Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stegocefaler - Stegomyia - Stegosaurus - Stehag - Steier - Steier, Anna Elisabeth (Lisa) - Steiermark, Steyermark - Steijn, Martinus Theunis - Stein, Charlotte von, f. von Schardt - Stein, Henri - Stein, Hermann von - Stein, Johan Karl Henrik Teobald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Stegomyia—Stein, J. K. H. T.
414
ansluta sig i fråga om många drag av
skelettets byggnad så nära till den fossila
gruppen Cotylosauria bland kräldjuren (se T
he-r o m o r p h a), att verklig släktskap anses
föreligga. S. växlade mycket i storlek:
skallen hos en Mastodonsaurus var 1 m lång,
medan de minsta Branchiosaurus-arterna blott
voro 15 mm. S. ha anträffats i alla
världsdelar. T. P.
StegomyJa, zool., se Denguefeber,
Gula febern och Stickmyggor.
Stegosåu’rus, paleont., se Dinosaurier,
sp. 950 samt bild 7 och 8 på pl.
Stehag, socken i Malmöhus län, Onsjö och
Harjagers härader, invid V. Ringsjön och
Rön-neån; 38,27 kvkm, 1,540 inv. (1932), därav
34,05 kvkm och 1,386 inv. i Onsjö härad.
Kuperad jordbruksbygd, i n. mossmark. 2,296
har åker, 435 har skogsmark. Egendomar:
Rönneholm (se d. o.) m. fl. Vid Ringsjön
Sjöholmens villasamhälle samt
stenåldersboplat-ser. Pastorat i Lunds stift, Onsjö kontrakt.
Steier UtaTor], se Steyr.
StéVer, Anna Elisabeth (Lisa),
dansös (1888—1928). Blev elev vid Kungl.
teatern 1895, var där premiärdansös 1913—24
samt lärare i dans och plastik vid Dramatiska
teatern 1916—24. Hon utförde huvudpartier i
baletterna »Sylfiderna», »Kleopatra»,
»Karneval» och »Svanorna» samt iscensatte
Stra-vinskijbaletterna »Eldfågeln» och »Pulcinella»
och Sibelius’ »Minnen». S. var en framstående
klassisk dansös av den Bournonvilleska
skolan. V. Fr.
Steiermark [JtäPer-], Steyermark,
för-bundsland i Österrike, gränsar i s. till
Jugoslavien och i ö. till Ungern; 16,381 kvkm,
1,018,887 inv. (enl. beräkning 1930).
Huvudstad: Graz. S. är ett alpland och fylles
av N. Kalkalperna (Salzburgalperna) i n. med
S:s högsta bergstopp, Dachstein, 2,996 m ö. h.
S. om Kalkalperna draga Niedere Tauern (se
T a u e r n) fram mellan floderna Enns och
Mur. Landet s. om Mur uppfylles av Noriska
alperna, med bl. a. Gurktalalperna (2,441 m
i Eisenhut), i ö. begränsade av den breda
sänkan Grazer Bucht och ett kullandskap om 300
—500 m höjd, som i ö. övergår i ungerska
slätten. S:s huvud flod är Mur. Andra
betydande floder äro Enns och Raab. Nära
hälften av S. täckes av skog, endast 7 % äro
improduktiv mark. Jordbruket (mest havre)
lämnar ej tillräckligt för landets behov.
Boskapsskötseln är betydande liksom bergsbruket,
som lämnar järnmalm (viktigaste fyndorten
är Erzberg), brunkol (Judenburgbäckenet i
Murdalen och Köflachbäckenet) och salt
(Sand-ling vid Aussee). Inom industrien står
järn-och stålindustrien främst (medelpunkt är
Leo-ben, i nyare tid Judenburgområdet), därefter
komma glas-, trävaru- och textilindustrierna.
Av S:s många luftkurorter må nämnas
Ma-riazell, Österrikes förnämsta vallfartsort.
Univ. och teknisk högskola i Graz samt
bergshögskola i Leoben. — Författningen är av
4 febr. 1926, senare modifierad. Lantdagen
(Landtag) är sammansatt av 48 led., valda för
4 år, Landesregierung av Landeshauptmann,
vald av lantdagen genom majoritetsval, och
8 regeringsmedl., valda av lantdagen genom
proportionella val. — Litt.: L.
Lämmer-mäyr och M. Hoffer. »S.» (1922); »Heimat-
kunde der S.», en samling monografier, utg.
av W. Semetkowski (1927 ff.). E. L-r.
S., redan under romarna berömt för sitt
järn, bär namn efter grevarna av Steyr, som
1Ü56 erhöllo landet i förläning. 1278 kom S.
under huset Habsburg. Protestantismen vann
stor utbredning, men 1598 utvisades alla, som
ej övergingo till katolicismen. 1919 tillföll
södra S. Jugoslavien. — Jfr Mitteilungen des
Historischen Vereins für Steiermark (från
1850, sedan 1903 Steiermärkische Zeitschrift
für Geschichte). (Å. S-n.)
Steijn [stéin], Martinus Theunis,
president i Oranjefristaten (1857—1916). Var
urspr. advokat och 1896—1902 Oranjefrista
tens president. S. avslöt 1897 ett anfalls- och
försvarsförbund med Sydafrikanska
republiken, vilket band Oranjefristaten vid Krügers
aggressiva politik, och ledde även
Oranjefristaten in i boerkriget (se d. o.). Han deltog
sedan ej längre aktivt i politiken. V. S-g.*
Stein [/täln], Charlotte von, f. von
S c h a r d t, Goethes väninna (1742—1827),
hovdam hos hertiginnan
Amalia av
Sachsen-Weimar, 1764 g. m.
frih. F. v. S. (d. 1793).
Den sju år yngre
Goethe lärde 1775 känna
henne och ägnade
henne i tio år en
glödande hängivenhet.
En våldsam brytning
skedde 1788. Den
framkallade hennes
hatfyllda drama
»Dido» (tr. 1867).
Idealiserad av Goethes
kär
lek framstår hon i hans brev till henne (utg.
1907 av J. Petersen); sina brev förstörde hon.
— Monogr. av W. Bode (1910) och Lena Voss
(1921). R-n B.
Stein [stän], Henri, fransk arkivman
och bibliograf (f. 1862). Anställdes vid
natio-nalarkivet i Paris 1885, blev avdelningschef
(conservateur) där 1913 och prof, vid École
des chartes 1923. Den 1897 grundade tidskr.
Le Bibliographe Möderne, vars red. han från
början varit, har vunnit en framskjuten
ställning. I S:s omfattande produktion märkas de
flitigt använda handböckerna »Les archives de
1’histoire de France» (1891—93; tills, m. Ch.
V. Langlois) och »Manuel de bibliographie
générale» (1897).
Stein [Jtäin], Hermann von, tysk
general (1854—1927). Blev generallöjtnant 1912
och adlades 1913. Vid världskrigets början
var S. generalkvartermästare och gjorde sig
bemärkt genom den lapidariska
formuleringen av stora högkvarterets
kommunikéer. S. blev sept. 1914 chef för 14 :e
reservarmékåren och utmärkte sig under
Somme-slaget 1916 för sitt kraftiga motstånd mot
fransmännens och engelsmännens ständiga
an-lopp. 1916—18 var han preussisk
krigsminister. S. skrev »Erlebnisse und Betrachtungen
aus der Zeit des Weltkrieges» (1919). V. S-g.*
Stein, Johan Karl Henrik
Teo-b a 1 d, dansk skulptör (1829—1901), elev av
H. V. Bissen. 1856—59 vistades S. i Rom. 1860
fick han utställningsmedaljen för »Italiensk
fiskarpojke med en vattenkruka på axeln»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
