Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starkad - Starkeffekt - Starkenburg - Starkodder, Starkotter - Starkströmsanläggning - Starkströmsteknik - Starling, Ernest Henry - Starnbergsjön - Starogard - Starosta - Starr (medicin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Starkeffekt—Starr
356
var av dessa skulle begå ett nidingsdåd. I
sin ungdom dödade han svekfullt sin
fosterbroder konung Vikar; härom handlar
»Vi-karsbalken» (från 1100-talet), det enda på
nordiskt språk bevarade kvädet om S. — S.
levde omväxlande i Danmark och i Sverige,
hos Ynglingakonungarna i Uppsala. Särskilt
sättes han i samband med vikingatåg och
erövringar i länderna ö. om Östersjön. Enl.
Müllenhoff är Starkaddiktningen rentav från
början svensk, och även senare forskare
(särskilt B. Nerman) ha framhållit möjligheten
av vissa svenska inslag. I Bråvallaslaget
deltog S. på kung Rings sida, dödade många
men blev själv svårt sårad. Led vid livet
och plågad av samvetskval, måste S. länge
förgäves söka döden. Så vildsint var han
likväl ännu in i döden, att hans avhuggna
huvud bet i gräset på marken. — Litt.: A.
Olrik, »Danmarks heltedigtning», 2 (1910), och
»Folkelige afhandlinger» (1919). E. W-én.
Starkeffekt [Jtark-], uppdelningen av ett
ämnes spektrallinjer i flera närliggande
komponenter under inverkan av starka elektriska
fält. Observerar man det ljus, som utsändes
vinkelrätt mot det elektriska fältets riktning,
befinnas alla komponenterna vara
polariserade, somliga parallellt med fältet och andra
vinkelrätt däremot. Vid betraktande av det
ljus, som utsändes parallellt med fältet,
försvinna de förstnämnda komponenterna och
synas de sistnämnda opolariserade. S.
tolkades 1916 av Schwarzschild och Epstein
oberoende av varandra i anslutning till Bohrs
atomteori genom antagandet, att elektronbanor,
som i frånvaro av elektriskt fält ha samma
energi och därför motsvaras av
sammanfallande spektraltermer, under fältets inverkan
få olika energi, så att spektraltermerna bli
olika. S. är proportionell mot fältstyrkan.
Vid den enklaste av alla atomer, väteatomen,
lyckades det att teoretiskt förklara S. i alla
detaljer. Sv. B-r.
Starkenburg [Jta^konbork], se Hessen.
Starkodder och Starkotter, yngre och
förvanskade former av Starkad (se d. o.).
Starkströmsanläggning, enl. svensk
lagstiftning sådan elektrisk anläggning, som avser
överförande av elektrisk energi för kraft
el. belysning. Indelas i högspännings- och
iågspänningsanläggningar (se H ö g s p ä
n-n i n g). G. H-r.
Starkströmsteknik, se Elektroteknik.
Starling [stäTin], Ernest Henry,
engelsk fysiolog (1866—1927), från 1899 prof, i
fysiologi i London. Upptäckte tills, m. W. M.
Bayliss (se d. o.) sekretinet och utförde
viktiga undersökningar över tarmrörelserna. S.
bearbetade framgångsrikt lymfbildningens
problem och mekanismen för hjärtats
anpassning. Han utgav en högt skattad lärobok,
»Principles of human physiology» (1912). Ljd.
Starnbergsjön [JtaYnbärk-], ty. Starnberger
See, el. W ü r m s j ö n, ty. Würmsee, insjö i
s. Bayern, s. s. v. om München, 584 m ö. h.;
avflyter genom Würm till Isars biflod Amper;
57 kvkm, största djup 123 m. Vid S. ligga
bl. a. staden Starnberg (5,025 inv. 1925;
luftkurort), turistorterna Feldafing och
Tut-zing samt slottet Berg, uppfört av Ludvig II
(se d. o., sp. 262).
Sta’rogard, ty. Preussisch-Stargard, stad i
po. vojevodskapet Pomorze (före 1919 i preuss.
prov. Westpreussen); 10,466 inv. (1921);
järnvägsknut, flera fabriker. S. tillhörde fordom
johanniterna och Tyska orden. Starkt befäst.
Intogs av svenskarna 1626, 1655 och 1659.
Starosta [-å’sta], äldste, i det forna Polen
titel för en ståthållare el. slottsfogde, nu för
styresmannen för en powiat (se Polen, sp.
1160). Ry. sta’rosta förr ung. byfogde, tjeck.
sta/rosta borgmästare; ordförande.
Starr, med. 1. Grå starr el. Katara’kt
(lat. catara’cta, vattenfall), grumling av
ögats i friskt tillstånd genomskinliga
kristalllins. Denna sjukdom uppträder oftast i f. ö.
friska ögon. Den är stundom medfödd, resp,
förvärvad i barndomen el. vid relativt tidig
ålder och förblir i en del fall oförändrad livet
igenom. Vanligast är den dock hos äldre
personer, »åldersstarr». Denna är till sin natur
fortskridande. Grumlingarna, som i början
äro ytterst obetydliga, ökas alltmer, och i en
del fall blir linsen småningom helt
ogenomskinlig. Härvid antar pupillen grå färg. S.
säges nu vara »mogen». Att förutsäga tiden
för mognadsprocessen är ytterst vanskligt, då
den kan växla från månader till år och
årtionden. Vanl. angripas båda ögonen, ehuru
visst ej alltid samtidigt. De första subjektiva
symtomen bero ofta på ändrad ljusbrytning
i linsen, ögat blir t. ex. astigmatiskt och
tarvar nya el. ändrade ögonglas, eller det
blir närsynt, och förut använda läsglas kunna
försvagas el. bortläggas. Synförmågan
ned-sättes, emedan grumlingarna försvåra ljusets
inträde i ögat genom pupillen, och den sjunker
täml parallellt med dessas ökning. Då s. är
mogen, har ögat förlorat kontursynen men
behåller förmågan att urskilja ljus och mörker.
Komplicerad el. konsek u tiv s.
uppträder i samband med flera svårartade
ögonsjukdomar, kroniska inflammationer i
ögats inre, näthinneavlossning el. dyl.
Traumatisk s. orsakas av svårare kontusion el.
perforerande skada på ögat, blixtstarr
av blixtslag el. kraftig elektrisk urladdning
genom kroppen. S. *kan också bero på
svårartad sockersjuka.
Först omkr. 1700 påvisades av franska
ana-tomer, att grå s. utgör en förändring i linsen.
Förut ansågs pupillens färgförändring bero
på att en grumlig vätska sänkt sig ned
framför linsen, »cataracta», och där stelnat,
blivit »starr» (medeltidstyska).
Att sjukdomar i ögats inre kunna ändra
linsens näringsförhållanden med s. som påföljd
synes naturligt. Större svårigheter erbjuder
det att förklara varför s. uppträder i friska
ögon. På rätt goda grunder sättas en del
former av starr hos barn och även några
mindre vanliga starrformer hos vuxna i samband
med rubbningar i den inre sekretionen,
framför allt inom bisköldkörtlarna. Vetandet om
åldersstarren är än mer begränsat.
Omfattande undersökningar ha visat, att grumlingar i
linsens periferi bakom regnbågshinnan någon
gång finnas redan i pubertetsåldern och att
deras utbredning och frekvens med åren ökas,
så att de praktiskt taget finnas hos alla
människor i 60—70-årsåldern, utan att
synförmågan behöver lida därav. Det är tänkbart,
att åldersstarren utgör slutstadiet i linsens
fysiologiska åldrande, men lika möjligt är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
