Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Stanislaus—Stanley
348
förklarad 1253. Om lians insats och karaktär
äro åsikterna delade. S. ihjälslogs av konung
Boleslav II. Ilans dag är 8 maj. Hg Pl.
Sta’nislaus (po. Stanislaw), konungar av
Polen.
1. S. I L e s z c z y n s k i (1677—1766).
Tillhörde magnatätten Leszczynski (se d.
o.) och blev anhängare till Karl XII, som
1704 genomdrev S:s val till polsk konung.
Efter slaget vid
Pol-tava 1709 föll
emellertid hans vacklande
tron; S. följde en
svensk armé till
Pommern och vistades 1711
—12 i Kristianstad.
Kort efter
kalabali-ken i Bender kom S.
dit (febr. 1713),
stannade där till juni 1714
och begav sig därpå
till Karl XII:s
stamland Zweibrücken.
Detta måste han 1720
lämna och vistades sedan på franska slott;
1725 förmäldes hans dotter Maria med Ludvig
XV. 1733 valdes S. av ett polskt parti åter
till konung, inneslöts 1734 i Danzig (se d. o.,
sp. 529) men avsade sig efter polska
tron-följdskriget (se d. o.) 1735 Polens krona; S.
erhöll hertigdömena Lothringen och Bar, vilka
han snart avträdde till franska kronan mot
fransk pension, men regeringen utövades i
hans namn. S. tillbragte sina återstående år
i Lnnéville och Nancy, älskad av sina
undersåtar. Han gynnade vetenskap och konst och
skrev flera arbeten i filosofi och politik. —
Jfr H. Wieselgren i Ord och Bild 1892; J.
Feldman, »Polska w dobie wielkej wojny
pöl-nocnej 1704—1709» (1925); P. Boyé, »La cour
polonaise de Lnnéville (1737—1766)» (1926).
2. S. II A. u g u s t (1732—98), av ätten P
o-n i a t o w s k i (se d. o.). Som envoyé i
Petersburg var S. 1755—58 sedermera kejsarinnan
Katarina II;s älskare; genom hennes
inflytande valdes S. 1764
till polsk konung. S.
var för svag för att
hålla Ryssland
stången. Efter Polens
första delning (1772)
protesterade S. och
slöt sig senare till
den nationella
väckelse, som ledde till
konstitutionen av 3
maj 1791. Redan följ,
år biträdde han
emellertid den
ryssvän-liga konfederationen
i Targowica och medverkade ej i
Kosciusz-kos resning. Efter Polens sista delning (1795)
abdikerade S.; han dog i Petersburg. —
Om hans regering se Polen, sp. 1165—66. —
S. var en varm gynnare av konst och
vetenskap, inkallade utländska konstnärer, gjorde
stora samlingar och utövade en omfattande
byggnadsverksamhet. — Litt.: R. N. Bain,
»Polens siste konung» (1914); S:s memoarer,
utg. av ry. vet.-akad. (2 bd, 1914—24); po.
monogr. av O. Rudzianski (1928). A. A-t.
Stanislawöw [-sla’våf], ty. Stanislau, stad
i Polen, s. ö. Galizien, vid Zlota Bystrzyca,
en källflod till Dnjestrs biflod Bystrzyca;
60,256 inv. (1931); huvudstad i vojevodskapet
S. (18,368 kvkm, 1,475,954 inv.), säte för
ortodox biskop. Järnvägsknut, handel med
jord-bruksalster; trä-, pappers- och oljeindustri,
kvarnar m. m. — Under världskriget stodo
kring S. heta strider. Tidtals var det besatt
av ryssarna.
Stanislavskij [-sla’f-], Konstantin (egentl.
Konstantin Sergejevitj A 1 e k s
e-j e v), rysk skådespelare och teaterledare (f.
1863). Efter flera uppträdanden som
amatörskådespelare förläde
S. 1888—98 sin
teaterverksamhet till
konst- och
litteratursällskapet i Moskva
och kom då under
fackmässig ledning av
den gamle berömde
skådespelaren och
regissören Fedotov. S.
spelade där bl. a.
Ferdinand i »Kabal och
kärlek», Uriel Acosta,
Othello, Benedikt i
»Mycket väsen för
ingenting». Han tog intryck av Salvinis och
Rossis uppträdanden i Moskva, och
Meining-arnas (se d. o.) gästspel under 1880-talet
övade avgörande inflytande på honom. 1897
började han förberedelserna för det företag,
som skulle göra hans namn vida känt,
Konstnärliga teatern i Moskva,
som öppnades hösten 1898 (se vidare Rysk
teater, sp. 1307). Han spelade från 1922
med sin teater några år i Västeuropa och
Nordamerika. — S. utmärker sig både som
skådespelare och som regissör för
fantasiens rikedom, humorns friskhet och
känslans djup. S. utgav 1924 sina memoarer, »My
life in art». Jfr H. Carter, »The new theatre
and cinema of Soviet Russia» (1924). G. K-g.
Stankovic [sta’nkåvitj], Borislav,
serbisk författare (1876—1927), skildrade
elementära lidelser, främst i romanen »Necista
krv» (Orent blod; 1911). A. A-t.
Stanley [stä’nli], gammal engelsk adelssläkt,
härstammande från sir John S. (omkr. 1350
—1414), vilken var ståthållare på Irland och
1406 erhöll ön Man som evärdligt län. Ätten
behöll länet till 1736. Sedan 1485 bär släktens
huvudman titeln earl av Derby (se d. o.).
Stanley [stä’nli], Arthur Penrhyn,
engelsk teolog (1815—81), tillhörde
släktgrenen S. of Alderley. Blev domherre i
Canterbury, 1858 prof, i kyrkohistoria i
Oxford och 1864 domprost i Westminster abbey.
Han blev en av bredkyrkliga partiets (jfr
Episkopalkyrkan, sp. 926)
inflytelserikaste ledare. Bland hans skrifter märkas
»Sinai and Palestine» (1856), »Lectures on
the history of the jewish church» (3 bd, 1863
—76) och »Essays chiefly on the question
of church and state» (1870). — Biogr. av R.
E. Prothero (2 bd, 1893). E. Nwn.
Stanley [stä’nli], sir Henry M o r t o n,
engelsk tidningsman, Afrikaresande (trol. 1840
10/6—1904 10/5). Föräldrarna, som hette
Rol-lent, voro fattiga, och efter faderns död
lämnades han under namnet James Rowlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
