Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stalin (Dzjungasjvili), Josef Vissarionovitj - Stalinabad (Djusjambe, Düschambe) - Stalingrad (Tsaritsyn) - Stall (musik) - Stall (flygning) - Stallare - Stallarholmen - Stallbacka - Stallmästare - Stallört - Stalo - STAL-turbin - Stalybridge - Stam - Stambana, Huvudbana - Stambanan genom övre Norrland - Stambo - Stambok - Stamboliiski, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Stalinabad—Stamboliiski
338
ban i olika repriser till Sibirien. Vid
marsrevolutionen 1917 fick han i Petrograd genast
en förtroendepost i partiledningen.
Vidbolsje-vikrevolutionen s. å. spelade han en huvudroll
och var under inbördeskriget en av ledarna i
röda armén. 1917—22 var han
folkkommissarie i arbetar- och bondeinspektionen, 1917—23
folkkommissarie i nationalitetsfrågor. Efter
Lenins död 1924 kämpade S. med Trotskij en
het strid om ställningen som partiets ledare,
varvid S. gentemot Trotskij hävdade, att
det mycket väl läte sig göra att socialisera
sovjetstaten, oberoende av den kapitalistiska
omgivningen. Striden mellan S. och
trotskis-terna slöt med den förres seger och de senares
uteslutning ur partiet. På 14 :e
partikonferensen ställde S. sovjetsamhällets
industrialisering som lösen och väckte i sådant syfte
förslag om en femårsplan (se R y s s 1 a n d, sp.
1319). Sedermera tog han initiativ till
jordbrukets kollektivisering (se Ryssland, sp.
1320). S. skildras som en järnhård, viljestark
natur, som genom sin ställning som sekr. i
Polbjuro (se Ryssland, sp. 1332) utövar
ett dominerande inflytande inom
bolsjevik-partiet. Genom täta utrensningar av
oliktänkande upprätthåller han enigheten inom
partiet. — Litt.: Essad Bey (L.
Noussim-baum), »S.» (1931); S. Dmitrievsky, »S.» (s. å.);
C. Windecke, »Der rote Zar» (1932). D. B-n.
Stalinaba’d, före 1929 Djusjambe (D
ü-s c h a m b e), huvudstad i ry. sovjetrepubliken
Tadjikistan (TadjikiskaSSR); 30,400 inv.(1931).
Stalingrad [-a’t], före 1925 Tsaritsyn, stad
i Nedre Volgaområdet, Sovjetryssland, på högra
stranden av Volga, ovanför kröken mot s. ö.
och deltat; 304,097 inv. (1931).
Järnvägsknut och viktig flodhamn med stor
omlast-ningstrafik. Betydande handelscentrum främst
för trävaror och fisk. Mångsidig industri, bl.
a. väldiga fabriker för traktorer o. a.
maskiner, oljeraffinaderier, sågverk, kvarnar och
garverier. S. anlades på 1500-talet som ett
fäste mot tatarerna.
Stall, mus., på stränginstrument trästycket
mellan ljudlådan och strängarna.
Stall [stål], eng., det läge, vari ett flygplan
kommer, då motorkraften minskas, samtidigt
som flygplanet något stegras. I s. sjunker
flygplanet, samtidigt som dess horisontella
hastighet minskas. ö-g.
Stallare, medeltida nordisk ämbetsman i
konungens hird, som urspr. främst hade
uppsikten över konungens stallväsende.
Stallarholmen, se Ytterselö.
Stallbacka, se Trollhättan.
Stallmästare, person, som yrkesmässigt
sysslar med hästdressyr, särskilt skolridning; även
föreståndare för större stall. Jfr H o v s t a
11-mästare, Regementsstallmästare
och Riksämbetsmän.
Stallört, bot., se O n o n i s.
Stalo, se Mytologi, sp. 581.
STAL-turbin, se Ljungström, Birger
och Fredrik, samt Angt urbin.
Stalybridge [stéiTibrid^], stad i erig. grevsk.
Cheshire, 12 km ö. om Manchester; 24,823 inv.
(1931); en av de städer, där bomullsindustrien
tidigast utvecklades.
Stam. 1. (Bot.) K au 1 öm (lat. cau’lis), ett
av växtens morfologiska grundorgan. S.
tillväxer i spetsen och uppbär i regel sidoställda,
exogent (ytligt) anlagda blad, som vanl. i
början växa snabbare och bilda skydd åt
stamspetsen. Längdtillväxten avslutas
normalt endast genom bildningen av en blomma
(el. blomställning). Efter läget indelar man
s. i jordstammar, nere i marken (se
Rotstock, Lök och K n ö 1 s t a m), och
luftstammar, ovan marken. De senare
äro antingen örtstammar, enåriga (stjälk
el. stängel), el. vedstammar, fleråriga,
mer el. mindre förvedade (buskstam, redan
vid basen förgrenad med kraftiga grenar,
trädstam el. kronstam, nedtill
ogrenad el. med endast svaga grenar). Talrika
mellanformer finnas. I den deskriptiva
botaniken urskiljas flera andra stamtyper, t. ex.
strå (hos gräsen) och palmstam. Se även
Skott och Skottbyggnad. (En stamdel
med därpå sittande blad, vilken avser
växtens fortplantning på könlig väg, benämnes
fortplantningsskott.) — Några
mor-fologer anse s. icke vara något grundorgan
utan uppkommen av de med varandra
sammanvuxna bladskaften. G. M-e.
2. (Krigsv-) S. el. S t a m t r u p p, i svenska
armén förr de på frivillig väg anställda. Om
organisationsformen stamsystemet se
Härordning. I armén, som nu till
övervägande grad utgöres av värnpliktigt
manskap, ingår fortfarande för utbildning till
underbefäl m. m. fast anställt manskap.
3. (Sjöv.) Fornnordiskt namn på fartygsstäv.
4. (Språkv.) Den del av ett böjt ord el. en
formgrupp, som uppbär ordens el. formernas
allmänna betydelse i motsats till
böjnings-ändelser, som uttrycka ordets förhållande till
andra ord i satsen. Så är man- stam till
man-s, böj- till böj-a, böj-er, böj-t o. s. v. S.
finnes endast till för den grammatiska
analysen, ej som självständig del av det talade
språket. Se även R o t 3. K. F. J.*
5. (Iler.) När ett fält är så delat, att det
nedanför skuran liggande stycket utgör ung.
en tredjedel av det hela, kallas denna nedre
del s. el. sköldfot. H. F-d.
Stambana, Huvudbana, järnväg, som
förbinder större trafikcentra
(järnvägsknutpunkter) och betjänar — utom lokala
trafikintressen — transportbehovet mellan olika
landsändar. Se även Järnväg, sp. 50. F. P.
Stambanan genom övre Norrland, se Norra
stambanan.
Stambo, se Vikingafartyg.
Stambok. 1. En längd, avsedd för
anteckning av frivilliga gåvor till uppförande av ny
kyrka inom församling, som erhållit K. m:ts
tillstånd att genom »kollekt och stambok»
samla bidrag därtill. S. ha nu kommit ur
bruk. Y. Br.
2. Bok, innehållande en släkts stamtavla.
3. Bok, i vilken släktingar, vänner o. a.
till minne teckna sina namn, vanl. jämte ett
tänkespråk, en strof el. en teckning.
4. Förteckning över djur av viss ras med
uppgift om deras ägare, härstamning,
signalement etc. Avsikten med s. är att möjliggöra
renavel och urval av de bästa individerna till
avel. Om riksstamboksed. o. Jfr även
H ä s t a v e 1, sp. 322. E. T. N.
Stambolii’ski, Alexander, bulgarisk
politiker (1879—1923). S., som var bondson,
blev ledare för det efter 1913 års olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
