Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statsreglering - Statsreligion - Statsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381 Statsreligion
icke bestämmande av grunderna för de olika
slagen av statsinkomster el. bemyndigande för
regeringen att uppbära dem utan endast
beräknande av deras belopp för budgetåret.
Frågan om det procenttal, varmed
inkomst-och förmögenhetsskatten skall utgå,
fastställes alltid i samband med s. S. innebär i
Sverige huvudsaki. en reglering av
utgiftsbehoven, såsom framgår av R. F. § 69, som talar om
»statens reglerande el. bevillningens därefter
lämpade hela belopp», av § 59, som stadgar,
att konungen skall »framställa förslag rörande
sättet att genom bevillningar fylla vad
staten kan utöver de ordinarie inkomsterna
erfordra», samt av § 62, där det heter: »Sedan
statsverkets behov blivit av
riksdagen prövade, ankommer det på riksdagen att
en däremot svarande bevillning sig åtaga samt
att tillika fastställa, huru särskilda summor
därav skola till särskilda ändamål användas
och dessa summor under bestämda
huvudtitlar uti riksstaten anslå». — Grundlagarnas
bestämmelser om s. äro ganska
knapphändiga; de ha utfyllts genom praxis.
Fördelningen av anslagen inom huvudtitlarna i
ordinarie och extra anslag (se H u v u
d-titel) infördes vid 1868 års riksdag, då den
förutvarande s. k. extra s., som var anvisad
på Riksgäldskontoret, överflyttades till
Statskontoret. Riksdagens makt att indraga el.
ändra anslag beror på det ändamål, för vilket
anslaget är givet. Kräves anslaget t. ex. för
att upprätthålla en lag el. för att fullgöra
kontraktsenliga förbindelser från statens sida,
kan det icke utan vidare av riksdagen slopas.
Se även Statsanslag. — Om konungens
rätt att pröva huruvida ett av riksdagen
beviljat anslag skall användas el. icke se
Statsutgifter. — I princip disponeras
inflytande skattemedel för statsverkets
allmänna behov. Undantag bilda
automobilskat-ten (inkl, skatt å bensin, motorsprit och
auto-mobilgummiringar; jfr A u t o m o b i 1
lagst i f t n i n g, sp. 568 och 569), som disponeras
för det allmänna väg- och gatuväsendet, samt
utjämningsskatt (se d. o.) och vissa
stämpelmedel, som användas för understöd åt
synnerligt skattetyngda kommuner. — Statens
verkliga utgifter ha de senaste årtiondena befunnit
sig i stark stegring (1913 205 mill. kr., 1931
—32 766 mill. kr.), men skatteunderlaget har
ock stegrats, ehuru ej i samma proportion
(skatteunderlaget för statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt 1913 omkr. 1,7 milliard kr.,
1931 2,9 milliarder kr.; kommunalt
skatteunderlag 1913 omkr. 15 mill. skattekronor,
1931 48 mill. skattekronor). — Budgetåret,
finansåret el. statsregleringsperioden
sammanföll länge med kalenderåret; sedan 1923
löper det fr. o. m. 1 juli ena året t. o. m.
30 juni det följ. — För varje lagtima
riksdag framlägger konungen vid dess öppnande
proposition ang. statsverkets tillstånd och
behov under det stundande budgetåret, den s. k.
statsverkspropositionen, detta i
enlighet med R. F. §§ 58 och 59. Konungen
kan under riksdagens lopp framlägga
kompletterande förslag i hithörande ämnen. Även
varje riksdagsman har förslagsrätt i
budgetfrågor. Förslagen beredas därefter av något
av följ, utskott: beträffande budgetens
inkomstsida av bevillnings- och
statsutskot
-Statsrevision 382
ten, beträffande utgiftssidan av stats-,
jordbruks- och bankoutskotten med tyngdpunkten
hos statsutskottet. Det svenska budgetarbetet
kännetecknas av stark splittring, vilket
allmänt erkännes vara olämpligt. Vid 1932 års
riksdag inrättades en s. k. budgetsdeputation
med uppgift att söka sammanhålla det nu
splittrade statsregleringsarbetet. Kamrarna
besluta ej heller om budgeten såsom en
helhet utan om t. ex. varje huvudtitels utgifter
för sig och översända särskilda skrivelser
härom till K. m:t. 1 dessa skrivelser uppställas
de villkor o. a. föreskrifter om anslagens
användning, vilka riksdagen anser nödiga. Mot
slutet av riksdagen avger statsutskottet
betänkande ang. s., vari bl. a. anges hur mycket
av statsutgifterna, som bör täckas genom
bevillning, och vilka utgifter böra täckas genom
lånemedel. Även riksgäldsverkets utgifter
och inkomster ingå i s. Sedan beslut om
samtliga utgifter och inkomster fattats av
riksdagen, uppgör statsutskottet förslag till
riksstat, en tablå över inkomsterna och
utgifterna för budgetåret. Riksstatens nuv.
uppställning daterar sig från 1911. — För det
fall, att riksdagen, när den avslutas, icke
skulle ha reglerat staten el. åtagit sig någon
bevillning till bestämt belopp, stadgar R. F.
§ 109, att den förra s. och bevillningen skola
fortfara intill nästa riksdag. — Jfr E.
Wig-forss, »Hur en svensk riksbudget blir till»
(1927).
I många länder, t. ex. Danmark, råder den
s. k. finauslagsteorien, d. v. s. budgeæn
behandlas som en lag. Tillämpningen av
teorien har ofta medfört olägenheter. Den har
aldrig tillämpats i Sverige. J.R. N.
Statsreligion föreligger, när religionen
ligger så till grund för en stats inrättningar,
lagstiftning och förvaltning, att bekännandet
av densamma är villkor för åtnjutande av
fullständiga medborgerliga rättigheter.
S. hade t. ex. judar, egypter, greker och
romare. Statskyrkosystemet innebär också ett
statens inflytande på kyrkoinstitutionen. Se
vidare Statskyrka. E. Nwn.
Statsrevision, av statsrevisorer (riksdagens
revisorer) enl. R. F. (§ 107) och särskild
instruktion (f. n. av 22 maj 1925) företagen
granskning av statsverkets, Riksbankens och
Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning. Varje revision skall omfatta ett
räkenskapsår, och statsrevisorerna, vanl.
riksdagsmän, förordnas enl. R. O. § 72 på varje
lagtima riksdag till ett antal av tolv, vilka
utses till halva antalet av vardera kammaren.
För granskning av Riksbankens
avdelningskontor tillsättas särskilda revisorer, 4 för
varje kontor. Valet förrättas av en valnämnd
av 48 riksdagsmän. Statsrevisorerna
sammanträda på kallelse av riksgäldsfullmäktige
varje år 16 sept. el., om helgdag då inträffar,
dagen därefter. Revisionsförrättningen skall
vara fullbordad inom tre månader.
Revisorerna kunna sammanträda på avdelningar för
ärendenas beredning, men varje av sådan avd.
väckt förslag skall till avgörande föredras i
plenum. De kunna besöka allmänt verk el.
inrättning, över s. skola revisorerna avge
berättelser ang. statsverket, Riksbanken och
Riksgäldskontoret. Om revisorerna vid
granskning av statsverket finna sig behöva av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
