Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten - Sten, Stenbildning (medicin) - Sten, Daniel - Stén, Helmer - Sten, John - Stenbearbetning - Stenbeck, Tor Johan - Stenberg, Isak Johan Emerik Gustaf - Stenberg, Steno Johannes - Stenberga - Stenbildning - Stenbit el. Sjurygg - Stenbock - Stenbock, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Sten—S tenbock
424
att i en massa av cement och sand inblandas
aluminiumpulver, som med den alkaliska
cementblandningen utvecklar vätgas, vilken
bildar blåsor i massan och på så sätt gör den
porös (gasbetong). Inblandning av bränd
alun-skiffer i massan har i Sverige med framgång
prövats. Vattenglas har använts till
ytbehandling (härdning) av konstgjord s. G. H-r.
Sten, Stenbildning (lat. lithi’asis),
med., sjuklig förhårdning av el. i organiska
vävnader, antingen som en infiltration el. som
fri stenbildning i kaviteter och gångar.
Vanligast äro s. i urinvägarna (se B 1 å s s t e n)
och i gallvägarna (se Gallsten). (E. L-g.)
Sten, Daniel, pseud., se Lange, In a.
Stén, Helmer, bankman (f. 1879 30h). Var
efter studentexamen 1898 anställd i olika
banker i Sverige och utlandet, blev 1912 verkst.
dir. för bank-a.-b. Norra Sverige och 1914
dir. för provinscentralen i a.-b. Stockholms
handelsbank, från 1919 Svenska
handelsbanken, dennas v. dir. 1922 och verkst. dir. 1923.
Sten, John, målare (1879—1922).
Utbildades i Paris 1910—18, där han målade
dekorativa landskap, med och utan figurer, under
påverkan av kubismen. Hans koloristiska
begåvning framträdde starkast i akvareller från
Java och Bali 1922. S. är väl representerad
i Nationalmuseum och i Göteborgs
konstmuseum. — Litt.: E. Hedberg, »J. S.» (1925).
Stenbearbetning, se Stenindustri.
Stenbeck, Tor Johan, läkare (1864—1914).
Blev med. lic. i Stockholm 1895 och
praktiserande läkare där; han var den förste, som
i Sverige för medicinskt ändamål använde
röntgenstrålarna. Dessas gynnsamma
inverkan vid botandet av hudkräfta uppvisades
först av S. 1899. Därjämte utarbetade han en
numera överallt använd metod att undersöka
de formade beståndsdelarna i urinen samt
andra sekret och exkret (1891). R. T-dt.*
Stenberg, Isak Johan Emerik Gustaf,
målare (1873—1927). Studerade vid
Konst-akad. 1891—96. 1897 väckte han
uppmärksamhet med genremålningen »Likvaka i
Leksand» (Göteborgs
museum). Under en följd
av år behandlade han
motiv från Leksand.
Bland dylika
målningar märkas »I
skym-ningstimman» (1899;
Nation almuseum),
»Leksandsgummor i
kyrkan», »Det bakas»
m. fl. Under de senare
åren var S. huvudsaki.
verksam som
porträttmålare. Till hans
äldre porträtt höra
så
dana av konstnärens fader och av korpral
Blom, till de nyare av prof. Rudin (se bild
vid d. o.; 1910), gruppbild av teologiska
fakulteten i Uppsala (1911), båda i Uppsala univ.,
O. Montelius (se pl. vid d. o.), målaren G.
Rydberg (1916; Konstakad.), E. Hildebrand
(Riksarkivet) m. fl. S. var prof, i målning vid
Konsthögskolan 1909—12. G-gN.*
Stenberg, Steno Johannes, jurist (f.
1870 26/«). Blev hovrättsråd 1910, t. f.
revi-sionssekr. 1906, led. av Lagberedningen 1908
och expeditionschef i Justitiedep. 1909. S. var
konsultativt statsråd i Hammarskjölds
ministär 1914—17, justitieminister i Swartz’
ministär 1917 och blev justitieråd s. å. Han var
led. av Lagrådet 1922—24 och 1928—30. S.
blev jur. hedersdoktor i Uppsala 1932. Ldht.
Stenberga, socken i Jönköpings län, östra
härad, s. ö. om Vetlanda; 51,80 kvkm, 647 inv.
(1932). Sjörik skogs- och bergsbygd; i n. sjön
Saljen. 657 har åker, 3,218 har skogsmark.
Egendom: Salshult (se d. o.). Ingår i
Näs-hults och S. pastorat i Växjö stift, ö. härads
kontrakt.
Stenbildning, med., se Biåssten och
Sten, med-
Stenbit, Cyclopterus lumpus, hane.
Stenbit el. S j u r y g g, Cyclo’pterus
lu’m-pus, till de taggfeniga benfiskarna hörande
art med kort, klumpig kropp, trubbig nos och
tjock hud. Bukfenorna bilda en sugskål. En
rad benknölar längs ryggen har jämte tre
liknande rader på vardera sidan givit upphov
till namnet sjurygg. Hanen är blågrön, under
lektiden med röd buk, den större honan ovan
blå, under vit. Hanen blir 30 cm lång, honan
ända till 50. S. förekommer runt kusten upp
till Ångermanland vid ö. kusten. Köttet av
honan, som kallas »kvabbso», anses odugligt
som föda, men hanens ätes. T. P.
Stenbock, zool., se Getsläktet.
Stenbock, svensk frälsesläkt, härstammande
från häradshövdingen i Kind (Västergötland)
Jöns Bengtsson, som nämnes 1366—
1412. Hans sonsons son riksrådet och
lagmannen i Tiohärad Arvid
Knutsson (d. 1497) gifte in sig i den
(efter vapnet) s. k. äldre
Stenbocksätten. Av dennes söner blev
en stamfar för ätten Drake af
I n t o r p (utdöd på manssidan
1635). En annan Arvid Knutssons
son, häradshövdingen i Kind Olof
Arvidsson (d före 1508), upptog
sitt mödernevapen, och hans son
Gustaf Olofsson blev frih. 1561.
Om denne och hans söner O. G. S. och E.
G. S. (vilka dock ej själva skrevo sig S.)
se nedan. De sistnämndas brer frih. Carl
Gustafsson (d. 1609) stred under P. De
la Gardie i Estland 1582, var
fredskommissa-rie vid förhandlingarna med Ryssland 1583,
blev hovråd och överste 1584, ståthållare på
Keksholm 1593, begav sig 1596 till Sigismund
i Polen och satt fängslad av hertig Karl 1598
—1600. Om systern drottning Katarina se
d. o., sp. 517. En son till E. G. S., riksrådet
frih. Gustaf S. (1575—1629), var fader till
riksråden presidenten i Göta hovrätt F r e
d-rik S. (1607—52), generalguvernören Erik
S. (1612—59) och Gustaf Otto S. (se nedan),
vilka blevo grevar 1651; endast den
sist
Ätten
Stenbocks
vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
