Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stensiö, Erik - Stensjön, Ryssbysjön - Stenskvätta - Stenskvättesläktet - Stensnitt, Lithotomi - Stensnäs - Stensopp - Stenstil - Stenstorp - Stenström, Karl Johan - Stenström, Walter - Stensån - Stensättning - Stensö - Stensöta - Stensöy - Stentando - Stentor (zoologi) - Stentor (härold) - Stentorg el. Stengärde - Stentryck - Stentuggare - Stenum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Stensjön—Stenum
450
canals of Pteraspis» (i Vet.-akad:s Arkiv för
Zoologi 1926), »Downtonian and devonian
ver-tebrates of Spitsbergen» (i Det Norske
Viden-skapsakad:s Skrifter om Svalbard og
Nord-ishavet 1927), »Upperdevonian vertebrates
from east Greenland» (i Meddelelser om
Grönland 1931), »Triassic fishes from east
Greenland» (ibid. 1932) och »The cephalaspids of
Great Britain» (i British Museum of Natural
History s. å.). E-kN-d.
Stensjön och Ryssbysjön, två
sammanhängande sjöar i Ryssby (se d. o.) och
Agun-naryds socknar, Kronobergs län, ö. om
Ljungby köping; 137 m ö. h., resp. 5,8 och 5 kvkm.
Stenskvätta, Saxicola oenanthe.
Stenskvätta, Saxi’cola oena’nthe, tillhör
stenskvättesläktet. Hanen är ovan grå, under
vit, honan ovan gråbrun, under ljusbrun. Hos
båda äro stjärt, vingar och ett band över ögat
svarta. Längden är 15—16 cm. Den finnes
på öppna, steniga platser över hela landet.
Boet bygges i ett stenrös el. dyl. T. P.
Stenskvättesläktet, Saxicola, av fam.
trastfåglar bland tättingarna, omfattar talrika
insektätande arter i Gamla världen. De äro
livliga fåglar med långa tarser. Enda svenska
arten är stenskvättan (se d. o.). T. P.
Stensnitt, Lithotomi (lat. se’ctio a’lta),
urgammal operation, som bevisligen utfördes
redan av de gamla egypterna. Numera
nyttjas det s. k. höga biåssnittet,
cysto-t o m i e n. Ett rör införes genom urinröret i
blåsan, varefter denna fylles med luft el.
vätska och utspännes. Blåsan kan då i
lokalbedövning öppnas ovan blygdbenet, varefter
stenar lätt avlägsnas. T. R.
Stensnäs. 1. Förr gods i Ryssby socken,
Kronobergs län, ö. s. ö. om Ljungby köping.
Tillhörde från senare delen av 1500-talet
Kristofer Andersson Grip och hans ättlingar
till 1738 (utom 1599—1609) samt gjordes 1751
av E. M. Lillienberg till fideikommiss. Godset
styckades på 1920-talet (innehades då av
ätten Mörner).
2. Egendom i Ukna socken (n. Tjust),
Kalmar län; 980 har, därav 241 har åker;
tax.-värde 326,900 kr. (1930). Tillhörde från 1622
medlemmar av ätten Gyllenstiema af
Lundholmen, från 1685 Lewenhaupt samt på
1700-talet Boije, Sparre och Lewenhaupt. Kom
1824 genom byte till frih. J. C. Adelswärd
och genom hans dotter till ätten Stackelberg,
som alltjämt äger gården.
Stensopp, bot., se Rörsopp och bild 23
på färgpl. vid art. Svampar.
Stenstil, se Lapidarstil och Stil.
Stenstorp, socken i Skaraborgs län,
Gud
hems härad, n. ö. om Falköping; 19,41 kvkm,
1,065 inv. (1933). Tillhör Falbygden (se d. o.).
754 har åker, 40 har skogsmark. Vid V.
stambanan S:s municipalsamhälle (106 har, 771
inv. 1933, tax.-värde å fastighet 1,523,400 kr.
1931, tax. inkomst 554,040 kr.) med
Västergötlands exportslakteri. Ingår i S:s,
Brunnhems, S. Kyrketorps, Segerstads, Valtorps och
Håkantorps pastorat i Skara stift, Falköpings
kontrakt.
Stenström, Karl Johan, jurist (f. 1869
14/i2). Blev hovrättsråd i Svea hovrätt 1909,
var konsultativt statsråd i Staaffs andra
ministär 1911—14 samt blev landshövding i
Västernorrlands län 1918 men avgick efter
Ädalsoroligheterna 1931 och utnämndes s. å.
till häradshövding i Sollentuna och Färentuna
härads domsaga. Han var led. av Första
kammaren 1917—19.
Stenström, Walter, se Skådebanan.
Stensån upprinner i Fagerhults och
örkel-Ijunga socknar i n. Skåne, genomflyter längs
Hallandsås s. Halland och mynnar i
Laholmsbukten; flodområde 280 kvkm, längd 45 km.
Stensättning. 1. (Arkeol.) Benämning på
minnesmärken från förhistorisk tid, bildade
av ohuggna, resta el. lagda, vanl. i rader el.
kretsar ordnade stenar. Sådana
minnesmärken äro i allm. uppförda på någon grav el.
ett gravfält. Till de ryktbaraste s. höra de
storartade stenalléerna vid C a r n a c (se d. o.,
med bild) i Bretagne och de i cirkel el. oval
formade kretsarna, s. k. cromlechs (jfr M e g
a-litiska monument, se även S t o n
e-henge). En för Skandinavien och
östersjöländerna egendomlig art är skeppsformig
s. (se d. o., med bild). Andra i Sverige
förekommande s. bilda ringar, fyrkanter, treuddar,
labyrinter (se Labyrint) o. s. v. På Gotland
och Öland förekomma stenringar som gravar
med bränt lik från den äldre järnåldern. Jfr
Domarringar. — Se O. Almgren,
»Sveriges fasta fornlämningar» (1923). T. J.A.*
2. (Tekn.) Se Gatläggning.
Stensö, udde inom Kalmar stads område,
s. om själva staden. Där landsteg Gustav
Vasa 31 maj 1520 efter sin flykt från
Danmark. Jfr Kalmar, sp. 182.
Stensöta, bot., se Polypodiaceae.
Stensöy, holme utanför Sognefjord, Norges
västligaste punkt, 4° 30’ 13’’ ö. Igd fr. Gr. På
S. Utvær fyr. Ax. S.
Stenta’ndo [-då] och S t e n t a’t o [-tå], it.,
mus., dröjande, tungsint.
Ste’ntor, zool., se I n f u s i o n s d j u r, sp.
575 och bild 4.
Ste’ntor, grekisk härold, omnämnd i
Ilia-dens skildring av Tröjas belägring. Ilans
stämma var lika stark som 50 mäns (därav
stentorsstämma).
Stentorg el. Stengärde kallas genom
forntida vågsvall till jämnade åskrön av
uteslutande klapperstenar, t. ex. vid Västervik,
Helenelund samt Viksta i Uppland. G. D. G.
Stentryck, se Litografi.
Stentuggare, se Stenkross.
Stenum, socken i Skaraborgs län, Valle
härad, v. om Hornborgasjön; 28,io kvkm, 423 inv.
(1933). Slättbygd, i ö. sank (Rödemosse), i v.
skogbevuxen. 954 har åker, 672 har
skogsmark. Ingår i N. Vings, S:s, Skärvs och Skå-
XVIII. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
