Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statsrevision - Statsrevisorer - Statsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Statsrevisorer—Statsråd
384
någon konungens ämbetsman el. något
statens verk el. inrättning inhämta muntlig
el. skriftlig upplysning, må de genom sin
ordf, hos statsministern begära konungens
befallning till vederbörande att meddela den
äskade upplysningen. De skola tillse, att dem
tillhandahållas bl. a. de för räkenskapsår
avslutade, av föreg. revisorer icke granskade
räkenskaper över alla medel, som genom
allmänna bidrag tillkommit. — Beträffande
Riksbanken och Riksgäldskontoret åligger
statsrevisorerna att granska tillståndet i alla dess
delar. Anmärkningar, som de finna sig
befogade att i sina berättelser till riksdagen
framställa, skola, sedan förklaringar däröver
inkommit, av näst följ, lagtima riksdag
överlämnas till granskning och vidare behandling
av vederbörande utskott, d. v. s.
statsutskottet och bankoutskottet. — S. inrättades
genom 1810 års R. O. Till 1866 voro
statsrevisorerna 24 (6 av varje stånd). Urspr.
omfattade varje s. t v å års räkenskaper. Ärlig
blev revisionen genom beslut vid 1856—58 års
riksdag. — 1 Finland tillsättas vid varje
lagtima riksdag 5 statsrevisorer. I Norge utses
likaledes årl. 5 revisorer. I Danmark väljas
4 statsrevisorer. J. R.N.
Statsrevisorer, se Statsrevision.
Statsråd. 1. I en del länder namn på ett
kollegium — ej att förblanda med
ministären (se d. o.) —, som har att ge utlåtande
över förslag till lagar och förordningar och
även kan vara en administrativ överdomstol.
Urtypen är det franska Conseil d’état (se
d. o.), efter vars mönster s. inrättats i bl. a.
Preussen och Nederländerna. Motsvarighet
därtill äro i Sverige Lagrådet och
Regeringsrätten (se dessa ord). — 2. I de
skandinaviska länderna och Finland (se d. o.,
sp. 396 ff.) namn på ministären (se d. o. och
Minister) men i Sverige och Norge också
titel på dennas medlemmar. 1 Ryssland före
1917 års revolution brukades statsrådstiteln
som en utmärkelse utan verklig befattning
(jfr Geheimeråd).
I Sverige motsvarades s. i äldre tider av
riksrådet (se d. o.) el. senaten, som
även var högsta domstol men vars
konstitutionella ansvarighet ej var utvecklad (utom
under frihetstiden). Riksrådet avskaffades
1789 men ersattes med en ny konstitutionell
rådskammare först 1809 under namn av
statsråd, i dagligt tal även kallat
konselj. Enl. 1809 års R. F. i dess
ursprungliga lydelse bestod s. av två
statsministrar, en för justitieärendena och en för
utrikes-ärendena, en hovkansler (se d. o.), sex
statsråd (motsv. de nuv. s. k.
konsultativa s.; se Konsultativ och nedan) samt
i de flesta fall dessutom en
statssekreterare (se d. o.) som föredragande,
varjämte undantagsvis även j u s t i t i
ekans-1 e r n (se d. o.) och två justitieråd (i
justitiemål) kunde ha plats i s. När
departe-mentalreformen 1840 genomfördes, blevo fem
s. vid sidan av justitie- och
utrikesstatsmi-nistrarna föredragande departementschefer,
hovkanslers- och statssekreterarämbetena
avskaffades, och antalet s. utan portfölj
reducerades från sex till tre (de s. k.
konsultativa). Då det nuvarande
statsministerämbe
tet (se Statsminister) 1876 inrättades,
förlorade justitie- och utrikesministern
stats-ministertiteln. Enligt gällande rätt (R. F. § 5)
utgöras dep. av minst 8, högst 10; i spetsen
för varje dep. står ett s.; tre s. äro
konsultativa. Statsministern och utrikesministern
inneha rikets högsta värdighet och tituleras
excellenser. Konungen äger fritt utse sitt s.
blott med följ, inskränkningar: att till led.
däri få kallas endast kunniga, erfarna, redliga
och allmänt aktade infödda svenska män av
den rena evangeliska läran; att aldrig
personer i rätt upp- och nedstigande släktskap,
äkta makar eller bröder på en gång få sitta i
s. samt att av de tre konsultativa s. två böra
ha förvaltat civil beställning.
Statsrådsleda-mot får ej tillsättas på förordnande och får ej
utöva annat ämbete el. uppbära inkomster
därav. S;s medl. äro förtroendeämbetsmän (se
Förtroendesyssla) och kunna därför
av konungen fritt avskedas. Sin
konstitutionella betydelse har s. därigenom, att intet
regeringsärende kan av konungen avgöras utan
i samråd med en el. flera
statsrådsmedlem-mar. Hela s. skall vara närvarande vid
besluts fattande i mål av synnerlig vikt och
omfattning, ss. frågor om lagar, författningar
och nya inrättningar, beslut om krig el. fred
(s. k. utomordentligt s.), konungens utrikesresa
och lyftande av kreditiven. — 1 andra
rege-ringsärenden fordras numera med blott ett
undantag närvaro av minst tre s. utom
föredraganden. Undantagen är behandlingen av
s. k. k o m m a n d o m å 1 (se d. o.), vari blott
chefen för Försvarsdep. deltar. Före 1909 var
en särskild ordning stadgad för m i n i s t
e-r i e 11 a mål (se d. o.) och
justitieären-d e n (se d. o.). I de senares handläggning
deltogo justitiestatsministern, minst två
statsråd och två justitieråd (före
departemental-reformen även justitiekanslern), den s. k.
lilla justitiekonseljen; i stora
justitiekonseljen (rörande lagändring)
närvoro alla statsrådets medlemmar. När på
den svensk-norska unionens tid frågor, som
rörde bägge rikena, behandlades i svenskt el.
norskt s., skulle i det förra 3 norska och i
det senare 3 svenska s. enl. riksakten ha
plats. Sådant s. kallades sammansatt;
det upphörde med unionsupplösningen 1905.
Departementschefs speciella uppgift är att
bereda alla till hans dep. hörande ärenden
och i allm. även att för konungen föredraga
dem. Alla konungens beslut utom i
kommandomål skola för att bli giltiga kontrasigneras
av föredraganden.
S:s samtliga led. ha till åliggande att
under ansvar råda konungen till beslut, som
överensstämma med grundlag och allmän lag
och äro ägnade att befrämja rikets
sannskyldiga nytta, men konungen ensam har att
besluta. Därför äro s. ej ansvariga för besluten
utan endast för sina rådslag, men, om de ej
till protokollet avstyrkt en åtgärd, anses de
ha tillstyrkt densamma och äro således
därför ansvariga. Strider beslutet uppenbart mot
rikets grundlag och allmän lag, kunna de
övriga statsrådsmedlemmarna freda sig för
ansvar genom att göra kraftiga föreställningar,
men för den föredragande departementschefen
är detta ej nog, ifall beslutet strider mot
R. F., utan honom åligger då också att
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
