Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stavkyrka - Stavmetoden - Stavnsbaandet - Stavnäs - Stavrim - Stavropol - Stavsjö bruk - Stavsjö järnväg - Stavstensudde - Stavsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Stavmetoden—Stavsund
400
Längdsektion och plan av stavkyrkan från Gol i
Hallingdalen, nu i Norsk folkemuseum på Bygdöy.
som har väggar av halva ekstammar; dessa
äro försedda med not (se d. o.) på båda
kanterna, i vilka lösa fjädrar inlagts, som förena
stavarna inbördes. Långväggarnas stavar höllos
ihop upptill av ett hammarband, en
liggande bjälke med not på undersidan. Nedtill
äro stavarna avkortade, varför man icke vet
om de urspr. fästs i syllar el. endast stuckits
i jorden. På sistnämnda sätt hade stavarna
rests i den genom utgrävning kända s. Maria
minor i Lund, trol. från omkr. år 1000. Taket
i Maria minor bars av träkolonner, som stodo
i rader ett stycke innanför väggarna. I
Hemse s. på Gotland, antagl. från 1000-talets
förra hälft, uppbars taket trol. på detta sätt,
men väggarnas stavar vilade på syllar. Till
denna mera utvecklade typ hörde s. i Eke,
Gotland, samt i Kinnarumma och Husaby (?),
Västergötland. De enskeppiga s. i Vänga
och Hällestad i Västergötland hade
hörnstolpar och i övrigt samma
ramverkskon-struktion som de norska s. Hedareds kapell
(se d. o., med bild) i Västergötland, den
enda ännu kvarstående s. i Sverige, hör
även till denna typ. Den äldsta kända norska
s. är Urnes s. i dess ursprungliga skick
(från mitten el. senare hälften av 1000-talet).
Stenarkitekturen påverkade senare
träkyrko-byggandet. t. ex. i Urnes s. i dennas
ombyggda skick, som tydligen hör till de äldsta
stavkyrkobasilikorna. 1 Borgunds s. fingo de
nationella stiltraditionerna större betydelse
(se B o r g u n d, med bild). Ett flertal typer
och varianter uppkom, dels med olika antal
kolonner, som uppbära takets högre mittparti,
dels med X-formade stagningar mellan
kolonnerna etc. Karakteristiska för de norska s.
äro även svalgångarna, som omge dem, ocb
framför allt den i portalomfattningarr n på
dörrarna, kolonnkapitälen, takkammarna etc
rikt skurna ornamenti ken, ofta med
framställningar av odjursstrider o. a. sagomotiv (se
Norsk konst, bild 7—8). — Litt.: L.
Diet-richson, »De norske stavkirker» (1892); E.
Ek-hoff, »Svenska stavkyrkor» (1916); uppsatser
av R. Mowinckel om stavkyrkor i Univ:s
(Oslo) Oldsaksamlings Årsbok 1927 och i
Univ:s (Oslo) Oldsaksaftilings Skrifter, bd 2,
1929; Gerda Boethius, »Hallar, tempel och
stavkyrkor» (1931). A. Bugge.
Stavmetoden, se Ljud metoden.
Stavnsbaandet [ståühisbånaö], förpliktelsen
för danska bondeståndet (från 1733) att
kvar-stanna på födelseorten. S. omfattade urspr.
bönder från 14 till 36 års ålder och
utvidgades småningom till att gälla tiden från det
4:e till det 40:e året. S. upprättades av
militära skäl och upphävdes 1788—-99 i samband
med en serie jordbruksreformer. P. E-t.
Stavnäs, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad, kring s. Glavsfjorden; 220,50 kvkm,
2,466 inv. (1932). Sjörik, starkt kuperad
skogs-och bergstrakt. 2,552 har åker, 14,468 har
skogsmark. Egendomar: Stömne och Sölje
bruk. Ingår i S., Värmskogs och Högeruds
pastorat, Karlstads stift, Gillbergs kontrakt.
Stavrim, metr., se Allitteration.
Stavropol [sta’vrepalj], stad i
Nordkaukasiska området, Sovjetryssland, på den
vatten-fattiga stäppen mellan Kuban och Kuma;
58,657 inv. (1926). Jordbrukscentrum med
industri och stor spannmålshandel. Anlädes 1777
som militärpostering och var till 1924
huvudstad i ett liknämnt guvernement.
Stavsjö bruk, bruksegendom i Kila socken.
Södermanland, på Kolmården, omfattar jorJ
bruk (6,395 har, därav 494 har åker;
tax.-värde 1,496,400 kr. 1928) samt gjuteri, mek.
verkstad, kraftstation m. m. (tax.-värde
516,000 kr.). Tillhör Stafsjö a.-b., som även
omfattar Sandvikens lastageplats vid
Bråvi-ken. Tillv. av järnsvarvar, borrmaskiner,
ex-centerpressar, massaventiler och gjutgods.
Anlädes 1669 av Gert Störning som masugn,
utvidgades 1683 till styckebruk och var från
1909 en tid förenat med Virå bruk. S. ägdes
länge (till 1852) inom släkterna von Berchner
och Ridderstolpe och köptes 1874 av Stafsjö a.-b.
Stavsjö järnväg, spårvidd 0,6 m, 17 km,
öppnad 1903, förbinder Kolmården
(Sandvikens lastageplats vid Bråviken) med Stavsjö
(S. J.) och Virå. F. P.
Stavstensudde, se Skåre.
Stavsund, gods i Ekerö socken, Stockholms
län; 533 har, därav 237 har åker; tax.-värde
441,000 kr. (1931). Bebyggdes till säteri på
1670-talet av Erik Lindschöld. Har sedan
tillhört I. Funck, G. Boneausköld, K. A.
Rosen-adler, M. Rosenblad (från 1817), S. G.
Laller-stedt och sedan 1865 ätten Klinckowström. I
en flygel inrymmes det stora
Klinckowström-ska biblioteket och arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
