Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbock, släkt - Stenbock, Carl Magnus - Stenbock, Erik Gustafsson - Stenbock, Gustaf Olofsson - Stenbock, Gustaf Otto - Stenbock, Johan Gabriel - Stenbock, Lolotte (Fredrika Charlotta), f. Forsberg - Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Stenbock, C. M.—Stenbock, M.
426
nämndes gren kvar lever. Om F. S:s son J.
G. S. och Gustaf Otto S:s son M. S. se nedan.
M. S:s sonsons son G. H. S. var g. m. Lolotte
Forsberg (se nedan). Från e M. S:s son
härstammar en baltisk-svensk gren, till vilken
hörde C. M. S. (se nedan). B. H-d.
Stenbock, Carl Magnus, greve,
biblio-teksman (1874—1923); jfr släktövers. S. blev
fil. dr 1906, andre bibliotekarie vid Kungl.
bibi. 1909 och stiftsbibliotekarie i Linköping
1917. Han var 1908—17 Personhistoriska
samfundets sekr. och red. för Personhistorisk
Tidskrift. S. utgav bl. a. »Mörnerska
släktboken 1468—1653» (1909), »Erik XIV:s
alma-nacksanteckningar» (1912), »A. Brahes
Tide-bok» (1920—21; tills, m. R. Stenbock) och
Magnus S:s brevväxling med sin maka (2 bd,
1913—14). B. H-d.
Stenbock, Erik Gustafsson, frih.,
riksråd (1538—1602); jfr släktövers. S.
användes flitigt under nordiska sjuårskriget, var
chef för rytteriet vid Axtorna 1565 och
näm-nes som fältöverste
och riksråd 1568. Han
enleverade 1573 sin
kusin Malin Sture,
som han äktade 1574
(jfr J. E. Almquists
uppsats om
äkten-skapshinder i
Person-hist. Tidskr. 1931). S.
blev ståthållare på
Älvsborg 1575. Efter
Revalmötet 1589 föll
S. i onåd hos Johan
III men hade senare
i hög grad Sigis-
munds förtroende. S. flydde 1597 till Polen,
återkom 1598 men levde från 1599 i Danmark
och dog i Malmö. B. H-d.
Stenbock, Gustaf Olofsson, frih.,
riks-marsk (d. 1571); jfr släktövers. Nämnes
som riksråd redan 1534 och bar senare även
andra rådstitlar. Han var en av Gustav Vasas
högst betrodda män. S. var en av dem, som
avhämtade Katarina av Sachsen-Lauenburg
1531, sändes flera gånger i beskickning till
Danmark, blev 1540 ståthållare i
Västergötland, förde befäl i Dackefejden och användes
som diplomat och militär även i nordiska
sjuårskriget. 1568 slöt sig S. till hertigarna och
blev 1569 riksmarsk.
Stenbock, Gustaf Otto, greve,
riksamiral (1614 7/o—1685 24/0); jfr släktövers. Stred
vid Nördlingen 1634, vid Wittstock 1636 och
blev 1637 överste vid
Kronobergs reg:te. S.
kämpade vid Chemnitz
1639 och framträngde
med Banér till Prag.
1642 blev han vid
Leipzig svårt sårad.
S. blev generalmajor
1643, kommenderade
1645 i Värmland mot
danskarna, blev 1647
generallöjtnant och
1648 general. Han blev
1651 greve, 1652
riksråd. 1654 deltog han
under Königsmarck i bremiska kriget, 1655
blev han rikstygmästare. I polska fälttåget
förde han mestadels självständigt befäl. Sedan
konungen och Wittenberg ryckt in i Polen,
lämnades S., som 1655 el. 1656 blev
fältmarskalk, med en stor del av hären vid Nowy
Dwör, vid Weichsels och Bugs sammanflöde,
besegrade polska trupper från Masuren och
intog Marienburg 1656. Han slog Gosiewski vid
Filipowo 12 okt. s. å. S. hjälpte 1657 Räköczi
att intaga Warschau. I juli ankom han till
Sverige för att föra befälet mot Danmark
på halländska sidan men besegrades 3 okt.
vid Kattarp, ö. om Laholm. S. intog i jan.
1658 Uddevalla och opererade mot s. Norge.
18 mars s. å. blev han generalguvernör över
Skåne, Halland och Blekinge. Under det
förnyade kriget mot Danmark användes S. vid
Köpenhamns belägring och tog Nakskov på
Lolland. 10 nov. infann han sig på Fyn men
blev slagen 14 nov. vid Nyborg. Under svåra
och prövande förhållanden förde S. styrelsen
över de forna danska provinserna. S. var
riksamiral 1664—83 och blev 1666 kansler för
Lunds univ. S. hämmades i sin omsorg om
flottan av bristande sakkunskap och
penningbrist. Flottans försenade utrustning och
återtåg på hösten 1675 lades honom till last;
han dömdes förlustig riksamiralsämbetet, men
domen mildrades till böter. I nov. 1677 fick S.
överbefälet i Västergötland, Bohus län,
Värmland och Dal och undsatte i juli 1678 Bohus.
—Monogr. av F. F. Carlson i Sv. Akadis
HandL, 48, 1873. A. B. B.’
Stenbock, Johan Gabriel, greve,
riksråd, riksmarskalk (1640—1705); jfr släktövers.
Blev 1668 riksråd och 1673 riksmarskalk. S.
tillhörde M. G. De la Gardies motparti, som
krävde sparsamhet och
ordning i
statshushållningen. Liksom sina
kolleger inom rådet
drogs han 1680 inför
stora kommissionen
men hörde vid det
gamla rådets
upplösning 1682 till de
få rådsherrar, som
fingo stanna kvar.
Moderat
reduktions-vän, kom S. att
deltaga i
reduktionsar-betet, bl. a. från 1687
som en av K. m:ts deputerade till
reduktions-verkets avslutande. Som politiker tillhörde
S. åtm. tidtals det franska partiet i rådet
och kom därmed i opposition till Bengt
Oxenstierna. Karl XII visade S. lika stor ynnest
som Karl XI. R. F.*
Stenbock, L o 1 o 11 e (eg. Fredrika
Charlotta), f. Forsberg, grevinna (1766
—1840); hade som kammarjungfru vunnit
prinsessan Sofia Albertinas ynnest. 1795
utgavs hon genom en mystifikation för
naturlig dotter till konung Adolf Fredrik. Man
lyckades dupera åtm. Sofia Albertina, och
Lolotte gifte sig 1799 med prinsessans förste
stallmästare greve Gustaf Harald S.
(1764—1833). Hennes rätta börd förblev för
samtiden en gåta, och prinsessan försökte
förgäves få henne erkänd som sin syster.
Möjl. voro de blivande makarna själva
komplottens upphov. T. S-g.
Stenbock, Magnus, greve, fältmarskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
