m, dito; 1908 56,28 m, dito;
19 0 9 5 6,46 m, dito; 1911 58,27 m, dito; 19 1 2 62,32 m,
dito; 19 1 4 6 2,58 m, J. Myyrä, Finland; 1916 64,35
m, U. Feltonen, Finland; 1919 66,10 m, J. Myyrä,
Finland; 1924 66,62 m, G. Lindström, Sverige; 1927
69,88 m, E. Penttilä, Finland; 1928 71,01 m, E.
Lundqvist, Sverige; 19 3 0 71,57 m, M. Järvinen, Finland;
1930 71,70 m, dito; 1930 71,88 m, dito; 19 3 0 72,93 m,
dito; 1932 74,02 m, dito.—- Båda händer sammanlagt:
19 0 3 91,26 m, E. Lemming, Sverige; 1908 95,97 m,
dito; 19 0 9 9 8,53 m, dito; 1910 98,67 m, U. Aaltonen,
Finland; 1911 101,14 m, dito; 19 1 2 1 06,47 m, E.
Lemming, Sverige; 19 1 2 1 09,64 m, J. Saaristo,
Finland; 1914 111,55 m, U. Feltonen, Finland; 1917
114,28 m, Y. Häckner, Sverige. Å. S—n.
Spjutrockor, zool., dets. som stingrockor, se
R o c k o r, sp. 943.
Spjutslungare, se K a s 11 r ä.
Spjutstorp, socken i Kristianstads län,
Ing-elstads härad, på Linderödsåsens
sydsluttning, n. ö. om Tomelilla; 15,65 kvkm, 796 inv.
(1932). Småkullig slättbygd kring Trydeåns
källarmar. 1,385 har åker; skog saknas.
Ingår i Tryde, Tomelilla och S:s pastorat i
Lunds stift, Ingelstads kontrakt.
Spjälkning el. S p a 11 n i n g, uppdelning av
sammansatta ämnen i enklare. Som ex. kan
nämnas upphettning av äggviteämnen, varvid
ammoniak avspjälkas. I. B.
Spjäll, en i rökavloppet från en eldstad
insatt lucka, varmed avloppet kan helt el.
delvis stängas och draget därigenom regleras.
Försiktighet bör vid eldstäder i bostads- och
särskilt sovrum iakttagas, så att s. ej stänges
h. o. h., innan elden brunnit slut, då i annat
fall hälsovådligt kolos genom ofullständig
förbränning av bränslet kan uppstå. Jfr även
Kolosförgiftning. — S. kallas även
en anordning på motorer för att släppa ut
avloppsgasen förbi ljuddämparen. G. H-r.
Spleen [splin], eng., mjältsjuka, blaserad
olust.
Splendld, lysande; överdådig.
Splendid isolation [sple’ndid äisåléljøn],
eng., »lysande isolering», bevingat ord för
Englands frihet från bindande politiska
förpliktelser till de övriga stormakterna el.
stor-maktsgrupperna under slutet av 1800- och de
första åren av 1900-talet. Med Englands
en-tente (se d. o.) med Frankrike 1904 trädde
England ut ur densamma. L-ts.
Splint. I stammen hos många löv- och
barrträd är den inre, äldre, döda veden,
kärnveden, olik den yttre, yngre, levande veden, s.
Kärnveden är hårdare, tätare och mindre
vat-tenhaltig samt oftast mörkare färgad genom
garvsyra o. a. ämnen, s. däremot ljusare,
mjukare och mera vattenrik. Gränsen mellan
lagren är ofta mycket skarp. Splintträd, d. v. s.
sådana, som ha alltigenom enhetlig och
oförändrad ved, äro t. ex. björk, bok och gran.
Kärnveden hos många träd, bl. a. ebenholts
och palisander, har fått användning inom
finsnickeriet, hos andra, ss. kampesch- och
bre-siljeträden, ger den färgämnen. K. A.
Barrträdens splintved är starkt känslig för
angrepp av blåytesvampar (se B 1 å y t a).
Barrträdsvirke med stor kärnprocent anses
därför värdefullare än virke från träd med
relativt liten kärna. S-r.
Splintborrar, Scoly’tinae, en underfam. av
barkborrarna (se d. o., sp. 886). S. äro
monogama arter, som ha enkla, längs- el.
tvärgående modergångar med en
käppkryck-liknande bildning i gångens början; både de
och larvgångarna fåra splinten rätt djupt.
Alla s. äro specialister på lövträd. Den
vanligaste är björksplintborren
(Scoly-tus ratzeburgi), som är 4,5—6 mm lång, svart,
glänsande, med gula antenner och ben. Den
ynglar i björkar, som på ett el. annat sätt
försvagats, och urholkar i dem under barken
en 3—4 mm bred, omkr. 10 cm lång
modergång, som genom talrika hål står i
förbindelse med yttervärlden. Björksplintborren
angriper av okänd anledning uteslutande träd
på rot. Eksplintborren (Scolytus
intri-catus) är mycket mindre, 2,5—4 mm lång,
lever under ekens bark och har en enkel,
tvärställd modergång. Den uppträder på trädens
grenar, vilka bringas att torka. Den ynglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
