Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statskyrka—Statsreglering
379
fattningar ha förefunnits om omfattningen
av s:s verksamhetsområde. S:s målsmän ha
huvudsaki. begränsat sig till studiet av
statsskicken och deras historiska, rättsliga och
sociala förutsättningar (jfr dock K j e 11 é n,
J. R.). S. är i Sverige ett examensämne i
filosofiska fakulteten. I England och U. S. A.
motsvaras den i stort sett av political Science,
under det att den i övriga skandinaviska
länder och på Europas fastland är okänd och
vanl., ehuru oegentligt, likställes med det rent
juridiska ämnet statsrätt (jfr d. o.). Jfr
S t a t s 1 ä r a. G. H-n.
Statskyrka, kyrkosamfund, som står i sådan
förbindelse med staten, att denna genom sina
politiska organ äger högsta bestämmanderätt
över kyrkan, stiftar dess lagar, utser dess
biskopar, präster o. s. v. (så t. ex. i England
och i Ryssland före revolutionen). Där den
folkets flertal omfattande kyrkan, ss. i
Sverige, äger egna självstyrelseorgan
(kyrkostämma, kyrkoråd, kyrkomöte) och rättsligt
fastställd bestämmanderätt över kyrklig
lagstiftning, bekännelse, kult och kyrkoledniug
(valformen vid utseende av präster och
biskopar), talar man numera hellre om
»folkkyrka» (jfr d. o. samt Hj. Holmquist i
»Samtal om kyrkan», 1920, och E. Billing, »Den
svenska folkkyrkan», 1930).
Litt.: H. Hjärne, »Stat och kyrka» (1912);
E. Troeltsch, »Die Soziallehren der christlichen
Kirchen» (s. å.); K. Holl, »Gesammelte
Auf-sätze zur Kirchengeschichte», I (1923); E.
Hirsch, »Staat und Kirche im 19. und 20.
Jahrhundert» (1929). Se också Calvin,
Främmande trosbekännare och
Religionsfrihet samt där anf. litt. E.Nwn.
Statsliggaren, se Statskontoret.
Statslån, se Riksgälds kontoret och
Statsskuld.
Statslära brukas dels som namn på en
filosofisk disciplin (»filosofisk s.»), fallande under
rättsfilosofien (se d. o.), dels i samma
betydelse som statskunskap (se d. o.). En gren av
den senare utgör den allmänna s., som
icke söker finna en allmängiltig norm för
statslivet utan nöjer sig med att söka
klargöra vad som är det väsentliga och
gemensamma i de faktiskt existerande statliga
företeelserna. S. B.*
Statsmakt är den makt, som staten för
utformande och upprätthållande (inåt och utåt)
av sin rättsordning utövar t. ex. genom
lagstiftning, förvaltning och rättskipning.
Fordom betraktades denna makt såsom fullt
oberoende och obegränsad. Numera
erkännes, att den är skyldig respektera de
rättsnormer den själv givit. Allt tal om
upprätthållande av en statlig rättsordning är ju
annars meningslöst. Även genom folkrättens
utbyggande blir s:s rörelsefrihet kringskuren.
I vad mån det finnes en individens
frihets-sfär, inom vilken s. ej får tränga, har
ständigt diskuterats. S. är en och odelbar, men
då den måste utövas av levande människor
såsom statens organ, förväxlas ofta dessa
organ med s. själv, och man har sålunda
stundom talat om olika s. inom samma stat.
Montesquieus maktfördelningslära rör sig ju
med tre »makter», den lagstiftande, den
verkställande och den dömande. Dessa »makters»
bärare (en statschef, en representation, en
380
ämbetsmannakår etc.) böra dock endast
uppfattas som olika organ för utövandet av s.
Tidningspressen kallas numera ofta, ehuru
oegentligt, för den »tredje statsmakten» vid
sidan av den lagstiftande el. representationen
och den verkställande el. regeringen (den
dömande brukar näml, numera ej betraktas som
en fristående »makt»). Jfr
Höghetsrättigheter och Suveränitet. G. H-n.
Statsmedicinska anstalten, institution under
Medicinalstyrelsen för att tillhandagå
medici-nalförvaltningen med vetenskapliga
undersökningar och utöva vetenskaplig forskning. 1907
beslöt riksdagen S:s inrättande på 2 avd., och
1908 följde beslut om att en
veterinärbakte-riologisk anstalt skulle inrättas vid
Veterinärinstitutet (se Statens
veterinärbakteriologiska anstalt). 1914
tillkom ett farmaceutiskt laboratorium i
samband med den rättskemiska avd. Genom ny
organisation har sambandet mellan anstaltens
avd. upphävts, så att dessa, som från 1918
års ingång benämnas Statens
bakteriologiska laboratorium, Statens
rättskemiska laboratorium och
Statens farmaceutiska
laboratorium (se dessa ord), nu var för sig lyda
direkt under Medicinalstyrelsen. A. W-dt.
Statsmeteorolog, titel för vissa ord.
tjänstemän vid Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.
Statsminister är i Sverige, Danmark, Norge
och Finland statsrådets främste led. och
motsvarar i viss mån vad som i åtskilliga
andra länder kallas premiärminister
el. konseljpresident (se d. o.). 1
Sverige fördes statsministertiteln före 1876 av
två statsrådsmedlemmar —
justitiestatsmi-nistern och utrikesstatsministern — och i
Norge före 1905 likaledes av två — den
norska statsrådsavd:s i Kristiania främste led.
(sedan 1873) och föredraganden i norska
statsrådsavdelningen i Stockholm. —
Statsministerämbetet upprättades i Sverige 1876.
De svenska grundlagarna stadga, att s. är
statsrådets främste led., att han (R. F. § 34)
jämte utrikesministern innehar rikets högsta
värdighet (med excellenstitel) och att han
öppnar och avslutar riksdag i konungens ställe,
då denne är hindrad (dock kan även annan
statsrådsled. av konungen erhålla detta
uppdrag). S. är den ledande och enande kraften i
ministären, presiderar i fullständig
statsrådsberedning (se Statsråd) samt är den, som
i främsta hand inför riksdagen redogör för
regeringens politik i viktiga frågor. S. är
vanl. ej departementschef för att få tid att
övervaka regeringens samtliga grenar. Jfr
Minister. S. B.*
Statsmonopol, se Konsumtionsskatt
och Monopol.
Statsobligation, av staten utställd
obligation. Se Obligation 2, Rik s gäld
s-kontoret och Statsskuld.
Statspolis, se Polis, suppl.
Statsreglering, fastställandet av en plan för
statens hushållning under en viss tidsperiod,
i modern tid vanl. ett år, alltså beräknandet
och i viss utsträckning bestämmandet av
statsutgifterna för denna period och
beräknandet av de härför tillgängliga inkomsternas
belopp. S. innefattar enl. svensk rätt i regel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
