Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stang, Fredrik (1808—84) - Stang, Fredrik (f. 1867) - Stang, Hans Georg Jacob - Stange, Carl - Stangenberg, August Emil - Stangenberg, Harry - Stangenberg, Knut - Stanhope, släkt - Stanhope, Charles - Stanhope, James - Stanhopea - Stanislau - Stanislaus (helgon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Stäng, F.—Stanislaus
346
titeln statsminister. I denna egenskap förde
S. en seg strid för bevarandet av de kungliga
prerogativen och mot kraven på införandet
av parlamentariskt styrelsesätt. W-t K.
Stang, Fredrik, norsk rättslärd och
politiker (f. 1867), son till E. S.; prof, i
rättsvetenskap vid univ. i Oslo 1897—1932 och
tillika univ:s rektor 1921—27. S. har bl. a.
utgivit »Norsk
for-mueret», I (1911; 2:a
uppl. 1921), och
»Er-statningsansvar»
(1919). Han var
konservativ stortingsman
för Oslo 1906—09 och
justitieminister i
Brat-lies regering 1912—■
13. S. tog initiativet
till upprättandet av
statens forskningsfond
1919 och blev senare
ordf, i styrelsen för
Instituttet for sam-
menlignende kulturforskning, 1925 i
stortingets Nobelkommitté. W-t K.
Stang, Hans Georg Jacob, norsk
officer och politiker (1858—1907), från 1903
överste och kommendant på Oscarsborg. Som
försvarsminister 1900—03 i Stcen-Blehrska
regeringen framlade S.
april 1900
propositionen om den e. o.
för-svarsbudgeten, som bl.
a. omfattade
»gräns-fästningarna» (se d.
o.). 1905 var S. den
typiske
representanten för det absoluta [-självständighetskra-vet,-]
{+självständighetskra-
vet,+} och efter 7 juni
var han själen i
motståndet mot de
svenska fordringarna, som
ledde till
överenskom
melsen i Karlstad. 1907 framlade han i Oslo
militära samfund en plan om en ny
befäst-ningslinje bakom de nedlagda
gränsfästningarna (»Gloinmenlinjen»), W-t K.
Stange [/ta^o], Carl, tysk teolog (f. 1870),
prof, i systematisk teologi i Göttingen
1812. S:s Lutherforskning innebar redan
tidigt en brytning med den för 1800-talet,
närmast den Ritschlska teologien,
karakteristiska tolkningen samt har avsevärt
fördjupat förståelsen för Luthers teologi. S. är
■den egentlige initiativtagaren till den 1932
upprättade Lutherakad. i Sondershausen. Han
har i hög grad intresserat sig för förbindelsen
mellan tysk och svensk teologi. Bland hans
•skrifter må nämnas »Die ältesten ethischen
Disputationen Luthers» (1904), »Die
Heils-bedeutung des Gesetzes» (s. å.), »Grundriss
der Religionsphilosophie» (1907; 2:a uppl.
1922), »Die Religion als Erfahrung» (1919),
»Hauptprobleme der Ethik» (1922), »Die
Un-sterblichkeit der Seele» (1925) och »Das Ende
aller Dinge» (1930). G. A-n.
Stangenberg, August Emil, läkare (f.
18 6 0 27/a). Blev med. dr 1894 och docent i
öron-, näs- och halssjukdomar vid Karol. inst.
1912. S. har bl. a. varit lärare inom sitt
fack vid Karol. inst. 1902—25. Utom gradu-
alavh., »Bidrag till kännedom om tillståndet
hos våra skolbarns hörselorgan, näsa samt
svalg» (1894), har S. publicerat en stor mängd
artiklar i den medicinska fackpressen.
Stangenberg, Harry, operaregissör (f. 1893
21/4), son till A. E. S. Utbildades i regikonst
vid Kungl. teatern, Stockholm, 1913—14 och
av Max Reinhardt vid Deutsches Theater,
Berlin, 1914—15. Som regiassistent verkade
S. först vid Hofoper i München, sedan som
regissör i Bern, Frankfurt a. M. och Riga.
Förste regissör vid Kungl. teatern i
Stockholm 1919—26 och vid Staatsoper i Stuttgart
sedan 1927. S. var 1922—27 g. m.
operasångerskan Göta Ljungberg. T. N.
Stangenberg, Knut,
tecknare (f. 1871 13/7).
Var 1892—96 elev
i Konstnärsförbundets
målarskola, har sedan
medverkat som
karikatyrtecknare i
Sön-dags-Nisse, Strix, Puck
o. a. liknande
publikationer samt i
dagspressen. Hans
drastiskt humoristiska
teckningar åtföljas
ofta av text på
vers. E. L-k.
Stanhope [stä’nøp], engelsk adelssläkt, bland
vars medl. utom nedanstående märkas
innehavare av titlarna earl av Chesterfield (se d. o.),
viscount Mahon (se d. o.) och baron Weardale.
Stanhope [stä’nap], Charles, 3 :e earl S.,
engelsk politiker och uppfinnare (1753—1816),
sonson till J. S. Fick säte i underhuset 1780
och i överhuset 1786 och väckte
uppmärksamhet dels för sina sympatier för franska
revolutionen, dels för liberala reformsträvanden. Han
sysslade mycket med mekaniska experiment
och konstruerade bl. a. en förbättrad
tryckpress (jfr Boktryckarkonst, sp. 716).
Stanhope [stä’nop], James, l:e earl S.,
engelsk krigare och statsman (1673—1721).
Erövrade i spanska tronföljdskriget (se d. o.)
Menorca med Port Mahon, blev kringränd av
franska trupper vid
Brihuega och nödgades
kapitulera (1710).
Efter nära två års
fångenskap återvände han
aug. 1712 till England.
I underhuset blev han
en av
whigoppositio-nens ledare, ivrade
för den hannoverska
tronföljden, utsågs
1714 till statssekr. och
var från 1716 den
verklige ledaren av
Georg I:s
utrikespoli
tik. Han åvägabragte 1718
kvadruppelallian-sen (se d. o.) och vann 1719 även Spaniens
anslutning till denna. Han medverkade 1719
till fredsslutet mellan Hannover och Sverige.
— Jfr monogr. av B. Williams (1932). (L-ts.)
Stanhöpea, bot., se Orkidéer, sp. 350.
Sta’nislau, se S t an i sia w6 w.
Sta’nislaus (po. Stanislaw), polskt
national-helgon, biskop av Krakau (1030—79), helgon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
