Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Stening—Stenius
436
tigare ingenjörsarbeten, och under senare
delen av 1700-talet ägde staten väl ordnade
grauitbrott vid Karlskrona. Först vid mitten
av 1800-talet gav bergarten upphov åt en
verklig industri, då stenhuggeriet på Malmön
(se d. o.) i Bohuslän anlades (1844). Sveriges
tillgångar på för stenindustriella ändamål
passande graniter och granilgnejser kunna
betecknas som outtömliga. Förnämligast är
granitindustrien lokaliserad till kusttrakterna i
landets s. och mell. delar. Främst kommer
Bohuslän, därnäst Blekinge. Granitindustrien,
som f. n. (1933) är nästan lamslagen på grund
av världsdepressionen, har haft sin
huvudsakliga avsältning (i främsta rummet gatsten)
på utlandet, i synnerhet Tyskland, Danmark
och England, även Argentina. Om den sedan
1880-talet som material till gravvårdar
efterfrågade »svarta graniten» se D i a b a s, D i
o-rit och II y per i t; den brytes
huvudsakligen i n. ö. Skåne och angränsande del
av Småland. Större sprickfria stycken av
»svart granit» äro ganska dyrbara. Sveriges
produktion av gatsten minskades 1931 med
nära 3/5 (från 932,067 ton 1930 till 379,266
ton 1931), och exporten nedgick från 708,172
ton till 300,885 ton. —
Sandstensindu-s t r i e n. Sveriges stenindustrielit f. n.
viktigaste sandsten är Gotlandssandstenen (se
d. o.); se även Höör, O r s a och Skåne,
sp. 1239. — Kalkstens- och
marmor-industrien. Kambrosiluriska kalkstenar
brytas och bearbetas stenindustriellt i stor
skala i Närke, Väster- och Östergötland och
Jämtland samt på Öland och Gotland. Om
det stenindustriella tillgodogörandet av
urkalksten se E k e b e r g, sp. 468,
Kalksten, Marmor och Marmorbruket.
— Skifferindustrien. Vid
Grythyttan i Västmanland brytes grå och svart
ur-lerskiffer (se L e r s k i f f e r), varav
takskiffer m. m. utvinnes. Sveriges äldsta
takskiffer-brott anlades 1767 på ljusgrå glimmerskiffer
vid Glava i Värmland. Av bohuslänsk
glimmerskiffer erhålles golv- och trottoarsten
m. m. Se även D a 1 s 1 a n d, sp. 389. — T ä 1
j-stensindustrien. Täljsten tillgodogöres
förnämligast vid Handöl (se d. o.) i Jämtland.
— Värdet av den svenska s:s alster steg 1930
till 43,8 mill. men sjönk 1931 till 26,4 mill.
kr. (i dessa siffror är makadam o. dyl. ej
inräknad). N. Zn.
Arbetsmetoderna inom s. ha under senare
årtionden undergått stora förändringar, i det
att maskinarbete i stor utsträckning ersatt
handarbetet, som dock fortfarande spelar en
väsentlig roll. Brytningen, det arbete, som
först vidtages, sker antingen i öppna brott
el. i gruvor. Inom den svenska s. är det förra
i regel fallet. Förklyftningsförhållandena
spela en ytterst stor roll. Ogynnsamma sådana
kunna förhindra det stenindustriella
utnyttjandet av en bergart. Själva lösgörandet av
stenen sker vanl. genom kilning el.
sprängning, varvid borrningen utföres antingen för
hand el. med borrmaskiner, drivna av ånga
el. komprimerad luft. I vissa fall uttas
stenen genom sågning. Vid större stenbrott spela
de mekaniska anordningarna för stenens
flyttning oeh transport (ängkranar, luftbanor,
rälsvägar etc.) en viktig roll. Hj. L.; E. E. (N. Zn.)
Stenbearbetning. Naturlig och konstgjord
sten bearbetas alltefter ändamålet och
materialets beskaffenhet för hand med speciella
verktyg el. med maskiner. Maskinell
bearbetning av sten sker genom sågning, hyvling,
fräs-ning, svarvning, slipning och polering, varvid
dessa arbetssätt endast i viss mån skilja sig
från dem, som användas för bearbetning av
andra material. Slipning (se även d. o.)
utföres på förut sågade, hyvlade el. väl
plan-huggna ytor genom nötning (under
begjut-ning med vatten) medelst järnklots med
stålsand el. smärgel som slipmedel (hårdare sten)
el. med sandstensstycken under påförande av
vatten. Polering sker på ung. samma sätt
som slipning men med finare slipmedel. På
polerade ytor kunna ytornament och
inskriptioner utföras med tillhjälp av sandbläster
(se d. o.). Mattslipad ytbehandling (t. ex. av
skulpturer) åstadkommes medelst roterande
karborundumskivor, som föras över
arbets-ytan. — Litt.: H. Hedström, »Om Sveriges
naturliga byggnads- och ornamentstenar»
(Sveriges Geol. Undersökning, ser. C, n:r 209, 1908);
»Uppfinningarnas bok», IV (1928); Hj.
Nord-qvist, »Granitindustrien i Förenta staterna»
(Sveriges Geol. Undersökning, ser. C, n:r 365,
1931). O. B-n.
Stening, gammalt dödsstraff. Vissa
svenska landskapslagar stadga s. för kvinnor i
de fall, då män dömdes till stegel och hjul
el. dylikt. V. A-t.
Steninge, Halmstads härads nordligaste
kustsocken, Hallands län; 18,62 kvkm, 475 inv.
(1933). Kyrkbygden ligger innanför mot kusten
utlöpande bergåsar; mellan dem Undarsmossen
(delvis odlad). 766 har åker, 521 har
skogsmark. Ingår i Harplinge och S. pastorat i
Göteborgs stift, Halmstads kontrakt.
Steninge slott.
Steninge, gods i Husby-Ärlinghundra
socken, Stockholms län, vid Mälarfjärden
Skarven; 491 har, därav 142 har åker; tax.-värde
435,000 kr. (1931). Omnämnes redan 1299 som
sätesgård, övergick 1476 från ätten Slaveka
till ätten Oxenstierna, tillhörde på 1600-talet
ätterna Yxkull och Gyllenstierna, på
1700-talet Wachtmeister och von Fersen, därefter
bl. a. Gyldenstolpe. G. B. A. Holm (ägare
från 1907) lät reparera det efter plan av N.
Tessin d. y. uppförda slottet och flyglarna,
K. ö. Schauman anlade grönsaksdriverier
(tax.-värde 242,000 kr.). Nuv. ägare är A.
Lindmark.
Stenius, Jakob, d. ä., finländsk präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
