Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steindorff, Georg - Steine - Steinen, Carl von den - Steiner, Jakob - Steiner, Rudolf - Steinhausen, Wilhelm - Steinheil, Fabian - Steinheil, Karl August - Steinhuder Meer - Steinitz, Wilhelm - Steinkjer - Steinle, Jakob Eduard von - Steinlen, Alexandre Théophile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Steine—Steinlen
418
niglichen Museen zu Berlin» (2 bd, 1897—
1901), »Die Blütezeit des Pharaonenreiches»
(1900; 2:a uppl. 1926) och »Die Kunst der
Ägypter» (1928). G-d L-n.
Steine, fiskläge på s. ö. sidan av Vestvågöy
i Lofoten, Norge.
Steinen [JTäTnan], Carl von den, tysk
etnolog (1855—1929), urspr. läkare.
Medföljde 1882 den tyska sydpolarexpeditionen
till Sydgeorgien och for hem genom Brasilien
längs floden Xingü. 1887—88 gjorde S., med
P. Ehrenreich o. a., sin andra
Xingüexpedi-tion. Hans arbeten över dessa resor (»Durch
Central-Brasilien», 1886, »Die Bakairlsprache»,
1892, »Unter den Naturvölkern
Zentralbrasi-liens», 1894) ha givit honom en plats bland
etnografiens klassiker. 1897 företog S. en
forskningsresa till Marquesasöarna. Han blev
1890 prof, i etnografi vid Berlins univ. samt
1904 dir. för Berlinmuseets sydamerikanska
avd. S:s sista verk var »Die Marquesaner
und ihre Kunst» (3 bd, 1925—28). K. G. L.
Steiner [JtaTnar], Jakob, se S t a i n e r.
Steiner [JtäPnar], Rudolf, tysk
antropo-sof (1861—1925). Genomgick Polytechnicum
i Wien, medarbetade i Weimaruppl. av
Goe-thes verk och i tidskrifter, där han hyllade
Nietzsche, Stirner, Mackay men bekämpade
spiritualismen och teosofien. 1901 förkunnade
S. sin anslutning till monismen, vart 1902
generalsekr. för den tyska avd. av Teosofiska
sällskapet, vilken ställning han lämnade efter
schism med Annie Besant för att med sina
anhängare bilda Antroposofiska sällskapet,
vars centrum förlädes till Dornach vid Basel.
Där byggde S. ett Johannestempel, sedan
kallat Goetheanum (brunnet 1924, nyuppf. 1925),
och organiserade för rörelsen arkiv, förlag,
forskningsinstitut, klinik, föreningar m. m. S.
arbetade rastlöst för att utbreda sin lära (se
Antroposofi) genom skrifter, föredrag
och propaganda i hem- och utlandet. S. skrev
bl. a. »Goethes Weltanschauung» (1897),
»Teo-sofi» (2:a uppl. 1914), »Grunddragen af
vetenskapen om det fördolda» (1913), »Barnets
uppfostran» (2:a uppl. 1919), »Kärnpunkterna i
den sociala frågan» (3:e uppl. 1920) och »Mein
Lebensgang» (1925). — Monogr. av F.
Rittel-meyer (sv. övers. 1919 och 1932). E. F-t.*
Steinhausen [JtaTnhÄuzøn], Wilhelm,
tysk målare (1846—1924). S:s bibliska bilder,
tecknade el. målade, förskaffade honom
benämningen »den siste nasarenen» (jfr
Nasa-r e n e r). Han utförde monumentalmålningar
och stafflibilder, kartonger till
fönstermålning, akvareller, raderingar, teckningar,
litografier, målade omfattande religiösa el.
sago-sviter, landskap och porträtt och försökte sig
även som skulptör. Namn som
monumentalmålare vann han genom »Den korsfäste,
omgiven av pilgrimer och botfärdiga» (fresk i
Wernigerode, 1890), som följdes av
»Barmhärtighetens sju gärningar» (cykel i S:t Veit vid
Wien, 1897) och flera andra. Bland hans
grafiska verk märkas illustrationer till en dikt
av Brentano (1873; utg. 1906), bibelbilder,
praktfulla litografier, ofta i ett par
färgtoner. — Monogr. av D. Koch (2: a uppl. 1904)
och F. Lübbecke (1914). S. utgav 1912 »Aus
meinem Leben». G-g N.*
Steinheil, Fabian, greve, rysk militär
(1762—1831). Var rysk fortifikationsofficer
på gränsen mot Finland, bevistade fälttågen
i Tyskland och Polen 1805—07 och deltog i
striderna mot Napoleon 1812—13. S. var 1809
rysk befälhavare på Åland och 1810—23
generalguvernör i Finland. 1812 blev han greve
och 1819 general. I Finland tillvann sig S.
i allm. förtroende. H. E. P.
Steinheil [JtäPnhåil], Karl August, tysk
fysiker och astronom (1801—70). Var 1835—
49 prof, i matematik och fysik samt slutligen
bayerskt ministerialråd i München. S. gjorde
betydande insatser inom telegrafien och
optiken. Han grundläde i München en
optisk-astronomisk fabrik, som nått världsrykte och
övertogs av hans son Adolph Hugo S.
(1832—93) och sedermera av dennes son R
u-dolf S. (f. 1865). P. C-r.
Steinhuder Meer [JtaFnhöder mé’r], insjö i
n. v. Tyskland, preuss. prov. Hannover och
fristaten Schaumburg-Lippe; 32 kvkm,
avflyter till Weser. På en konstgjord ö den forna
fästningen Wilhelmstein.
Steinitz [J‘täl’nits], Wilhelm, österrikisk
schackspelare (1836—1900). Efter
matematiska studier ägnade han sig från 1862 helt
åt schack, erövrade flera första pris i de
internationella schackturneringarna, besegrade
dåtidens främsta schackspelare, bl. a. Adolf
Anderssen (1866), utsågs till världsmästare
och försvarade denna titel till 1894, då han
besegrades av E. Lasker. S. skapade en ny
stilart i schack, det s. k. positionsspelet. Skr.:
»Modern chess instructor», I (1889). E. J-n.
Steinkjer, stad i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, vid Steinkjerelvens mynning i
innersta Trondheimsfjorden; 2,749 inv. (1930). S.
blev ladested 1857. Säte för fylkesmannen i
Nord-Tröndelag. Ax. S.
Steinle [JtäFnla], Jakob Eduard von,
österrikisk målare (1810—86). Han målade
en mängd monumentalbilder med religiöst
innehåll i Kölndomen, Aachen, Strassburg och
München. S. utförde även illustrationer i färg
till sagor av Grimm och dikter av Brentano.
Han ägde innerlighet och stilkänsla och
därtill mera koloristiskt sinne än de övriga
nasa-renerna, till vilka han räknas. Ett
helfigurs-porträtt av hana dotter Karoline (1842,
Berlin) är ett vackert prov på monumental
stilkonst och
kärleksfull karakterisering. — Monogr.
av C. v. Wurzbach
(1879). G-gN.’
Steinlen [stålä’n
el. stän-],
Alex-andre Théo-p h i 1 e, fransk
konstnär (1859—
1924). S. vann
rykte genom fabler
och kattfantasier,
utförda för
konst-närskabarén Chat
noir, och genom
sina teckningar
(omkr. 150) till
kabaréskalden Aris-tide Bruants
sånger »Dans la rue»,
A. Th. Steinlen. Självporträtt.
Litografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
