Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärtgroddjur el. Salamanderdjur - Stjärtmes, Altita - Stjärtmessläktet - Stjärtpennor - Stjördalen - Stjördalselva - Stoa - Stobæus, släkt - Stobæus, Kilian - Stobaios, Johannes - Stobée, Lorentz Christoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Stjärtmes—Stobée
514
bl. a. armödla och olm (se dessa ord).
Till underordn. Derotremata med förkrympta
gälar men vanl. en kvarstående gälspringa
höra de båda släktena Amphiuma och
Crypto-branchus (se dessa ord). Hos Salamandrinae
saknas hos vuxna exemplar både gälar och
gälspringor. Dit höra släktena Amblystoma
(se d. o.), Triton (se Vattenödlor),
Sala-mandra (se Alpsalamander och
Eld-salamander) och Spelerpes (g r o 11
salamander), ett 40-tal i Nya världen och
en, den 10 cm långa bruna
grottsalarna n d e r n (S. fuscus), i Sydeuropa. Alla leva
i bergstrakter i el. nära grottor och erinra
om de egentliga salamandrarna. T. P.
Stjärtmes, Aegithälus caudatus.
Stjärtmes, A 11 i t a, Aegithälus caudatus,
tillhör stjärtmessläktet (se d. o.). Huvud,
hals och bröst äro vita, den långa stjärten
svart, rygg- och buksida svarta och vita med
inblandade vinröda fjädrar. S., omkr. 15 cm
lång, finns i hela Sverige. Den stryker i små
flockar omkring om sommaren i lövskog,
vintertiden även i barrskog. Det runda boet i
klykan av en björk el. al är konstfärdigast
av alla svenska småfåglars. T. P.
Stjärtmessläktet, Aegithälus, tillhör fam.
mesar bland tättingarna. Hithörande arter
äro små, livliga fåglar, med mycket kort
näbb, kort, undersätsig kropp och lång,
vigg-lik stjärt. I Sverige finnes a 11 i t a n el.
stjärtmesen (se d. o.). T. P.
Stjärtpennor, zool-, se Fjäder, sp. 521.
Stjördalen [stjör-], Stjördalselvas omkr. 45
km långa dal i Sör-Tröndelag fylke, Norge.
1 S. går Meråkerbanan. Ax. S.
Stjördalselva, älv i Sör-Tröndelag fylke,
Norge, bildas genom sammanflödet av de på
vattenkraft rika Tevla, Kopperåa (utbyggd
effekt 12,000 hkr), Dalåa och Torsbjörka;
omkr. 80 km; mynnar i Trondheimsfjorden.
Stoa’, grek. (lat. po’rticus), portik,
pelarhall i antik byggnadskonst. S. avsåg att skaffa
skydd för sol och regn för publiken. Bakom el.
i s. lågo butiker, ämbetslokaler o. dyl. En
sådan var den s. i Aten, som på grund av
sina målningar av Polygnotos m. fl. kallades
s. poikile (den brokiga s.), av vilken den
stoiska filosofien fick sitt namn, därför att Ze-
non där brukade samla sina lärjungar omkring
sig. Även filosofskolan kallades Stoa; jfr
Stoiska skolan. M. Pn N-n.
Stobæus, svensk lärdomssläkt, urspr. från
Jylland. Kyrkoherden i Stoby (Skåne) Jens
Lauritzsen (levde ännu 1673) var fader
till prof, vid Lunds univ. Andreas S. (1642
—1714), framstående universitetslärare,
latinsk vältalare och skald samt historisk
författare och framsynt ortnamnsforskare. Om
dennes son L. Chr. Stobée (slöt på
mans-sidan sin ätt) se d. o. Andreas S :s son Nils
S. (1694—1754), dennes son Andreas
Peter S. (1732—99) och den sistnämndes
syss-ling Kil i an S. (1717—92) voro även
professorer i Lund. Om Andreas S :s brorson K. S.
(d. 1742) se nedan. Släkten utdog på
mans-sidan trol. 1841. (B. H-d.)
Stobæus, K i 1 i a n, vetenskapsman (1690—■
1742); jfr släktövers. Blev n.ed. dr i Lund
1721 och stadsläkare i Göteborg 1724, e. o.
prof, i »naturfilosofi» i Lund 1728, ord. prof,
i historia där 1732
samt arkiater s. å. S.
var en ansedd läkare
och utmärkt
universitetslärare. Han
samlade kring sig en stor
lärjungekrets med män
som N. Rosén von
Ro-senstein, J. Leche och
S. Lagerbring. Även
Linné åtnjöt
handledning av honom. S.
samlade ej blott
na-turalia (växter,
insekter och särskilt fossil)
utan även förhistoriska och historiska
föremål, bl. a. mynt. Han lade härigenom
grunden till Lunds univ:s naturhistoriska och
arkeologiska samlingar. S. var även framsynt
arkeolog och arbetade tillika inom geologi och
urkundsforskning. — Litt.: C. M. Fürst i Lunds
Univ:s Årsskr., Ny följd, avd. 2, bd 2 (1907),
och i »Under Lundagårds kronor» (1918);
Sv. Linnésällskapets Årsskr. 1925—26 och
1932. (B. H-d.)
Stobal’os (lat. Stobae’us), eg. J o a n n e s S.,
d. v. s. Johannes från Stoboi, levde på
400-talet e. Kr. och sammanställde i fyra böcker
utdrag av filosofiskt, moraliskt, politiskt och
ekonomiskt innehåll ur skalders och
prosaskriftställares verk. Utg. bl. a. av C.
Wachs-muth o. O. Hense (5 bd, 1884—1909). M. Pn N-n.
Stobée [-bö’], Lorentz Christoffer,
militär, politiker (1676—1756), hette först
Stobæus (se d. o., släktart.) och adlades-1707.
Verkade som fortifikationsofficer i Viborg och
blev 1706 generalkvartermästarlöjtnant. Blev
rysk krigsfånge 1710 och hölls strängt
bevakad i Archangelsk. Han flydde 1715. S. blev
1719 överste och 1739 generalmajor och
forti-fikationsdir. S. var anhängare av holsteinska
partiet. 1720—22 utsattes han för hätska
personliga förföljelser, bl. a. anklagad för
förräderi, men blev helt rehabiliterad. 1741—49
var S. landshövding i Göteborgs och Bohus län
och 1740—47 kommissarie vid norska
gränsregleringen. Ledamot av Vet.-akad. (1739).
Jfr H. Fröding, »Berättelser ur Göteborgs
historia under frihetstiden» (1919). T. S-g.
XVIII. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
