Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stabbarp - Stabbe, Stapel, Virkesstapel - Stabbläggare - Stabbur - Stabell, Fredrik Wilhelm Bruenech - Stabiae - Stabil - Stabilisera - Stabilitet - Stabsadjutant - Stabschef - Staccato (stacc.) - Stachovitj, Michail Aleksandrovitj - Stachys, Syska - Stack, sir Lee - Stackelberg, släkt - Stackelberg, Berndt Oscar - Stackelberg, Otto Magnus - Stackmoln - Stad - Det äldre stadsväsendet i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Stabbarp—Stad
312
Stabbarp, stenkolsgruva i Trollenäs socken,
Malmöhus län, omkr. 3 km frän Eslöv.
Upptäcktes 1867 och tillhör Höganäs-Billesholms
a.-b. (se d. o.). Driften nedlades 1904. G. H-r.
Stabbe, Stapel, Virkesstapel,
upplag av plankor, battens och bräder för
torkning. Virket lägges på stabbfoten, som ligger
omkr. 3/4 m över marken, och s. göres så lång,
som längsta virkesdimensionen är. Stapelns
bredd är vanl. något mindre än dess längd.
Stapeln göres omkr. 6 m hög och täckes med
tillfälliga tak. W. E-n.*
Stabbläggare, brädgårdsarbetare, som bära
upp virket på staplarna i en brädgård el.
frakta ned det från staplarna. W. E-n.*
Stabbur, se S t o 1 p b o d.
Stabell, Fredrik Wilhelm B r u
e-n e c h, norsk militär (1763—1836). Deltog
1814 i riksförsamlingen på Eidsvoll och
tillhörde där Wedel-J arisbergs för en förening
med Sverige intresserade parti. Efter
fredsslutet blev han adjutant hos kronprinsen,
1815 chef för generalstaben och 1829
kommenderande general. K. V. H.*
Sta’biae, stad, se C as t el 1 a m ar e.
Stabil, säker, pålitlig. — Fys. Se Jämvikt.
Stabilisera, stadga, göra varaktig.
Stabilitet, stadighet, varaktighet. — Skpsb.
Jämvikt. Ett fartygs egenskaper med
avseende på dess s. äro väsentligt olika för olika
fartygstyper. Lika viktigt som
stabilitets-problemet är, lika vittomfattande och
svår-behandlat är det. Det har givit upphov till
talrika teorier och beräkningsmetoder. Jfr
Krängningsförsök och Styvhet. Ax. L.
Stabsadjutant kallades i Sverige från
mitten av 1700-talet officerare av kaptens och
lägre grad, som användes till tjänstgöring i
de högre staberna. Generalstabens kaptener
redovisas fortfarande som kaptener och s.;
anledningen därtill är, att s. upptagas i R. F.
§ 35 bland dem, som ha förtroendesysslor
(se d. o.). M. B-dt.
Stabschef, se Stab.
Staccato [-ka’tå], mus., förk. s t a c c., kort,
spetsigt föredrag (motsatsen till legato);
betecknas med en punkt över el. under noten.
I violinmusiken betecknas s. med spiccato (se
d. o.). — S t a c c a t i’s s i m o, mycket kort
(betecknas med ’ över el. under noten). T. N.
Stachovitj [l$å’-], M i c h a i 1 A 1 e k s a
n-d r o v i t j, rysk generalguvernör i Finland
(f. 1861). Hörde till grundarna av
oklobrist-partiet 1905 och fredliga reformpartiet 1906
samt var efter revolutionen generalguvernör i
Finland mars—sept. 1917. H. E. P.
Sta’chys [-kys], S y s k a, artrikt
labiat-släkte med hela blad och breda, trubbiga
sidoflikar på kronans underläpp. I Sverige
finnas S. palustris, knölsyska, med
lan-settlika, oskaftade blad, allmän på stränder
och som ogräs i sanka åkrar. S. silvatica,
stinksyska, med brett hjärtlika,
lång-skaftade blad, växer i lundar. Båda äro
fleråriga örter med långa jordstammar och röda
blommor. S. Sieboldii (från ö. Asien) odlas för
sina välsmakande underjordiska stamknölar
(»kinesiska jordärtskockor», koragi). Som
prydnadsväxt odlas S. lanata (från s. ö.
Europa). G. M-e.
Stack [stäk], sir Lee, engelsk militär (1868
—1924). Anställdes 1899 vid egyptiska armén,
var 1904—08 sekr. hos ser daren sir Reginald
Wingate, övergick 1910 till Sudans förvaltning
och fick 1916 på förordnande, 1919 definitivt
posten som egyptiska arméns serdar och
generalguvernör över Sudan. S. avled efter ett
attentat (se Egypten, sp. 397). V. S-g.*
Stackelberg, urspr. tysk adelssläkt från
Steckelberg i Unterharz, inkom på 1300-talet
till Livland och har utgrenat sig i
östersjöprovinserna, Sverige, Finland och Ryssland.
Grenar av ätten naturaliserades i Sverige
1625 och 1664. Om greve O. M. S. se nedan.
Generallöjtnanten Carl Adam S. (1669—
1749) blev svensk frih. 1714, tog avsked 1723
och bosatte sig i Estland. Fältmarskalken
Berndt Otto S. (1662—1734) blev frih.
1727. Hans son fältmarskalken frih. Berndt
Otto S. (1703—87) var 1776—80 general en
chef i Finland. Dennes sonsons son frih. Berndt
Oscar S. (se nedan) slöt på manssidan denna
gren i Sverige, men den fortlever
(introducerad) i Finland. Berndt Otto S:s (d. 1734, se
ovan) son generalen Wolter Reinhold
S. (1705—1801), greve 1763, är stamfader för
den i Sverige fortlevande ätten. B. H-d.
Stackelberg, Berndt Oscar, frih.,
kon-teramiral (1824—88); jfr släktövers. S., som
1883—87 var chef för Marinförvaltningen och
1878—87 led. av Andra kammaren, gjorde sig
bemärkt som entusiastisk förespråkare för
kvinnans sociala och politiska rätti "heter. I
dikten »Träkol af Olof Stig» (1870; 2:a
uppl. 1872) förfäktade han satiriskt samma
syfte. ö-g.
Stackelberg, Otto Magnus, greve, rysk
diplomat (1736—1800); jfr släktövers. S. var
efter Polens första delning 1772 rysk
ambassadör i Warschau, där han skickligt utbredde
det ryska inflytandet och blev rikets
mäktigaste man, tills den nationella jäsningens
överhandtagande föranledde hans hemkallande
1790. Ambassadör i Stockholm 1791—93,
förmedlade han den efter Väräläfreden ingångna
svensk-ryska alliansen. Efter den
Reuter-holmska regimens omsvängning till
fransk-vänlig diplomati utnyttjade han smidigt de
störtade gustavianernas missnöje för att bland
dem bilda ett ryssvänligt parti. T. S-g.
Stackmoln, dets. som cumulus (se Moln).
Stad, särskild kommunal, stundom statlig
enhet, som skiljer sig från kringliggande
landsbygd såväl med avseende på
förvaltningsorganisation som genom bebyggelsens art och
befolkningens näringsfång (de s. k.
stadsman-nanäringarna).
Det äldre stadsväsendet i Europa. Till
stads-bildningen under antiken (se Kommun, sp.
1024) anknyter stadsväsendet inom de
romanska länderna, där dock starka germanska
inflytelser gjort sig gällande, såväl i Italien som
i Spanien. Stadsbildningsprocessen i egentlig
mening inom de germanska rikena, Frankrike
inberäknat, kan anses ta sin början på
1000-talet. De första s. av den germanska typen
torde ha bildats kring landsherrars el.
storvasallers fasta borgar. Namnet borgare (ty.
Bürger, fr. bourgeois, eng. burgess), som
uppkommer på 1000-talet, avser urspr. invånare
på befäst ort. Kriterierna under medeltiden
på att en ort utgjorde en s. anses vara, att
den hade 1) marknad, 2) befästning, 3) egen
rättskipning (stadsdomstol), 4)
självbestäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
