Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Stjerna—Stjernvall-Walleen
496
ligger på ty. »Erkenntnistheorie und Logik
nach der Lehre der spätern Buddhisten»
(1924), på eng. bl. a. »The conception of
bud-dish nirvana» (1927). A. A-t.
Stjerna, Knut Martin, arkeolog (1874
—1909). Blev fil. dr i Uppsala 1905 och s. å.
docent i nordisk och jämförande fornkunskap
där. Han deltog i flera utgrävningar av
sten-och bronsåldersforn-lämningar och utförde
1907 en omfattande
undersökning av
kulturresterna på
Studentholmen i Uppsala
(från medeltid och
senare). Bland S:s
arbeten märkas »Bidrag
till Bornholms
befolk-ningshistoria under
järnåldern» (1905; tr.
i Antikvarisk Tidskr.,
bd 18, 1908), en rad
uppsatser rörande
folkvandringstidens arkeologi, huvudsaki. i
anslutning till Beowulfskvädet, bl. a. »Svear och
götar under folkvandringstiden» (i Sv.
Forn-minnesfören:s Tidskr., XII, 1905). S. skrev
även om Erik den helige (i Lunds Univ:s
Ärs-skr. 1898), »Lund och Birka» (i Hist. Tidskr.
för Skåneland, 3, h. 4—6, 1909) och »Före
hällkisttiden» (i Antikvarisk Tidskr., bd 19,
1911). S. var en idérik forskare med fantasi
och kombinationsförmåga. — Biogr. av O.
Almgren i Ilist. Tidskr. för Skåneland, 3, h.
4—6, 1909. T. J. A. (II. R-h.)
Stjernberg, Nils Fredrik, rättslärd (f.
1873 2/2). Blev 1902 jur. dr och docent i
Uppsala samt 1906 prof, i straffrätt m. m. vid
Stockholms högskola (prorektor 1927). S. har
utgivit talrika och
uppskattade arbeten i
positiv straffrätt, bl.
a. »Den nya lagen om
återfallspreskription»
(1903), »Den nya
svenska strafflagstiftningen ang. minderåriga
förbrytare» (1905),
»Kommentar till lagen
om villkorlig
straffdom» (1912), »Den
positiva straffrättens
allmänna del», I
(1920), »Kommentar
till strafflagen» (till kap. 7 1926; kap. 17—18
1922, 2:a uppl. 1930; kap. 24 1922, 2:a uppl.
1932) samt en del mindre arbeten, delvis
samlade i »Straffrättsliga studier» (1928) och
»Kriminalpolitik» (1918). C. G. Bj. (R. B-l.)
Stjerne, Oskar, författare (1873—1917),
student i Karlstad 1893, medarbetare i
Karlstadstidningen 1899. S. var starkt beroende
av Fröding, som han följde i både ämnesval
och uttryckssätt. Hans poesi är melodiös,
naturlig och behagfull, dels vek känslolyrik, dels
folklivs- och hembygdsskildring av både
humoristisk och allvarlig art. Hans
diktsamlingar, »Visor och värs» (1901), »Sol och snö»
(1906), »Ilemfolk å hemlåt» (1909) och
»Sångerna om hemmet» (1911), blevo mycket
populära. R-n B.
Stjernschantz [-skans], svensk-finländsk
ad
lig ätt. Stamfadern Johan Wessman
(1670—omkr. 1729) adlades 1705 med namnet
S., utmärkte sig i kriget i Finland 1710—13,
gick 1724 i rysk tjänst, blev generalmajor och
deltog i fälttåget mot Persien samt dog som
krigsguvernör i Astara. Ättling till honom
är fil. dr Torsten S. (f. 1882), intendent
för konstsamlingarna i Ateneum, Helsingfors,
från 1919. Han har utgivit monogr.
»Alexander Lauréus» (1914). II. E. P.
Stjernström, Edvard, skådespelare och
teaterledare (1816—77). S. var 1833—36 elev
vid Kungl. teaterns talscen, 1836—42 anställd
där och 1842—50 vid Nya (Mindre) teatern,
dec. 1842—43 och från
1845 också som
styresman för scenen.
Han ledde 1850—54
eget sällskap,
huvudsaki. i Finland, och
1854—63 Mindre
teatern, som han 1855—
63 också ägde,
gästspelade 1864—69 på
Dramatiska (f. d.
Mindre) teatern och ledde
från 1875 den på hans
initiativ nyuppförda
Nya (Svenska)
tea
tern, som han 1876 köpte. S. var en sällsynt
smidig och mångsidig skådespelare med
flödande fantasi, levande temperament och
strålande humor. — Som teaterledare sökte han
upprätthålla en värdefull repertoar och
införde den franska realismens stil. S. var g. m.
två systrar Granberg (se d. o., sp. 936). G. K-g.
Stjernström, Louise Elisabeth, se
Granberg, P. A.
Stjernswärd, se Stiernswärd.
Stjernvall, svensk-finländska ätter,
härstammande från hovrättsrådet i Abo Erik
W a 11 w i k (1685—1729), adlad S. 1727; ätten
introducerades på Finlands riddarhus 1818.
Hans sonsöner voro bröderna Carl Johan
S. (1764—1815), landshövding i Viborgs län
1812, som förtjänstfullt vinnläde sigom länets
reorganisation efter återföreningen med
Finland (om hans dotter Aurora Karamzin se
d. o.), samt Gustaf Fredric S. (1767—
1815), landshövding i Nylands och Tavastehus
län 1810; om honom monogr. av H. Hirn (1931).
Deras brorson geheimerådet Knut Adolf
Ludvig S. (1819—99) ledde byggandet av
Finlands första järnvägar, var 1871—89 chef
för Rysslands järnvägsstyrelse och blev 1875
finländsk frih. Om C. J. S:s son C. K. E.
Stjernvall-Walleen se nedan. H. E. P.
Stjernvall-Walleen [-lé’n], Carl Knut
Emil, frih., finländsk statsman (1806—90);
se släktövers, ovan. Adopterades 1854 på sin
styvfar frih. C. J. Walleens (se d. o.)
ättnummer som frih. S. Han blev 1837
tjänsteman för särskilda uppdrag hos
ministerstats-sekr. R. II. Rehbinder, var 1844—55
kanslers-sekr., blev 1857 adjoint hos ministerstatssekr.
för Finland samt var 1876—81
ministerstatssekr. och t. f. kansler för Helsingfors univ.
S. hade ett ej obetydligt inflytande i
Petersburg, som han begagnade till förmån för
Finland vid genomförandet av viktiga reformer.
— Jfr »Ur friherre E. S:s efterlämnade
papper» (1902). II. E. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
