Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sport- och idrottstidningar - Sposalizio - Spott, Saliv - Spotta (Rödspotta) - Spottkörtlar - Spovsläktet - Spovsnäppa - S. P. Q. R. - Sprayapparater - Spree - Sprekelia - Sprengel, Konrad - Sprengtporten, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Sposalizio—Sprengtporten
278
av omkr. 1 mill. ex. Dagliga tidningar av
rang äro La Gazetta dello Sport (Milano 1895),
Sport-Tagblatt (Wien 1867) och Nemzeti Sport
(Budapest 1909). Dagspressen världen runt
lämnar stort utrymme åt idrottstext och
utger stundom särskilda idrottsbilagor, vilket i
bl. a. de angelsaxiska länderna, Sydamerika,
Tyskland och Japan försvårat uppkomsten av
en stark, fristående idrottspress. Nordens
förnämsta idrottstidningar äro Idrottsbladet (se
d. o.), Suomen Urheilulehti (Helsingfors 1898),
Sportsmanden (Oslo 1913) och Idrættsbladet
(Köpenhamn 1916). Jfr Ny Tidning för
Idrott och Nordiskt Idrottsliv. S. Ln.
Sposalizio [spåzali’tsiå], it., trolovning,
vigsel, i konsthistorien vanlig benämning på
framställningar av jungfru Marias trolovning
med Josef. — Om sposalizio del mare
se Do ge, sp. 1087.
Spott, Saliv, avsöndring från någon av
spottkörtlarna (se d. o.) el.
blandningen av dessa avsöndringar i munhålan (m u
n-spott). S. innehåller 0,2—0,4 % salter,
huvudsaki. koksalt, vidare äggvita och
slemämne (mucin) samt ett ferment, p t y a 1 i n.
S. är av största betydelse för sväljningen och
för munhålans renhållning. Torra födoämnen
uppmjukas av vattnet i s. och omformas till
»tugga». Se även Matsmältning. Den
dagl. avsöndrade spottmängden uppgår för
människan till 1—1,5 1, för gräsätande djur,
ss. häst och nötkreatur, till flera tiotal 1,
särskilt vid utfodring med torrt hö. J. E. J-n.’
Spotta (R ö d s p o 11 a), zool., se Flun dre
fiskar, sp. 633 och bild 3 på pl.
Spottkörtlar, tre pariga organ: ö r o
n-spottkörteln, underkäkskörteln
och undertungkörteln, vilkas läge
an-tydes av benämningarna, samt en del
spridda körtlar i munhålans slemhinna. Somliga
s., ss. öronspottkörteln, lämna äggvitehaltig,
slemfattig, andra, ss. hundens
underkäkskör-tel, äggvitefattig, på slem rik spott.
Människans underkäkskörtel kan betecknas som en
blandform. Avsöndringsprocessen utlöses
genom vissa retmedel (se Retning).
Nervbanorna till s. förlöpa dels i vissa hjärnnerver,
dels i nervus sympaticus. De förra reglera
huvudsaki. avsöndringen av vatten och salter;
de senare reglera avsöndringen av de
organisk^ sekretbeståndsdelarna och nybildningen
av deras förstadier. Den normala
spottav-söndringen förlöper som en r e f 1 e x (se d. o.
1). Munslemhinnans retningsmottagare
(recep-torer), tillhöriga olika sinnen, särskilt
smaken (se d. o.), påverkas dels mekaniskt vid
beröring, dels kemiskt genom olika ämnen i
den intagna födan. Den utlösta retningen ledes
genom motsv. sinnesbanor till centrala
nervsystemet och överföres genom en särskild
mekanism, spottcentrum, i förlängda
märgen på avsöndringsnerverna, till de olika s.
Pavlov har visat, att spottens beskaffenhet
bestämmes genom den olika retning, som olika
ämnen utöva. Kött ger seg, slemrik spott,
torra skorpor tunnflytande. lilasmakande
ämnen, ss. kinin, ge riklig avsöndring av
synnerligen vattenhaltig spott. J. E. J-n.*
Spovsläktet, Numénius, till snäpporna
hörande vadarsläkte, utmärkt av långa ben och
tarser, tår utan simhudflikar och mycket lång,
bågböjd näbb. Honan liknar hanen men är
Storspov, Numénius arquatus.
större. Storspoven, N. arquatus, är
spräcklig i brunt, grått och vitt. Den förekommer
i Sverige på sumpiga ängar och i
mossmarker ända upp till Pajala, dock ej i
fjällområdet Båda könen ruva äggen. De gamla
honorna flytta vid midsommartiden, hanarna
så fort ungarna blivit flygfärdiga, dessa i
aug. Hanen blir 55—57 cm lång, honan 64 cm.
S m å s p o v e n, N. phaeopus, liknar föreg.
art. men hjässan bär ett gråvitt längsband
mellan två svartbruna, och hanen blir 45 cm,
honan 49 cm lång. Den bebor myrarna i övre
skogsbältet t. o. m. Härjedalen i s. T. P.
Spovsnäppa, zool., se Småsnäppsläktet.
S. P. Q. R., för k. för sena tus populu’sque
Romänus, romerska senaten och folket.
Sprayapparater [spréi’-], se 1 n h a 1 at i on.
Spree [Jpré], flod i n. Tyskland,
vänsterbiflod till Havel (Elbes flodsystem). S.
upprinner i östligaste delen av fristaten Sachsen,
passerar förgrenad i flera armar sumptrakten
Spreewald, flyter genom Berlin och
utmynnar i Havel vid Spandau; längd 403 km,
flodområde 10,027 kvkm. S. är segelbar 182 km
och förbindes med Oder bl. a genom Oder—
Spreekanalen, med Havel genom
Teltowkana-len och Berlin—Spandauer Schiffartskanal.
Spreewald, som ännu i stor utsträckning
bevarar naturlig skogs- och ängsmark, är en
av Berlinbornas mest besökta utflyktsplatser.
I dess s. ö. delar finnes ännu en kvarleva
av den urspr. slaviska befolkningen (jfr S o
r-b e r).
Sprekèlia, bot., se Narcissväxter, sp.
721 och bild 2 på pl.
Sprengel [Jprä’-], Konrad, tysk biolog
(1750—1816). Var skollärare men fick 1794
avsked. S. utgav 1793 »Das entdeckte
Ge-heimnis der Natur im Bau und in der
Be-fruchtung der Blumen», banbrytande främst
genom redogörelsen för pollinationen (se d. o.),
vars viktigaste fenomen han iakttog:
diko-gamien likaväl som anemo- och entomofilien.
Obeaktad av sin samtid, erhöll S.
upprättelse först då Darwin upptog och vidare
utvecklade hans rön och tankar. E-k N-d.
Sprengtporten, svensk, urspr. tysk släkt.
Volmar Jakob Roland t, som 1651
adlades med namnet Spréngtport (d. 1688),
var svensk kommendant på Wenden, Wolmar
och Nöteborg. Hans sonsöner bröderna Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
