Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staël von Holstein, Germaine - Staël von Holstein, Jacob - Stafett - Stafettlöpning - Staff, Leopold - Staffa - Staffage - 1. Staffan (Hälsinglands apostel) - 2. Helge broder Staffan - Staffans församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Stael von Holstein, J.—Staffans församling
330
ningar förnämsta arbete, »De 1’Allemagne»
(1810), ett lysande kulturreportage från
romantikens Tyskland. Som diplomatisk agent
för koalitionen hade hon besökt Ryssland och
Sverige; livligt uppmärksammad tillbragte hon
här vintern 1812—13 och knöt många
vänskapsförbindelser. Efter Napoleons fall
återvände hon till Frankrike. Sedan 1811 var hon
omgift med en schweizisk officer, J. Rocca. —
Madame de Stael var lärjunge av både
Rousseau och Voltaire, men genom sin
kosmopoli-tism är hon tillika den första stora »europén»
i fransk litteratur, vägröjare för romantiken.
Litt.: Utom vidlyftig korrespondens,
själv-biogr. arbeten (»Dix années d’exil», postumt
utg. 1821; sv. övers. 1822) och samtida
memoarer må nämnas monogr. av A. Sorel (1890),
F. Gribble (1907; sv. övers, s. å.), I. Boy-Ed
(1921), D. G. Larg (1924 ff.), M.-L. Pailleron
(1931) och R. Mc Nair Wilson (s. å.); se även
J. Wickman, »Mme de S. och Sverige» (1911);
O. d’Haussonville, »M:me de Stael et
l’Alle-magne» (1928). Kj. S-g.
Stael von Holstein [stäl- håT-], J acob,
militär (d. 1679); se släktart. Blev överstelöjtnant
vid Upplands reg:te samt deltog i polska och
danska krigen. 1600 blev S. överste för
artilleriet i fästningarna i östersjöprovinserna och
förordnades därjämte att som
generalkvartermästare ha inspektion över
fästningsbyggna-derna där. 1674 blev han generalmajor vid
artilleriet i Tyskland. I 1675 års misslyckade
fälttåg i Tyskland ersatte S. den uppbrända
bron över Rhin och bidrog därigenom till att
Wrangel efter nederlaget vid Fehrbellin kunde
verkställa återtåget. L. W :son M.*
Stafe’tt (it. staffe’tta, dimin. av sta’ffa,
stigbygel), ilbud, kurir; kort rör, i vilket ett
skriftligt meddelande är inneslutet, avsett att
överbringas genom ilbud. Jfr Budkavle.
Stafettlöpning, idrottsövning, tillhör fri
idrott (jfr Idrott). Vid s. löpes en sträcka
av ett lag, vars medl. avlösa varandra, därvid
utväxlande en stafett (slät ihålig trä- el.
papprulle, 30 cm lång, 12 cm i omkrets, vikt
minst 50 g). Stafetten skall växlas inom ett
avstånd av 20 m, 10 m på var sida om
gränsen mellan sträckorna, och får ej kastas från
den ene löparen till den andre. Svenskt
mästerskap är instiftat i 4X100 m, 4X400 m och
4X1,500 m samt för kvinnor 4X80 m.
Sveriges största s. ärSvenskaDagbladets
stafettlöpning i Stockholm, årlig
sedan 1913 (omkr. 2,000 deltagare). Om
budkavlelöpning se Skidlöpning. Ä. S-n.
Svenska rekord i 4X100 m: 1906 45,4 sek.,
Allm. idrottsklubben, Sthlm; 1907 45,3 sek., dito;
1911 44,6 sek., Örgryte idrott sällskap, Göteborg;
1915 44,o sek., Idrottsfören. Kamraterna, Uppsala;
1916 43,5 sek., Mariebergs idrottsklubb, Sthlm; 1917
43,1 sek., Sim- och idrottsklubben Hellas, Sthlm; 1928
43,o sek., Idrottsfören. Kamraterna, Malmö; 1928 42,6
sek., Idrottsklubben Göta, Sthlm. — Världsrekord
i 4X100 m: 1912 42,3 sek., Tyskland; 1920 42,2
sek., U. S. A.; 1924 41,o sek., U. S. A.; 1928 40,s
sek., Sportclub Charlottenburg, Tyskland; 1932 40,o
sek., U. S. A. — Svenska rekord i 4X400 m:
1912 3 min. 38,s sek., Allm. idrottsklubben, Sthlm;
1913 3 min. 34,3 sek., Fredrikshofs idrottsförening,
Sthlm; 1913 3 min. 33,5 sek., Idrottsfören.
Kamraterna, Sthlm; 1914 3 min. 32,i sek., Fredrikshofs
idrottsförening, Sthlm; 1915 3 min. 31,o sek., dito;
1916 3 min. 29,4 sek., dito; 1917 3 min. 28,3 sek.,
dito; 1918 3 min. 27,2 sek., Kungl. krigsskolans
idrottsförening, Sthlm; 1921 3 min. 23,7 sek.,
Sim-och idrottsklubben Hellas, Sthlm; 1923 3 min. 23,2
Stafettväxling.
sek., Idrottsklubben Göta, Sthlm; 1924 3 min. 21,i
sek., Sim- och idrottsklubben Hellas, Sthlm. —
Världsrekord i 4X400 m: 1912 3 min. 16,e sek., U. S.
A.; 1924 3 min. 16,o sek., dito; 1928 3 min. 14,2
sek., dito; 1928 3 min. 13,4 sek., dito; 1932 3 min.
8,2 sek., dito. — Svenska rekord i 4X1,500 m:
1917 17 min. 0 sek., Mariebergs idrottsklubb, Sthlm;
1919 16 min. 40,2 sek., Idrottsklubben Göta, Sthlm;
1925 16 min. 36,9 sek., Idrottsfören. Linnéa, Sthlm;
1929 16 min. 25,6 sek., Idrottsfören. Kamraterna,
Borås; 1932 16 min. 24,4 sek., Sim- och
idrottsklubben Hellas, Sthlm. — Världsrekord i 4X1,500
m: 1919 16 min. 40,2 sek., Idrottsklubben Göta,
Sthlm, Sverige; 1926 16 min. 11,4 sek., Turun
Ur-heiloliitto, Åbo, Finland; 1930 15 min. 55,6 sek.,
Storbritannien. — Jfr tabell vid Olympiska spelen.
Staff, Leopold, polsk skald (f. 1878).
Utgående från den polska nya romantiken,
Nietzsche och Prometheuskulten, har S. delvis
brutit nya banor åt den polska lyriken. Ett
tjugutal diktsamlingar visar en rik, alltmera
mognad lyrik, från »Sny o potqdzie»
(Drömmar om makten; 1901) till »Ucho igielne»
(Nålsögat; 1927). S. har även utgivit dramer
och en mängd övers. A. A-t.
Staffa [stä’fe], liten obebodd ö bland Inre
Hebriderna, bekant genom sina
grottbildning-ar; jfr F i n g a 1 s grotta (med bild).
Staffage [-fä’$ el. -fä’/; ej fr. ord], gestalter
el. grupper av människor och djur, vilka ss.
bifigurer insättas i målningar el. scenbilder.
Staffan, svenska folkliga helgon. 1. S.,
Hälsinglands apostel, torde vara identisk med
en av Adam av Bremen omtalad Stenfi(nn),
som omkr. 1060 utsändes av ärkebiskop
Adalbert av Bremen och predikade kristendomen
bland hälsingarna. Prosaiska krönikan (se
d. o.) nämner honom S. och tillägger, att han
dräptes på ödemården mellan Hälsingland och
Gästrikland samt jordades på Norrala
kyrkogård, där man senare utvisat hans grav
(»Staffans stupa»). Ofta förblandad med
legendfiguren »Staffan stalledräng» (se Sta
f-fansvisor) och med följ. — 2. Helge
broder S., en för sin siargåva namnkunnig
munk, framträder i ortsminnen och även i
urkunder såsom särskilt knuten till Husby
(Gudsberga) kloster i Dalarna, där han synes
ha blivit skrinlagd 1510, men kvarlevde länge
i såväl nordsvensk som norsk tradition över
ett vidsträckt område. — Litt.: Uppsatser i
Fornvännen 1915 av N. Lithberg och 1932 av
Ingeborg Nordin; N. Ahnlund i »Oljoberget
och Ladugårdsgärde» (1924) och »Svensk
sägen och hävd» (1928); jfr Stenen i
gröna n d a 1. N. A.
Staffans församling, se Gävle, sp. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
