Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Stenkorall—Stenkvista
442
av arbetstemp. i dessa, av det använda
stenkolets kvalitet m. m. Följ, tabell visar ung.
vissa karakteristiska egenskaper hos
tjärsor-ter från olika retortsystem:
Gasverkstjära
[-Vertikalsystem
Horisontai-system
Koksugns-tjära-]
{+Vertikal-
system
Horisontai-
system
Koksugns-
tjära+}
Spec. v............. 1,1 1,25 1,12
Vatten % ............... 2 6 2,5
Fritt kol % ............ 3 27 7
Lättolja % ............. 6 3 1,5
Tunga oljor % .......... 40 30 40
Beck + fritt kol % .. 52 61 55,5
Den råa s. innehåller vanl. rätt mycket
vatten, vid horisontalugnsystem stundom
ända till 15 %, varav en del frånskiljes
därigenom, att s. under någon tid får stå i stora
cisterner. En del vatten stannar dock alltid
kvar i tjäran som små droppar. Det mesta
härav kan frånskiljas genom centrifugering,
varefter vattenhalten blir 1,5—4 %. Så
behandlad tjära kallas i handeln separerad
s. Denna har ganska vidsträckt användning
som skyddsmedel mot fukt och väta för
sten-socklar, tegelpannor o. dyl., som
rostskyddsmedel för smides- och gjutjärnsrör (som
ned-doppas i varm tjära), för yttjärning av
vägar o. s. v. För de flesta ändamål är det av
vikt, att vattnet, som innehåller ammoniak,
fullständigt avlägsnas ur tjäran. Den måste
därför underkastas en destillationsprocess,
vilken vanl. även avser att ur tjäran frånskilja
olika oljefraktioner för vidare bearbetning på
de olika produkterna.
S. är en blandning av ett flertal olika
kemiska föreningar, över ett 100-tal har
redan isolerats. De lättflyktigaste av dessa
föreningar äro b en sol och toluol (se d. o.),
som ingå i tjäran med resp. 1 % och 0,3 %.
Därnäst kommer en del vid 140°—170° C
kokande oljor, som i handeln gå under det
gemensamma namnet solventnafta (se
d. o.). Blandningen av dessa oljor kallas vanl.
1 ä 11 o 1 j a. Vid destillation av s. erhålles
lättoljan tills, m. tjärvattnet. Fortsättes
de-stillationen, erhållas oljor av högre kpt. Vid
170°—280° destillerar s. k. m e 11 a n o 1 j a,
mellan 280° och 320° tung- el.
kreosot-o 1 j a, från 320° och högre upp a n t r a c e
n-o 1 j a. — Alla dessa oljor ha stor användning
redan utan vidare bearbetning som
lösningsmedel för beck o. dyl., som bränsle för
smältugnar och vissa motorer, för framställning av
kimrök, desinfektionsmedel m. m. Särskilt
kreosot- och antracenoljorna nyttjas som
konserveringsmedel för trävirke.
Karboline-um (se d. o.) är antracenolja, som brunfärgats
med litet bitumen. Ju mera oljor som
destilleras ur tjäran, desto mer trögflytande blir
återstoden. Slutligen blir den så tjock, att
den stelnar vid vanl. temp. Den kallas då
stenkolsbeck. Detta såväl som de mera
trögflytande stenkolstjäreåterstoderna
(asfalt-tjära) har fått vidsträckt användning, t. ex.
som isoleringsmedel för källare, grundmurar
o. dyl., som golv- och vägbeläggningsmaterial,
till utfodrande av martin- o. a. ugnar, till
kolelektroder, impregnering av korkplattor för
temperaturisolering, till svarta fernissor,
tak-beläggningsmaterial (takpapp) el.
isolerings-arbeten, konstgjord asfalt. Liksom lättoljorna
utgöras även de övriga stenkolsoljorna
huvudsaki. av flytande cykliska kolväten. I
lätt
oljan, mellanöljan och tungoljan förekomma
dessutom naftalin och p y r i d i n (se dessa
ord) samt karbolsyra (se Fenoler).
I antracenoljan förekommer antracen (se
d. o.). Karbolsyran erhålles ur oljorna
genom uttvättning med natriumhydroxid,
pyri-dinet genom uttvättning med svavelsyra. —
Ur 1,000 kg stenkol erhållas omkr. 780 kg
koks, 30 kg s. och 190 kg lysgas. Genom
fraktionerad upphettning av de erhållna 30 kg
s. erhållas 10 kg lättolja, 3 kg mellanolja,
8,5 kg tungolja, 2,5 kg naftalin och 15 kg
stenkolsbeck. Ur de 10 kg lättolja kan man
erhålla 6,6 kg bensol, 1,3 kg toluol och 1,8 kg
solventnafta. Ur mellanoljan kunna
framställas 0,2 kg karbolsyra och 0,03 kg pyridin. I. B.
Stenkorall, zool., se K or all djur, sp. 1209.
Stenkrasse, Hutchi’nsia petrdè’a, en till fam.
korsblommiga hörande, tidigt på våren
blommande, liten enårig ört med vita blommor,
pardelade blad och elliptiska skidor; växer
täml. sällsynt på kalkklippor i s. ö. Sverige
upp till Stockholmsskären. G. M-e.
Stenkross, Stentuggare el. Stentugg,
består av ett krossverk (se d. o.), som numera
ofta placeras på hjuldon för att vid
vägarbeten o. dyl. lätt kunna transporteras. G. H-r.
Stenkula, Anders Oskar Adolf,
skolman, kommunalman (1841—1922). Blev fil. dr
i Lund 1868, var folkskolinspektör i Malmö
1874—1909 och föreståndare för Malmö
små-skoleseminarium 1880—1911. S. var den
egentlige grundläggaren av ett modernt
folkskolväsen i denna stad. Han organiserade Malmö
borgareskola, som genom sin organisation kan
sägas ha varit en föregångare till den
kommunala mellanskolan. Bland hans skrifter må
nämnas »Om fattigvård» (1902) och »När
Malmö blev svenskt» (1921). Fr. Sg.
Stenkult, dyrkan el. helighållande av vissa
stenar. Ovanligt formade el. färgade mindre
stenar ha hos de flesta folk använts som
amuletter el. fetischer. Denna uppfattning om en
hos vissa stenar inneboende underbar kraft el.
makt har också anknutits till större stenar
och stenblock, som förefallit underliga, och då
ofta givit anledning till riter och offer. Det är
detta senare förhållande, som vanl. avses med
ordet s. Jfr även K a b a. Helighållande av
vissa större stenar har iakttagits i alla
världsdelar. Särskilt har s. hos de semitiska och de
klassiska folken varit föremål för forskares
uppmärksamhet Att s. varit starkt rotad och
utbredd i Europa vid tiden för kristendomens
införande finner man av många under
medeltiden utfärdade förordningar. Ännu i
Upplandslagen heter det, att ingen skall tro på
lundar och stenar. N. E. H.
Stenkumla, socken i Gotlands s. härad, s.
om Visby; 31,40 kvkm, 493 inv. (1933).
Skog-täckt kalkplatå i n. v., odlad slätt i s. ö.
994 har åker, 1,615 har skogsmark. Ingår i
S., Västerhejde, Träkumla, Valls, Hogräns och
Atlingbo pastorat, Visby stift, Medelkontr.
Stenkummel, se Stenröse.
Stenkvista, socken i Södermanlands län,
österrekarne härad, s. om Eskilstuna; 53,28
kvkm, 1,196 inv. (1933). Bördig slättbygd,
omgiven av skogsmarker; på ö. gränsen
Kjula-åsen. 2,283 har åker, 2,023 har skogsmark.
Ingår i S. och Ärla pastorat i Strängnäs stift,
österrekarne kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
