Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Start - Staryj - Stas - Stas, Jean Servais - Staspapill - Stassfurt - Stassfurtsalter - Staszic, Stanisław - Stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staryj—Stat
359
linjen, förekommer t. ex. vid
automobiltäv-lingar för hastighetsrekord.
Sta’ryj, ry., gammal; ingår i många ortnamn.
Stäs, se Blodstockning och Staspapill.
Stas, Jean Servais, belgisk kemist
(1813—91), prof, vid militärakad. i Bryssel.
Är mest bekant genom sina
atomviktsbestäm-ningar, vartill impulsen gavs av Prouts
hypotes om grundämnenas enhetliga ursprung (jfr
P r o u t). Särskilt betydelsefullt var S:s
fastställande av de »fundamentala atomvikterna»
(för kalium, silver, klor och kväve), vilka
utgöra grundvalarna vid den rent praktiska
bestämningen av övriga grundämnens
atomvikter. Såväl härigenom som genom de impulser
hans utomordentliga arbeten gåvo
atomforskningen har S. haft en mycket stor betydelse
för kemiens utveckling. G. S-ck.
StäspapiTl, oftalm-, svullnad av
synnervs-inträdet i ögat och angränsande delar av
näthinnan, som kan påvisas vid ögonspegling. S.
förekommer huvudsaki. vid sjukdomar, som
äro förbundna med höjt hjärntryck (se d. o.),
hjärntumörer o. a. K. G. P-n.
Stassfurt [/talfört], stad i preuss. prov.
Sachsen, 30 km s. om Magdeburg, vid Saales
biflod Bode; 15,989 inv. (1925). Centrum för
Tysklands största kalisaltlager (se S t a s
s-f u r t sal t e r); kemisk och metallindustri.
Stassfurtsalter [JTa^fort-], mineral och
bergarter, som fått detta namn efter staden
Stassfurt (se d. o.), där de upptäcktes och som
fortfarande är en huvudort för deras utvinnande.
Salter av samma typ, »tyska kalisalter»,
förekomma och bearbetas dessutom i prov.
Hannover, Thüringen och prov. Sachsen samt i Elsass.
Vid djupborrning efter stensalt (koksalt) i
Stassfurt anträffades 1856 på 225 m djup ett
stensaltet överlagrande skikt av kalium- och
magnesiumsalter, som först ansågos värdelösa
men vilkas betydelse som en utomordentlig
naturtillgång för täckande av framför allt
jordbrukets men även teknikens kalibehov
snart insågs. 1861 upprättades den första
fabriken för deras bearbetning.
De viktigaste s. äro i ordning efter deras
praktiska betydelse: karnallit el. carnallit
(kaliummagnesiumklorid, KC1. MgCl2.6 H2O),
hårdsalt (mekanisk blandning av sylvinit och
kieserit), kainit
(kaliumklorid-magnesiumsul-fat, KC1. MgSO4.3 II2O), sylvinit
(kaliumnat-riumklorid, KC1. NaCl), polyhalit
(kaliummag-nesiumkalciumsulfat, K2SO4 . MgSO4 . CaSO4 .
2 H2O), kieserit (magnesiumsulfat, MgSO4.
6 H2O), boracit (magnesiumborat och -klorid,
6 MgO . 8 B2O3 . MgCl2). Rikligt inblandade i
kalisalterna förekomma stensalt och anhydrit
(se dessa ord).
S. anses b a förekommit upplösta i ett stort
inhav, som under zechstenstiden täckte
Nordtyskland och angränsande länder. Vid detta
havs intorkning och sammandragning
upp-stodo starkt salthaltiga restsjöar, varur s.
avsatte sig, först årsringar av stensalt med
tunna band av anhydrit, »anhydritregionen».
Detta äldre stensaltlager har en mäktighet av
omkr. 1,000 m och har avsatts under omkr.
10,000 år. Därpå följa de ur moderluten
avsatta salterna, polyhalitzonen (stensalt med
polyhalit), kieseritzonen och överst ett
kar-nallitlager av 30—50 m mäktighet. Genom
senare bildade överlagringar och kraftiga
360
överskjutningar och veckningar ha saltlagren
dels skyddats mot upplösning, dels utvalsats
och blandats samt från tidigare betydande
djup (3,000—5,000 m) stigit till nuv. nivå.
Från kemisk synpunkt har bildningen av de
oceaniska saltavlagringarna studerats framför
allt av J. H. van t Hoff (se d. o.).
De tyska kaliverken, som bestå av bergverk
och fabriker för sakernas förädling och redan
tidigt sammanslöto sig i karteller, stå från
1910 under uppsikt av staten, som genom en
då antagen lag fastställt priser för in- och
utlandshandeln och de olika verkens andelar
däri. Som en följd härav äro nu samtliga verk
förenade till ett kalisyndikat med säte i
Berlin. 1919 upprättades en anstalt för
kaliforskning i Leopoldshall. De förädlade
salterna indelas i 5 grupper: 1) karnallit med
9—12 % kali (K2O), 2) kainit, hårdsalt och
sylvinit med 12—15 % kali, 3) kalisalt
(gödselmedel) med 20, 30 el. 40 % kali, 4)
kalium-klorid med 50 % kali, 5) sulfat (av kalium
och magnesium) med 42 % kali. 1926
uppfordrades 9,4 mill. ton råsalt med 1,26 mill.
ton kali. Härav avsattes ung. hälften i
utlandet. 90 % av produktionen gå till
jordbruket i form av kaligödselmedel, resten utgör
den viktigaste råvaran för industriell
framställning av kaliumsalter.
Litt.: J. H. van’t Hoff, »Untersuchungen
über die Bildungsverhältnisse der ozeanisclien
Salzablagerungen» (1912); E. Jänecke, »Die
Entstehung der deutschen Kalisalzlager»
(2:a uppl. 1923). G. S-ck.
Staszic [sta^its], S t an i s law, polsk
historiker och författare (1755—1826). Spelade
under den polska reformperioden i slutet av
1700-talet en framträdande roll på olika
områden, som historiker, politiker,
folkbildnings-man, bergsvetenskapsman, socialpolitiker etc.
Monogr. utg. av Z. Kukulski (1928). A. A-t.
Stat (av lat. sta’tus, ställning, fast ordning).
1. (Polit.) En s. kan sägas vara en till
fortbestånd, oberoende av individernas växling,
organiserad sammanslutning av människor,
som leva under en egen, inom
sammanslutningen utbildad rattsordning, vilken vid
behov hävdas genom tvångsmakt. Denna
rättsordning är alltså ej förlänad av en över- el.
utomstående myndighet. Då s. har
tvångsmakt, följer därav, att den måste vara
begränsad till ett visst fastställt område och
att det måste vara fixerat vilka människor,
som tillhöra s. Den kan ej, om den skall
kunna upprätthålla sin egen rättsordning,
tolerera någon av sig oberoende tvångsmakt
över sina medl. — Uppfattningen om vad som
menas med en s. har växlat. De finnas, som
anse s. vara en organism el. ett
normsystem, två av de mest omdebatterade moderna
uppfattningarna. Enl. den förstnämnda är s.
ett överindividuellt kollektivväsen, en
naturlig organism, underkastad det biologiska
livets lagar. Den främste företrädaren för
organismteorien är Otto von Gierke (den
anor-ganiska uppfattningen hade länge sin främste
hävdare i Georg Jellinek). I Sverige har
organismteorien i R. Kjellén haft en övertygad
målsman. Den senare åskådningens
företrädare tillämpa ett strängt juridiskt
betraktelsesätt med bortseende från alla sociala,
psykologiska och politiska synpunkter. S. blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
