Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steffen, Albert - Steffen, Gustaf Fredrik - Steffen, Linus Richard - Steffens, Henrik - Steg - Steganopodes - Stege (brandväsen) - Stege (stad) - Stegeborg (Stäkeborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Steffen, G. F.-—Stegeborg
410
tidens nöd, själlöshet och grymhet, siande om
den uppoffrande kärlek, som kan frälsa
världen. Efter R. Steiners död 1925 är S. ledare
av antroposofernas högskola i Dornach.
Steffen, Gustaf Fredrik,
nationalekonom och sociolog (1864—1929). Studerade 1883
ff. kemi och mineralogi i Tyskland, var
korrespondent till bl. a. Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning i
London 1887—97 och i
Italien 1897—1902.
Under tiden
studerade han från 1890 de
engelska
arbetarförhållandena m. m., blev
1902 fil. dr i Rostock,
s. å. t. f. och 1903
ord. prof, i
nationalekonomi och sociologi
vid Göteborgs
högskola. 1910—16 var
han medlem av Första
kammaren för
Stock
holms län. Han blev 1913 led. av Sociala
rådet. S., som 1910 inträdde i Sveriges
socialdemokratiska parti (ur vilket han dock 1915
uteslöts, se Aktivism), accepterade
socialismen som växande ingrediens i en ekonomisk
samhällsordning, vilken i övrigt förblir ett
slags legalt reglerad privatkapitalism med
samhällelig garanti för levnadsminima och
full individuell frihet att utveckla olika
personlig förmåga och njuta frukterna av dess
ekonomiska resultat. I sina forskningar ang.
sociologiens metoder, uppgifter och system
anslöt han sig med utgångspunkt i Bergsons
filosofi till den psykologiska skolan. S. såg
i samhällslivets yttre materiella
förutsättningar hinder och verktyg, som
människo-anden bekämpar, resp, använder i sin strävan
att uppbygga en allt högre samhällskultur,
vars ursprung och utveckling sålunda äro
ideella. — Bland hans skrifter må framhållas
»Studier öfver lönsystemets historia i
England» (2 dir, 1895, 1899), »Lönarbetaren och
samhället» (1900; omarb. på ty., »Studien zur
Geschichte der englischen Lohnarbeiter», 3 dir,
1900—05), »Ueber die Kaufkraft der Löhne
erwachsener männlicher Arbeiter in England
1760—1830» (1902; doktorsavh.), »Sociala
studier» (7 bd, 1905—12), »Sociologi» (4 bd, 1910
—11), »Den materialistiska
samhällsuppfattningens historia före Karl Marx» (1914),
»Krig och kultur» (4 dir, 1914—17; flera ty.
uppl.) och »Världsåldrarna» (3 bd, 1918—
i,)). E. F. K. S-n.
Steffen, LinusRichard,
litteraturhistoriker (f. 1862 30/n), fil. dr 1898 i Uppsala,
docent där 1898—
1900, lektor i Örebro
1900—06, rektor i
Visby 1906—28. Utom
smärre avh. har S.
författat »Enstrofig
nordisk folklyrik»
(1898), »Bellman och
hans diktning» (1908),
»Svensk
litteraturhistoria» (1904; 7 :e uppl.
1925) och avd.
forntiden, medeltiden och
reformationstiden i
»Svenska litteraturens historia» (1919),
»Nordens gudalära och hjältesaga» (3 bd, 1926—
27) m. m. samt utgivit »Norska stev» (1899),
»översikt av svenska litteraturen» (5 bd, 1906
—08; ny, omarb. uppl. 1916—21), »Den heligä
Birgittas uppenbarelser» (1909) m. m. Sedan
1929 redigerar S. Gotländskt Arkiv.
Steffens, Henrik, norsk-dansk-tysk
filosof och naturforskare (1773—1845), f. i
Stavanger. Studerade naturvetenskap i
Köpenhamn, blev docent i Kiel och fil. dr. På resor
i Tyskland slöt sig S.
till romantikerna, och
1802 höll han en rad
föreläsningar i
Köpenhamn över
naturfilosofi, som blevo
nyskapande i danskt
kulturliv. 1804 blev han
prof, i filosofi och
naturvetenskap i Ilalle,
1811 i Breslau och
1832 i Berlin. S. var
en av nyromantikens
spekulativa
naturforskare, skrev även
kon
servativt religiösa verk, noveller och självbiogr.
»Was ich erlebte» (10 bd, 1840—44). P. E-t.
Steg. 1. (Boktr.) Se F o r m a t 2.
2. S:s längd — avståndet mellan fotens
båda ytterlighetsställningar vid gången — är
naturligen mycket olika efter arten av denna,
liksom olika hos man och kvinna, hos långa
och korta människor. Franska författare
uppge s. vid vanlig gång till 63 cm hos mannen,
50 cm hos kvinnan. Jfr Gång. Dbg.
Stegano’podes, zool., se Fåglar, sp. 81.
Stege, se Brandväsen, sp. 1110 och bilder.
Stege, stad i Præstö amt, Danmark, på n.
kusten av Möen; 2,549 inv. (1930). Blev stad
1268. Fästet Stegeborg, på 1200- och
1300-talet mycket omstritt, förstördes 1534 av
stadens borgare.
Stegeborgs slott enl. »Suecia antiqua et bodierna».
Stegeborg (tidigare S t ä k e b o r g). 1. Slott
(nu ruin) i ö. Ny socken (Östergötland), på en
holme i Slätbaken. Ett slott S. fanns
åtminstone redan vid 1300-talets början. Vid dess
slut låg S. på Stäkeholmen, inlöstes av
drottning Margareta och togs av Engelbrekt under
befrielsekriget. S. innehades senare av Karl
Knutsson (Bonde), Nils Stensson (Natt och
Dag), Ivar Axelsson (Tott), Sten Sture d. ä.
och Svante Nilsson (Sture). S:s län omfattade
under början av 1500-talet s. ö. Östergötland
samt Björkekinds härad. 1521 uppgavs S. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
